Psykisk kris
Från Rilpedia
En psykisk kris är en process som drabbar de flesta människor under deras liv.
Den psykiska "normalkrisen" kännetecknas av följande moment, givetvis förekommer det stora variationer:
- Individen upplever att ett viktigt behov är starkt hotat.
- Den krisdrabbades självbild är på väg att rasa.
- Den drabbade kan känna stark ångest. Dessutom får man ofta smärtor och andra psykosomatiska reaktioner.
- Den krisdrabbade behöver hjälp.
Psykiska kriser kan uppstå vid stora omskakande moment i en persons liv som till exempel dödsfall av en familjemedlem eller vän, att man blir utsatt för ett brott eller om man går igenom en skilsmässa.
För att komma ut ur en psykisk kris så menar psykologer enligt den psykodynamiska modellen att man måste gå igenom fyra faser. Dock är det inte nödvändigt enligt andra psykologiska modeller, men igen beror det på den enskildas upplevelse av den utlösande faktorn. Den inledande fasen kallas för chockfasen. Den kännetecknas av upprördhet och förtvivlan. Den drabbade kan också regrediera till ett barnsligt beteende. Den drabbade förnekar också ofta det som har skett.
Under den andra fasen kallad reaktionsfasen tar den drabbade till sig det som har skett. Man sörjer djupt och drabbas av kroppsliga symptom, sover dåligt och tappar aptiten. Denna fas kan lätt leda till missbruk av alkohol eller tabletter.
Den tredje fasen kallas för bearbetningsfasen. Under denna fas börjar man att se realistiskt på det som har skett. Har någon dött till exempel börjar man inse att människan hade brister och inte var lika perfekt som man hade idoliserat denne innan. Under denna tid är stöd från vänner och familj ovärderligt då den drabbade ofta behöver någon att prata med.
Efter ungefär ett år inträder den fjärde och sista fasen kallad nyorienteringsfasen. Man återfår förmågan att glädjas över vad livet har att ge, utan att man har glömt bort det som har skett. Det kan alltid återkomma som ett smärtsamt minne senare i livet.
