Solur
Från Rilpedia
Ett solur är ett instrument för att mäta tid utifrån hur solen (eller skuggan som uppkommer av densamma) förflyttar sig under dagen. Soltid är den tid som ett korrekt uppställt solur visar, men eftersom solens rörelse i ekliptikan inte är likformig blir soltiden lite ojämn, jämfört med hur vi i samhället mäter tiden med nya moderna metoder som är mer noggranna än solens gång. Skillnaden kan uppgå till maximalt ±16 minuter över året och har därför normalt sett ingen praktisk betydelse.
Soluret är sannolikt det äldsta av alla astronomiska instrument, var bekant i Kina redan omkring 500 f.Kr. I sin enklaste form består det av en plan horisontell yta på vilken har placerats en vertikal stång, ibland med genomborrad spets. Belyst av solen, kastar den bakom sig en skugga, som dock avbryts av en ljus fläck, motsvarande hålet i stången. Om man mäter skuggans längd, det vill säga avståndet från stångens bas till den ljusa fläcken, och dessutom känner stångens längd, så är det en lätt sak att därur bestämma solens höjd på vilken tid av dagen som helst. Genom att på detta sätt iaktta solens middagshöjd vid solstånden bestämde man förr dels observationsortens polhöjd, dels ekliptikans oblikvitet. För tidsbestämning iakttog man vanligen endast det ögonblick på dagen, då skuggan var kortast, det vill säga middagsmomentet.
Om urtavlan har timgradering skall tolvstrecket ligga i norr. Vertikalur sätts upp på en vägg. Uret kan också ha tavlan i samma plan som jordens ekvatorsplan och kallas då "ekvatorialur".
Konsten att tillverka solvisare kallas gnomonik.
- Wikimedia Commons har media som rör Solur
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
