Skarvar

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Skarvsläktet)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Skarvar
Storskarv av underarten P. c. lucidus som ibland behandlas som den egna arten vitbröstad skarv.
Storskarv av underarten P. c. lucidus som ibland behandlas som den egna arten vitbröstad skarv.
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Fåglar
Aves
Ordning: Pelikanfåglar
Pelecaniformes
Familj: Skarvar
Phalacrocoracidae
Reichenbach, 1850
Släkte: Phalacrocorax se text
Brisson, 1760
Synonymer

Australocorax Lambrecht, 1931
Compsohalieus B. Brewer & Ridgway, 1884
Cormoranus Baillon, 1834
Dilophalieus Coues, 1903
Ecmeles Gistel, 1848
Euleucocarbo Voisin, 1973
Halietor Heine, 1860
Hydrocorax Vieillot, 1819 (non Brisson, 1760: upptagen)
Hypoleucus Reichenbach, 1852
Leucocarbo Bonaparte, 1857
Microcarbo Bonaparte, 1856
Miocorax Lambrecht, 1933
Nannopterum Sharpe, 1899
Nesocarbo Voisin, 1973
Notocarbo Siegel-Causey, 1988
Pallasicarbo Coues, 1903
Paracorax Lambrecht, 1933
Poikilocarbo Boetticher, 1935
Pliocarbo Tugarinov, 1940
Stictocarbo Bonaparte, 1855
Viguacarbo Coues, 1903

Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Skarvar (Phalacrocoracidae) är en familj med sjöfåglar vars taxonomi är omdiskuterad men som traditionellt placeras i ordningen pelikanfåglar inom släktet Phalacrocorax som omfattar cirka 40 arter.

Skarvar har avlång kropp, relativt lång hals och näbb och deras fjäderdräkt går främst i mörka färger. De har simhud mellan tårna. De lever i skärgårdar och vid kuster. Skarvar är skickliga dykare och lever uteslutande av fisk. Utmärkande är att de sitter upprätt med utsträckta vingar för att torka efter att de har dykt efter fisk.

I Sverige häckar storskarv och på västkusten även sällsynt toppskarv.

Innehåll

Taxonomi

Skarvarnas taxonomi är mycket omdiskuterad. Traditionellt placeras gruppen i ordningen Pelecaniformes. I Sibley-Ahlquists taxonomi placeras de istället i den mycket utökade Ciconiiformes.

Alla tillgängliga data tyder på att skarvarna är närmre besläktade med ormhalsfåglarna (Anhingidae) och sulorna (Sulidae), men kanske även pelikanerna och/eller pingvinerna, än några andra av dagens fåglar.[1][2]. Det förekommer främst tre olika förklaringsmodeller över skarvarna släktskap. Antingen lämnas dom i ett enda släkte Phalacrocorax, eller också placerar man vissa arter, som atriceps-komplexet, och kanske även Galapagosskarven, i släktet Leucocarbo. Allernativt delas släktet upp i en rad olika släkten, och i extremfall lämnas bara storskarv, vitbröstad skarv och japansk skarv kvar i släktet Phalacrocorax.[3][4][1]

Arter

Denna taxonomi följer Handbook of Birds of the World från 1992

Vingtorkning

En storskarv som torkar fjäderdräkten genom att breda ut vingarna.

Skarvarna har en fjäderdräkt som delvis inte är vattenavstötande som hos många andra vattenlevande fåglar, som änder och gäss. Visserligen har skarvarna ett undre skikt av fjäderdräkten som är vattentätt och isolerande men den yttre fjäderbeklädnaden tar in vatten.[5] Detta gör att fågeln tyngs ned vilket gör det enklare att dyka.[5] För att torka det yttre vattenindränkta fjäderskiktet ställer sig skarvarna med utbredda vingar. Detta har dock aldrig observerats hos antarktisskarv (Phalacrocorax bransfieldensis).[5] Det har även lagts fram teorier om att skarven sitter och värmer sig med utbredda vingar för att värma upp den kalla fisken som skarven ätit men en undersökning motbevisar detta.[5] Dock breder skarvar ibland ut sina vingar även när de inte är blöta vilket tyder på att de utbredda vingarna även kan ha andra fuktioner.[5]

Skarvfiske

Keisai Eisen's tryck av Gōdo-juku, del av hans svit med Hiroshige, De 69 Stationerna på Kiso Kaidō

Tama skarvar har i Sydostasien använts vid fiske under århundraden. En snara knyts kring fågelns hals som endast tillåter att skarven sväljer mindre fiskar som den fångar. När fågeln fångar en stor fisk fastnar den i halsen som fiskaren sedan kan avlägsna ur skarvens hals. I Kina och Japan förekommer fortfarande denna fiskemetod men den är ovanlig bland yrkesfiskare.

Referenser

Noter

  1. 1,0 1,1 Kennedy et al. (2000)
  2. Mayr (2005)
  3. Siegel-Causey (1988)
  4. Orta (1992)
  5. 5,0 5,1 5,2 5,3 5,4 White et al 2008

Källor

  • Kennedy, M.; Gray, R.D. & Spencer H.G. (2000): The Phylogenetic Relationships of the Shags and Cormorants: Can Sequence Data Resolve a Disagreement between Behavior and Morphology? Molecular Phylogenetics and Evolution 17(3): 345-359. doi:10.1006/mpev.2000.0840 PDF fulltext
  • Larsson, Lars (2001) Birds of the World, CD-rom
  • Mayr, Gerald (2005): Tertiary plotopterids (Aves, Plotopteridae) and a novel hypothesis on the phylogenetic relationships of penguins (Spheniscidae). Journal of Zoological Systematics 43(1): 67-71. PDF fulltext
  • Orta, Jaume (1992): Family Phalacrocoracidae. In: del Hoyo, Josep; Elliott, Andrew & Sargatal, Jordi (eds.): Handbook of Birds of the World, Volume 1 (Ostrich to Ducks): 326-353, plates 22-23. Lynx Edicions, Barcelona. ISBN 84-87334-10-5
  • White, Craig.; Martin, Graham.; Butler, Partick (2008) Wingspreading, wing-drying and food-warming in great cormorants Phalacorocorax carbo., Journal of Avian Biology, vol.39, sid:576-578

Externa länkar

Personliga verktyg