Från Rilpedia

Sigurd II Haraldsson Munn, född 1133, död 10 juni 1155 i Bergen, var kung av Norge från 1136 till sin död. Han var son till kung Harald Gille och Tora Guttormsdotter.

När fadern, kung Harald, mördades 1136 valdes gossebarnet Sigurd tillsammans med sin lillebror Inge till norska kungar. Deras anhängare stred om makten i Norge mot Sigurd Slemme och exkungen Magnus den blinde. 1142 blev även den älsta halvbrodern Öystein vald till kung. Samarbetet mellan de tre halvbröderna började bli ansträngt under 1140-talet. När Norge 1152 genom Nidaros fick en egen ärkebiskop höll de fortfarande sams, men Sigurd kritiserades av den påvliga legaten, kardinal Nicholas Breakspear. Sigurd och Öystein kom 1155 böverens om att överfalla och avsätta Inge vid ett trekungamöte i Bergen kommande sommar, men denne fick kännedom om planerna, kom med manstark hird till Bergen och överföll Sigurd och hans hird innan Öystein kommit fram.

Källor

• Store norske leksikon, snl.no, http://www.snl.no/.nbl_biografi/Sigurd_2_Haraldsson_Munn/utdypning , läst 2009-03-06

Företrädare: Harald Gille

Kung av Norge 1136-1155 Samregenter Inge I Haraldsson 1136- Öystein Haraldsson 1142-

Efterträdare: Inge I Haraldsson Öystein Haraldsson