Qigong

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Qigong (气功, [tɕʰikʊŋ], även ch'i kung, chi kung) är det kinesiska samlingsnamnet för medvetna tekniker som arbetar med att balansera och läka kropp, sinne och energi. All qigong ska ha två fasetter: dels den fysiska rörelsen och dels de precisa tekniker som görs med sinnet och fyller den yttre rörelsen. Detta kallas i allmänhet yttre form och inre form. Den absolut enklaste översättningen av termen i sig är "energiövningar". Precis som med yoga och tibetanska träningstekniker så har qigong sin rot i schamanism: alla tre har vuxit fram ur energiteknikerna som både forntida och nutida schamaner använder inom sin egen träning[1]. Men någonstans på vägen tog qigong steget ut från schamanism och övergick till att användas inte bara av en individ utan bli tillgängligt för att kunna stärka och balansera hälsan även hos andra.

Ingen vet exakt när qigong blev "qigong" som vi ser den idag. Schamanismen har funnits i tiotusentals år; när exakt den tog steget över till att bli qigong, Yoga och tibetanska träningstekniker finns det inga fysiska bevis kvar för. Det finns en jadefigurin från 300-talet f. Kr. i Förbjudna Stadens museer i Peking, en figurin som har inristade träningsråd för qigong i sittande position. Det ska även finnas tripoder med träningsråd från 700-talet f. Kr i samma museum, och silkesmålningen från de arkeologiska utforskningarna i gravarna i Mawangdui är väl kända; de visar upp en enorm bredd av övningar som i vissa fall fortfarande är i bruk, och som är daterat till 175 f. Kr. Det ska även finnas grottmålningar som är förbluffande lika nyckelpositioner i qigongset som har vidareutvecklats fram till idag. Termen "qigong" debatteras av forskare inom ämnet. Den verkar ha fått en uppsving under 1950-talet i Kina, medan tidigare termer som neigong och daoyin finns nedskrivna sedan minst 2300 år tillbaka i kinesiska klassiker som innehåller träningsråd på ämnet[2]. Det finns även ett flertal taoistiska texter som innehåller referenser till qigong, både från 300-talet och 500-talet f. Kr[3][4]. Där används också ett flertal andra namn som kod för att dölja teknikerna för utomstående.

Den nu existerande äldsta traditionen av qigong i Kina är inom traditionslinjerna från Taoismen. Taoisterna i Kina var inriktade på andlig träning, och insåg tidigt att det säkraste sättet att kunna utföra djupgående andlig träning var att ha en frisk och stabil fysisk kropp. Detta verkar ha gjort att de specialiserade sig på qigong och hur det tränades ihop med andlig träning. Senare lärdes qigong även ut helt separat, bara för att förbättra utövarens egen hälsa utan minsta krav på intresse för djupgående andlig utveckling. Riktigt kunniga lärare inom ämnet vet hur man skräddarsyr för olika träningssyften, vare sig det är för hälsa, andlig träning, kampkonst, eller kombinationer av alla tre.

Man brukar i allmänhet prata om att det finns över 2000 olika stilar qigong. De kan skilja sig mycket eller litet, men de har ofta olika synsätt och träningstekniker. Bland de större temana som finns inom de 2000+ stilarna är bland annat just taoistisk qigong och buddhistisk qigong; det finns även versioner av qigong som utövats huvudsakligen av konfucianer, kampkonstnärer eller utövare av den ursprungliga versionen av Zen, som i Kina kallas Chan. Buddhistisk qigong brukar ha tydliga influenser från olika versioner av Yoga som kom med buddhistiska pilgrimer från Indien, medan de äldre versionerna av taoistisk qigongträning brukar använda sinne och intention mer än bara ren fysisk andning för att flytta energi, vilket med stor sannolikhet är en influens från Yogans fokus på fysiska andningstekniker. Den influensen syns också i själva tecknet qi och dess historia; från början betydde det bara livsenergi, men med influensen från Yogan och buddhismen i kinesiska samhället tog tecknet sakta en extra betydelse av fysisk andning. Detta har blivit ett problem då västerlänningar har översatt kinesiska träningsmanualer utan att känna till bakgrunden, att tecknet i allmänhet betyder energi, inte fysisk andning, och att man kan använda de båda helt separat från varandra inom träningen.

Det finns egentligen inte "en qigong": Qigong är ett samlingsnamn för en tusentals tekniker, stilar och övningar som kan ha samma generella syfte, men som ofta skiljer sig stort inbördes. Qigong är ingen "rörelse", utan har mängder med olika röster och lärare. Eftersom formella kvalitetskrav utifrån saknas är det svårare att veta vilken lärare som har tillräcklig kunskap, och därigenom hur man ska kunna lära sig uppnå t ex positiva hälsoeffekter. [källa behövs]

Hu Yuexian demonstrerar qigong i Barcelona, foto:Manuel Joseph

Qigong som begrepp förändrades mycket från 1900-talet och framåt, då det för första gången någonsin började läras ut till bredare människolager. Tidigare i Kinas historia har qigong alltid varit hemligt eller dolt i kloster, eller kanske bara utlärt till en handfull utvalda lärjungar. Qigong började läras ut lite mer öppet, någonting som kulminerade med kommunisternas hälsopolitik på 1950-talet då det var en enorm brist på läkare och någonting som kunde hjälpa många människor snabbt behövdes. Det var vid denna tid som de första så kallade förenklade, folkliga formerna sattes samman. De var kortare, med rörelser klippta ur traditionell träning. De hade inte kunskapen och djupet från den gamla versionen men de tog kortare tid och var enklare att lära ut för att påverka den dåvarande situationen snabbt. Senare har de spridits över jordklotet. De mer kompletta traditionerna som finns kvar inom qigong väljer fortfarande elever med mycket stor omsorg, och de skickligaste lärarna väljer ibland bara att lära ut till några få elever under hela sitt liv. En del medicinska qigongstilar lärs enbart ut till doktorer på kinesiska sjukhus, där qigong är högt respekterat och används jämställt i kombination med västerländsk behandling.

Qigong har funnits i väst sedan 1960-talet. Sin första uppsving fick det i samband med hippierörelsens fokus på orienten. Det fanns däremot redan i enklare form just i Sverige innan dess: Ling, den svenska gymnastikens fader, nämner i en intervju rörelserna från Kina som en av inspirationskällorna för hans gymnastik. Den första qigongen med kursverksamhet i Sverige kom i mitten på 1980-talet och blommade upp på allvar under 90-talet med uppmärksamhet i media. Man säga att "qigong" börjar bli ett ord i folkmun.

I det västerländska samhället har kunskapen om qigong och traditionell kinesisk medicin funnits i knappt 50 år. Nästa utmaning är kvalitet och fördjupning av kunskaperna. Just nu existerar inga yttre formella kvalitetskrav på qigongutbildningar. Jämför t ex akupunktur, som sedan 1984 är godkänt av Socialstyrelsen. I princip vem som helst kan idag kalla sig qigong-lärare, -instruktör, hålla kurser, sälja instruktionsvideo, -kassetter osv. Det som funnits i Kina sedan årtusenden sprids nu öppet, men kunskapen om att läraren verkligen behöver vara skicklig och erfaren för att övningarna ska fungera som det var tänkt, har inte nått fram till alla ännu. Det bör påpekas att i värsta fall kan också felaktigt utlärd eller tränad qigong- och meditationsträning förvärra hälsoproblem, inte bara förbättra dem. Psykiskt sjuka eller instabila brukar därför avrådas från qigong, eftersom det inbegriper moment av koncentration och meditation. [källa behövs]. I normala fall, rent fysiskt, klarar de allra flesta vuxna, friska personer av att lära sig träna ett qigong-rörelseprogram. Det är oftast enklare i rörelserna och tar kortare tid att lära sig än exempelvis det närbesläktade tai chi (taj ji).

Utlärt av en kompetent och kunnig lärare/instruktör och rätt tränat kan Qigong ge positiva hälsoeffekter, både mentalt och fysiskt[källa behövs]. Det finns ett stort antal studier i väst, med västerländska vetenskapliga metoder, för att klargöra exakt hur qigong påverkar olika hälsotillstånd och sjukdomar[källa behövs]. En viktiga fråga för qigong är hur man kan vinna större respekt i väst, och förena det bästa ur österländsk visdom med västerländsk medicin.

Källor

  1. Mircea Eliade: "Shamanism – archaic techniques of ecstasy", Penguin, 1964
  2. Maoshing Ni: "Huangdi Neijing Suwen, den Gule Kejsarens Inre Klassiker", sidan 1. Shambala, 1995
  3. Robert Henricks: "Lao-Tzu Te-Tao Ching", Ballantine Books, 1990
  4. David Hinton: "Chuang Tzu, the Inner Chapters", Counterpoint, 1997

Se även

  • Traditionell kinesisk medicin
  • Chinese Qigong Outgoing-Qi Therapy, Zhongguo Qigong Waiqi Zhifa, Shandong Science and Technology Press, 1992
  • Kinesisk Medicin, Suzanne Schönström, Natur&Kultur, 2004
  • The Nine Songs, a study of Shamanism in Ancient China, Arthur Waley, Mandala, 1955
  • The CHI Revolution, Bruce Frantzis, 2007
  • Falun Gong

Externa länkar

Personliga verktyg