Rysshärjningarna
Från Rilpedia
I de så kallade rysshärjningarna under de sista åren av det stora nordiska kriget förhärjade den ryska flottan den svenska östersjökusten inklusive Stockholms skärgård. Avsikten var att plundra och bränna för att tvinga den svenska regeringen (som ännu inte riktigt ville inse att stormaktstiden var över) att återuppta fredsförhandlingarna. Det började i juli 1719 på Upplandskusten där städerna Öregrund och Östhammar plundrades och brändes liksom även bland annat Forsmarks bruk och Lövstabruk.
Från norra skärgården drog sig ryssarna söderöver med landstigningsföretag ända ned till Norrköping, som brändes ned liksom även städerna Södertälje, Trosa och Nyköping samt en mängd byar, bruk, slott, herrgårdar och bondgårdar. Civilbefolkningen plundrades och mördades.
I augusti drog sig ryssarna närmare Stockholm. För att undvika Vaxholm, som vid den tiden var ett starkt fäste, gick istället den ryska flottan mot Baggensstäket som är ett trångt sund mellan Baggensfjärden och Lännerstasundet. Den 13 augusti landsteg drygt sex tusen ryssar vid Stäket, där trupper under Baltzar von Dahlheim ägnat den föregående månaden åt att förskansa sig. Efter det resulterande Slaget vid Stäket förklarade sig båda sidor som segrare. Men fiendeflottan vände hemåt efter att ha bränt Östanå slott och Norrtälje stad.
Under de två följande åren återkom ryssarna och fortsatte nu sina skövlingar längs norrlandskusten. Tidigt på året 1720 brändes åter Umeå som förstörts redan 1714 och på våren 1721 lades städerna Söderhamn, Hudiksvall, Sundsvall, Härnösand och Piteå i aska liksom för tredje gången Umeå och en mängd bruk längs kusten. Dessa härjningar framtvingade freden i Nystad 1721 mellan Sverige och Ryssland.
