Rapphöna
Från Rilpedia
| ?Rapphöna Status i världen: Livskraftig (lc)[1] |
|
|---|---|
.jpg) |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Hönsfåglar Galliformes |
| Familj: | Fälthöns Phasianidae |
| Släkte: | Perdix |
| Art: | Rapphöna P. perdix |
|
|
|
| §Perdix perdix Auktor: Linné, 1758 |
|
|
|
|
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Rapphöna, (Perdix perdix) även kallad åkerhöna, är en fågel inom familjen fälthöns.
Innehåll |
Utseende
Rapphönan blir 28-32 cm[3] lång och får ett vingspann på 45-48 cm. Hanen är grå, vattrad med fina, vågiga, svarta tvärstreck, ovan dessutom försedd med rostbrunaktiga, bredare tvärband och fläckar. Ansiktet, hakan och strupen är brungula. Kroppens sidor har stora, rödbruna tvärfläckar. Bröstet och magen är vita, det förra med en stor, hästskoformig, kastanjebrun fläck. Vingpennorna är bruna, med bleka fläckar i båda fånen. Stjärten är rödbrun, med de fyra mellersta pennorna spräckliga av grått och svart. Benen är ljusgrå. Honan har svarta (i stället för rödbruna) tvärband på bakryggen och övergumpen samt otydligare eller ingen bröstfläck. Kycklingen är gulbrun, med bleka spolstreck på halsen, bröstet och sidorna, och svartbrun med gulaktiga och vita längdstreck på huvudet, samt har gulaktiga ben.
Utbredning och biotop
Rapphönan finns den i hela Europa, utom dess nordligaste delar, och i västra och centrala Asien.
Den är en slättbygdens invånare, men tycker mest om trakter där skogsbackar, busksnår och häckar finns, som lämnar skydd. Sumpiga trakter undviker den inte, om där bara finns torrare fläckar bevuxna med träd eller buskar. Jordbrukets förändring till intensivare bruk och ökad ogräsbekämpning har drabbat rapphönan. På samma sätt har den kunnat återhämta sig något på platser där man bemödat sig om att lägga om till ett mer extensivt jordbruk.
Rapphönan är mycket stationär, varför det vanligen dröjer länge innan främmande individer invandrar till ett område där de hemmavarande blivit utrotade. Dock kan man någon gång under vintern inne på stora skogstrakter, där rapphöns inte är bofasta på flera mils avstånd, få se flockar dra fram. Sannolikt förorsakas utvandringen av överbefolkning. I Norge, liksom i Schweiz, går arten till en höjd av 1000 meter över havet och har framträngt norr om Dovrefjell.
Beteende
Rapphönan löper med stor snabbhet, flyger bullersamt och med hastiga vingslag, dock ganska snabbt, om än sällan långa sträckor åt gången. På marken gömmer den sig med stor skicklighet, och även när den trycker på en fullkomligt öppen och kal plats är den synnerligen svår att upptäcka. Rapphönsen lever under sommaren och hösten i familjer, under vintern slår de sig i regel tillsammans till större flockar.
Ända till skördetiden håller flockarna sig huvudsakligen i säden, därefter på stubbåkrar, i potatis- och rotfruktsland, på grönrågen och de nyplöjda fälten. Även ängar och skogsbackar besöks. Mitt på dagen vilar rapphönsen sig. På morgnar och kvällar är de i rörelse för att söka sin föda. Vintern är för dem ofta en svår tid. Så länge barmark eller lös snö finns tillgänglig lever de på grönrågen och rapsfälten samt slår sig då tämligen lätt fram. Om snön däremot överdras av hård skare blir det omöjligt för dessa fåglar att gräva sig ned till marken, och det händer då att de på stora sträckor alldeles dör bort av hunger och brist. Finns enbuskar med bär i närheten, uppsöker fåglarna dem och drar sig då lättare fram.
Föda
Efter kläckningen består kycklingens föda uteslutande av insekter och småkryp, en diet som den har runt 3 till 8 veckor.[4] Därefter så övergår dieten successivt till en proteinfattigare vegetabilisk kost som består av klöver, gräs, frön ur t.ex växtsläkterna stjärnblommor, dånsläktet och trampörter.[4]
Häckning
Tidigt om våren upplöser flockarna sig i par. Äggen, som växlar mellan 10 och 20 st,[4][3] läggs i en liten fördjupning i marken. Hönor i norra Europa lägger fler ägg än hönor på sydligare breddgrader.[4] Honan ruvar ensam äggen, men ungarna vårdas av båda föräldrarna.
Status
I Europa har den minskat i antal under 1900-talet, särskilt sedan 1950-talet.
Status i Sverige
Rapphönan är en historiskt sett sentillkommen art i Sverige. Tidigare har det ofta beskrivits att den inplanterades i Sverige under Gustav Vasas tid men det är lika troligt att den invandrat söderifrån. Säkert är i alla fall att den inte trivs på andra ställen än där jordbruket fått en viss omfattning. Först på 1800-talet började den förekomma i större mängd i Sverige, tidigast i Skåne och på Västgötaslätten. Först på 1820-30-talen började den bli någorlunda allmän i mellersta Sverige, och inte förrän under 1860-70-talen började den förekomma inom de sydligare norrländska länen i någon större mängd. Rapphönan häckade under 1930-talet och 1940-talet allmänt i Götaland och Svealand, sparsammare i Norrland ända upp till Norrbotten och förekommer någon gång ännu längre i norr. Sedan 1950-talet har populationen minskat och rapphönan nästan försvunnit i norra Sverige.
Referenser
Noter
- ↑ IUCN - Perdix perdix Läst 23 oktober 2008
- ↑ AviBase Läst 20061209.
- ↑ 3,0 3,1 Svensson, Lars; Peter J. Grant: Margareta Söderberg: Fågelguiden, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1999, illustrationer av Killian Mullarney, Dan Zetterström, sid. 110. ISBN 91-0-056976-3.
- ↑ 4,0 4,1 4,2 4,3 Dahlgren, Jens (2006). ”Artfaktablad - Perdix perdix” (PDF). ArtDatabanken. 2. http://www.artdata.slu.se/rodlista/Faktablad/perd_per.PDF. Läst 23 oktober 2008.
Externa länkar
- Sveriges Radio: P2-fågeln - Rapphöna - Läte
- Svenska jägareförbundet
- ArtDatabankens faktablad
- Artikeln Rapphönssläktet i Nordisk familjebok, Uggleupplagan, band 22, sid 1029-1031, utgiven 1915
- IUCN Red List (engelska)
- Karta över rapphönans utbredning från AviBase
- Dansk ornitologisk forening
