Sonya Hedenbratt
Från Rilpedia
Sonya Hedenbratt Bolin, född 4 mars 1931 i Göteborg, död 5 april 2001 i Göteborg, var en svensk jazzsångerska, skådespelerska och revyartist. Hon gifte sig 16 november 1957 med Ingemar Bolin, som avled 24 mars 1975. [1]
Hedenbrattföddes på Fjällgatan 16 i stadsdelen Masthugget i Göteborg. Jazzen fick hon tidigt i blodet, främst genom sin äldre bror, Östen Hedenbratt, som var musiker. Det var han som tog med Sonya till dansstället Kungshall där hon som sjuttonåring gjorde sina första scenframträdanden. Hon vann en sångtävling 1951 och blev korad till "Göteborgs Doris Day". Hon fick en pokal och en hundralapp för prestationen.
Sedan följde framträdanden med Malte Johnsons orkester innan Arne Domnérus lockade henne till Nalen i Stockholm. Hedenbratt återvände sedan till hemstaden och förblev den trogen under resten av sitt liv. Hon återkom dock till Stockholm för kortare gästspel. Bland annat hoppade hon in för Monica Zetterlund i Hasse och Tages första revy Gröna Hund på Gröna Lund 1962, där hon sjöng om stockholmsförorten Rågsved. Hon gjorde också en TV-show med Svend Asmussen och Hoagy Carmichael under den senares besök i Sverige.
Samarbetet med Hasse och Tage fortsatte i revyerna Konstgjorda Pompe 1963 och Gula Hund 1964. Hon var även med i deras första film Svenska bilder. Hedenbratt spelade också i Beppe Wolgers kabaréer Farfars barnbarn 1963 och Farfars gladbarn 1965 (på gamla Hamburger Börs) och i TV-serien Partaj.
Jazzen gjorde Hedenbratt erkänd som artist, men riktigt folkkär blev hon genom TV-serierna Jubel i busken och Låt hjärtat va me tillsammans med Sten-Åke Cederhök. Hedenbratt och Cederhök blev företrädare för den folkliga humorn som kallades buskis. De showade tillsammans på Valand i Göteborg, turnerade i folkparkerna, spelade revy på Lisebergshallen och på Berns i Stockholm. Det var i Jubel i busken som Sonya sjöng om Sofie Propp och Min karl lelle Richard. Den förstnämnda låten hamnade till och med på Svensktoppen 1969.
Sonya Hedenbratt var även skådespelerska. Hon spelade moster Emma i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander 1982, medverkade i TV-produktioner som Blå gatan, Mor gifter sig och Taxibilder. Under 1980-talet var hon programvärd för TV-serier som Sonya med Y och Jazzmormor.
På 1990-talet turnerade hon med en jazztrio under ledning av kapellmästaren Sven-Eric Dahlberg, Hedenbratts ständige följeslagare under många år.
Hedenbratt ansåg sig aldrig vara någon stor skivartist och därför blev det rätt glest mellan grammofonskivorna. Hennes första LP kom 1968 och innehöll engelska music hall-melodier med svenska texter. Hennes första riktiga jazzplatta kom inte förrän 1978. 1989 samlade hon sina jazzvänner och spelade in albumet My best friends och 1992 kom göteborgsskivan Mamma Blå med texter av Viveca Sundvall.
Hon bestämde sig för att dra sig tillbaka från rampljuset 1999 och avtackades av vänner och artistkollegor med en stor hyllningsföreställning på Lorensbergsteatern i Göteborg.
Innehåll |
Filmografi
- 1982 - Fanny och Alexander
- 1980 - Sverige åt svenskarna
- 1974 - Rulle på Rullseröd (julkalender)
- 1966 - Syskonbädd 1782
- 1964 - Svenska bilder
Diskografi
- 1968 - Sonya
- 1969 - Jubel i busken (med Cederhök)
- 1971 - Mera Jubel i busken (med Cederhök)
- 1973 - Jubel i busken 3 (med Cederhök)
- 1978 - ton art: Sonya Hedenbratt (jazz med Dahlberg)
- 1989 - My best friends (jazz med Dahlberg)
- 1992 - Mamma blå - Ditt o datt med Hedenbratt (texter av Viveca Sundvall)
- 1996 - Just i dag: Vårt hjärtas Sonya (jazz med Dahlberg)
- 1999 - Godbitar med Sonya 1957-1997 (samlingsskiva)
Hedrad
Flera av Göteborgs spårvägars spårvagnar är namngivna efter kända göteborgsprofiler M31 314 bär Sonya Hedenbratts namn.
Referenser
- ↑ Sveriges dödbok 1947-2003, (CD-ROM version 3.0) Sveriges Släktforskarförbund 2003
