Per Ulrik Stenhammar
Från Rilpedia
Per Ulrik Stenhammar, född 20 februari 1829 i Törnevalla, Östergötland, död 8 februari 1875 i Stockholm, var en svensk arkitekt och tonsättare.
Stenhammar fick sin utbildning vid Teknologiska institutet och Konstakademiens byggnadsskola. 1866 blev han lärare vid Konstakademien. 1874 blev han arkitekt vid Serafimerordensgillet och Överintendentsämbetet och året efter vid Vetenskapsakademien. Han har bland annat ritat Ersta kapell och stiftelsen Konung Oskar I:s minne i Stockholm samt flera landsortskyrkor.
Utan formell utbildning var han ändå en flitig och uppskattad kompositör av både sakrala och profana verk. Den 24 januari 1868 blev han invald som ledamot nr. 418 av Kungliga Musikaliska Akademien.
Per Ulrik Stenhammar var son till botanikern och riksdagsmannen Christian Stenhammar och Anna Charlotta Kernell. Han gifte sig 1858 med grevinnan Eva Christina Louise Rudenschöld och var far till arkitekten Ernst Stenhammar och tonsättaren Wilhelm Stenhammar samt svåger till Fredrika Stenhammar.
Musik i urval
- Höstpsalm, för solokvartett och blandad kör
- Denne är min käre son, kyrkoaria
- Måste ock av törnen vara, kvartett
- David och Saul'', oratorium (tryckt 1878 av Musikaliska konstföreningen) framfördes 1900 med instrumentering av sonen Vilhelm Stenhammar
- Från girighetssnaran förvara, tonsättning, nr 332 i Hemlandssånger 1892
- Hur är det barn till mods?, tonsättning publicerad i Ancora 1901. Okänd textförfattare.
- Jag visst icke borde gå och sörja, Pilgrimsharpan 1861.
- O vad är väl all fröjd på jorden nr 590 Nya psalmer 1921 och EFS-tillägget 1986 med text av Lina Sandell.
Källor
Nordisk familjebok, Uggleupplagan 1904–26 (om NF)
- Gustaf Hilleström: Kungl. Musikaliska Akademien, Matrikel 1771-1971
|
||||||||
