Smaklök
Från Rilpedia
Smaklökar utgör smaksinnets huvudorgan. Med hjälp av sinnesceller i smaklökarna kan vi känna de grundsmaker som smaksinnet är känsligt för (sött, surt, salt, beskt, umami och ev. också fett).
En vuxen person har mellan 5 000 och 10 000 smaklökar, men det finns stora individuella skillnader och barn har fler än vuxna[1].
Smaklökarna sitter i ytskiktet på papiller på tungan, gommen och i svalget. Det finns tre typer av papiller som innehåller smaklökar: svampformiga papiller, bladpapiller och vallgravspapiller.
Uppbyggnad
En smaklök är bollformad struktur bestående av en samling (20-100) avlånga smakceller (sinnescellerna) plus ytterligare några sorters celler (stödjeceller och basalceller). Smakcellerna sträcker sig från basen av smaklöken, där de har förbindelse med nervcellernas ändförgreningar, till smaklökens övre del, där de slutar med ett litet hår (microvillus), som sticker ut i en öppning i toppen av smaklöken, den s.k. smaksporen. Smaksporens storlek varierar så att den ibland är mer öppen och ibland mer stängd.
En enskild smakcell reagerar mest på en enda sorts grundsmak, men inom varje smaklök finns normalt flera sorters smakceller, så varje smaklök är därför känslig för flera olika smaker[2][3][4].
En smaklöks livslängd är ca 14 dagar[5].
Historik
Smaklökarna upptäcktes 1867 av den tyske anatomisten och antropologen Gustav Schwalbe och den svenske läkaren Christian Lovén[6]
Källor
- ↑ NE.se (sökning på "tungan")
- ↑ Bradbury J (2004) Taste Perception: Cracking the Code. PLoS Biol 2(3): e64
- ↑ J. Chandrashekar et al.: The receptors and cells for mammalian taste.. Nature 444, Nr. 7117, 2006, ISSN 1476-4687, S. 288–294 (PDF; 1,1 MB)
- ↑ David V. Smith och Robert F. Margolskee (2001): Making Sense of Taste, Scientific American, mars 2001.
- ↑ Institutionen för restaurang- och måltidskunskap, Örebro universitet. smak.pdf
- ↑ Nordisk Familjebok, Uggleupplagan (1917) Smak
'
