|
1917
1: För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm. (77:2) Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.
2: (77:3) På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.
3: (77:4) Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.
4: (77:5) Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.
5: (77:6) Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.
6: (77:7) Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.
7: (77:8) Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?
8: (77:9) Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?
9: (77:10) Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.
10: (77:11) Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.
11: (77:12) Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;
12: (77:13) jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.
13: (77:14) Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?
14: (77:15) Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.
15: (77:16) Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.
16: (77:17) Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.
17: (77:18) Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.
18: (77:19) Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.
19: (77:20) Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.
20: (77:21) Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.
|
KJV
1: ((To the chief Musician, to Jeduthun, A Psalm of Asaph.)) I cried unto God with my voice, even unto God with my voice; and he gave ear unto me.
2: In the day of my trouble I sought the Lord: my sore ran in the night, and ceased not: my soul refused to be comforted.
3: I remembered God, and was troubled: I complained, and my spirit was overwhelmed. Selah.
4: Thou holdest mine eyes waking: I am so troubled that I cannot speak.
5: I have considered the days of old, the years of ancient times.
6: I call to remembrance my song in the night: I commune with mine own heart: and my spirit made diligent search.
7: Will the Lord cast off for ever? and will he be favourable no more?
8: Is his mercy clean gone for ever? doth his promise fail for evermore?
9: Hath God forgotten to be gracious? hath he in anger shut up his tender mercies? Selah.
10: And I said, This is my infirmity: but I will remember the years of the right hand of the most High.
11: I will remember the works of the LORD: surely I will remember thy wonders of old.
12: I will meditate also of all thy work, and talk of thy doings.
13: Thy way, O God, is in the sanctuary: who is so great a God as our God?
14: Thou art the God that doest wonders: thou hast declared thy strength among the people.
15: Thou hast with thine arm redeemed thy people, the sons of Jacob and Joseph. Selah.
16: The waters saw thee, O God, the waters saw thee; they were afraid: the depths also were troubled.
17: The clouds poured out water: the skies sent out a sound: thine arrows also went abroad.
18: The voice of thy thunder was in the heaven: the lightnings lightened the world: the earth trembled and shook.
19: Thy way is in the sea, and thy path in the great waters, and thy footsteps are not known.
20: Thou leddest thy people like a flock by the hand of Moses and Aaron.
|
PR33.38
1: Veisuunjohtajalle; Jedutunin tapaan; Aasafin virsi.
2: Minä korotan ääneni Jumalan puoleen ja huudan; minä korotan ääneni Jumalan puoleen, että hän minua kuulisi.
3: Ahdistukseni aikana minä etsin Herraa; minun käteni on yöllä ojennettuna eikä väsy; minun sieluni ei lohdutuksesta huoli.
4: Minä muistan Jumalaa ja huokaan; minä tutkistelen, ja minun henkeni nääntyy. Sela.
5: Sinä pidät minun silmäni valveilla; minä olen niin levoton, etten voi puhua.
6: Minä ajattelen muinaisia päiviä, ammoin menneitä vuosia.
7: Minä muistan yöllä kanteleeni, minä mietiskelen sydämessäni, ja minun henkeni tutkii:
8: Hylkääkö Herra ikiajoiksi eikä enää osoita mielisuosiota?
9: Onko hänen armonsa mennyt ainiaaksi, onko hänen lupauksensa lopussa polvesta polveen?
10: Onko Jumala unhottanut olla armollinen, onko hän vihassaan lukinnut laupeutensa? Sela.
11: Minä sanoin: tämä on minun kärsimykseni, että Korkeimman oikea käsi on muuttunut.
12: Minä muistelen Herran tekoja, minä muistelen sinun entisiä ihmetöitäsi.
13: Minä tutkistelen kaikkia sinun töitäsi, minä mietin sinun suuria tekojasi.
14: Jumala, sinun tiesi on pyhä; kuka on jumala, suuri niinkuin sinä, Jumala?
15: Sinä olet Jumala, joka teet ihmeitä, sinä olet ilmoittanut voimasi kansojen seassa.
16: Käsivarrellasi sinä lunastit kansasi, Jaakobin ja Joosefin lapset. Sela.
17: Vedet näkivät sinut, Jumala, vedet näkivät sinut ja vapisivat, ja syvyydet värisivät.
18: Pilvet purkivat vettä, pilvet antoivat jylinänsä, sinun nuolesi lensivät.
19: Sinun pauhinasi ääni vyöryi, salamat valaisivat maan piirin, maa vapisi ja järkkyi.
20: Meren halki kävi sinun tiesi, sinun polkusi läpi suurten vetten, eivätkä sinun jälkesi tuntuneet. [77:21] Sinä kuljetit kansasi niinkuin lammaslauman Mooseksen ja Aaronin kädellä.
|
