Pipdån
Från Rilpedia
?Pipdån | |
---|---|
Systematik | |
Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
Rike: | Växtriket Plantae |
Division: | Fröväxter Spermatophyta |
Underdivision: | Gömfröväxter Angiospermae |
Klass: | Trikolpater Eudicotyledonae |
Ordning: | Lamiales |
Familj: | Kransblommiga växter Lamiaceae |
Släkte: | Dånsläktet Galeopsis |
Art: | Pipdån G. tetrahit |
|
|
§Galeopsis tetrahit Auktor: L., 1753 |
|
Hitta fler artiklar om växter med Växtportalen
|
Pipdån (Galeopsis tetrahit) är en ettårig ört i familjen kransblommiga växter.
Pipdån blommar under högsommaren och hösten, framför allt i juli och september.
Innehåll |
Utseende
Släktet dån karaktäriseras av två kägelformiga knölar placerade på den undre kronläppens fäste i kronpipen. Pipdån kan bli upp till 70 centimeter höga. Bladen är smalt äggformade, håriga och grovt tandade. Blommorna kan variera mellan vit och mycket mörkt rosa. Den har fyra ståndare varav två är längre, och fruktämnet är fyrdelat.
Stjälken är hårig och det är lätt att sticka sig på de spetsiga hyllena i blomkransarna. Hyllet är sambladigt med fem stycken skarpa spetsar. Foderbladen är ungefär lika långa som kronpipen, och den tvåläppiga blomman sticker ut uppåt ytterligare 6 millimeter. Stjälken är, precis som övriga dån, tydligt uppsvälld under varje led.
Utbredning och biotop
I Sverige är pipdån relativt vanlig ifrån Skåne till Västerbotten, och förekommer om än sällsynt även längre norrut. I Finland sträcker den sig ungfär lika långt norrut, men den finns dock i nästan hela Norge. Det finns även i USAs norra delstater, plus även i Kalifornien och Louisiana, men är där introducerad av människan. I övriga Eurasien finns den fläckvis bland annat i Turkiet och Indien.
Pipdån klarar sig fint i de flesta typer av jord men föredrar närings- och kväverik jord. Eftersom den vantrivs med för mycket skugga så hittar man den ofta i kultur- och ruderatmarker; längs åkrar, gångstigar, hyggen, skogsgläntor och den är även ett vanligt ogräs i trädgårdar.
Särskiljning av pipdån och toppdån
Pipdån är extremt lik toppdån. Notera att båda arterna kan variera i färg mellan ganska mörk röd och väldigt ljus rosa, på gränsen till vit. Toppdån kan i vissa fall dessutom ha gula blommor. För att skilja dessa arter åt kan man undersöka fyra speciella karaktärsdrag. Det är relativt vanligt att man hittar exemplar där bara några av dessa karaktärsdrag stämmer, och dessutom så bildar arterna ibland hybrider. Tidigare ansåg en del forskare att toppdån var en underart till pipdån.
Tre av de fyra karaktärsdragen som används för att skilja på arterna är relaterade till den undre kronläppens mittflik. Denna undre kronläpps mittflik är vanligen vit eller ljusrosa men ett mörkrosa alternativ mörklila parti. Det första karaktärsdraget är den undre kronläppens mittfliks färgteckning. Det andra är formen på denna mittflik. Det tredje karaktärsdraget som skiljer arterna åt är huruvida underkanten på den undre kronläppens mittflik är urnupen (har ett hack i sig) eller inte. Det fjärde karaktärsdraget som kan användas för att särskilja arterna är huruvida håren på den övre delen av plantan har glandelkörtlar i toppen.
- För pipdån är det mörkare partiet mindre och når inte hela vägen ner till botten av kronläppens mittflik, mittfliken är till formen kvadratisk, mittfliken inte urnupen utan rak och i många fall till och med aningen utåtbuktande och håren på övre delen av plantan har glandelkörtlar i toppen.
- För toppdån så når det mörkare partiet ända ut till mittflikens underkant, mittflikens är till formen längre än vad den är bred, mittfliken urnupen och håren på den övre delen av plantan har i regel inte glandelkörtlar i toppen.
Den nya nordiska floran har en utmärkt illustration på sidan 509 som visar hur färgteckningen på den undre kronläppens mittflik varierar.
Zoologisk interaktion
Pipdån pollineras bland annat av rovfjäril, nässelfjäril, gammafly (Autographa gamma) och större dagsvärmare (Macroglossum stellatarum). Det finns två bladbaggar som äter pipdånets blad, nämligen grön sköldbagge (Cassida viridis) och bladbille (Chrysolina fastuosa). Dessutom äter tofsmesen gärna pipdånets frö.
Äldre användningsområden
Pipdån är giftig och kan vid stort intag ha en förlamande effekt. Man använde den förr, i små doser, som muskelavslappnande medel. På vissa håll användes avkok på pipdån som behandling mot lungproblem och arten sägs även ha inflammationshämmande egenskaper. Alla växter i släktet dån har förr i tiden tillvaratagits för att utvinna fiber samt oljor. Dessa oljor användes sen bland annat för att behandla skinn och läder.
Alternativa namn och etymologi
Förr i tiden kallades arten för röddån. Tidigare används även det vetenskapliga namnet Galeopsis carthusianorum. Växtens artepitet, tetrahit, är en blandning av grekiskans ord för "fyra" och "omkrets", nämligen tetra samt hitus. Detta kan eventuellt vara en referens till den fyrkantiga stjälken.
Namn på andra språk
- Common Hemp-Nettle, Bristlestem hempnettle eller Brittlestem hempnettle på engelska
- Karheapillike på finska
- Kvassdå på norska
- Garðahjálmgras eller Hjálmgras på isländska
- Ortie royale på franska
- Poziewnik szorstki på polska
- Canapa selvatica eller Canapetta comune på italienska
- Kare kõrvik på estländska
- Szúrós kenderkefu eller Tarka kenderkefu på ungerska
- Konopice polní på tjeckiska
Synonymer
subsp. tetrahit
- Galeopsis alpicola Nyman
- Galeopsis gacognei Nyman
- Galeopsis leucantha Nyman
- Galeopsis nodosa Gray
- Galeopsis nodosa var. praecox (Jord.) Cariot & St.-Lag.
- Galeopsis praecox Jord.
- Galeopsis reichenbachii Reut.
- Galeopsis silvestris Borbás
- Galeopsis tetrahit f. alba Farw.
- Galeopsis tetrahit f. albiflora House
- Galeopsis tetrahit subsp. praecox (Jord.) Nyman
- Galeopsis tetrahit subsp. primaria Fr.
- Galeopsis tetrahit subsp. reichenbachii (Reut.) Nyman
- Galeopsis tetrahit subsp. verlotii (Jord.) Nyman
- Galeopsis urticifolia Salisb.
- Galeopsis verlotii Jord.
- Ladanum tetrahit (L.) Kuntze
- Lamium tetrahit (L.) Crantz
- Tetrahit navieri Fourr.
- Tetrahit nodosum Moench
- Tetrahit reichenbachii (Reut.) Fourr.
- Tetraith purpurascens Bubani
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Pipdån
Källor
- Den nya nordiska floran. Bo Mossberg och Lennart Stenberg. Wahlström & Widstrand 2003. ISBN 91-46-17584-9.
- Svensk flora: Fanerogamer och ormbunksväxter (28 upplagan). Th. O. B. N. Krok och S. Almquist. Liber 2001. ISBN 91-47-04992-8.
- De utländska namnen är hämtade ifrån: http://www.liberherbarum.com/Pn0424.HTM
- Utbredning inom USA: http://plants.usda.gov/java/profile?symbol=GATE2
- Relation till olika djur: http://popgen.unimaas.nl/~jlindsey/commanster/Plants/Flowers/SuFlowers/Galeopsis.tetrahit.html
- Utdrag för Galeopsis tetrahit ifrån databasen Plants For A Future (PFAF). http://www.ibiblio.org/pfaf/cgi-bin/arr_html?Galeopsis+tetrahit