Particip
Från Rilpedia
Ett particip (latin participium, från particeps, 'deltagande') är ett ord som bildats av ett verb men som böjs och används som ett adjektiv. Det kan därmed sägas "deltaga" i två ordklasser, och har därav fått sitt namn. Viss oeninghet förekommer om participens ordklasstillhörighet. Nationalencyklopedin menar att participen numera vanligen (men oegentligt) förs till verben, medan Svenska Akademiens språklära (Hultman 2003, s. 79, s. 155) anger att de hör till adjektiven och Svenska Akademiens grammatik placerar dem i en egen ordklass. Som argument för att de bildar en egen ordklass kan anföras att participen i olika sammanhang kan ha verbliknande eller adjektivliknande funktion. Participet köttätande kan exempelvis avse en handling (verbliknande funktion) men också en egenskap (adjektivliknande funktion).
I många indoeuropeiska språk, som svenska, tyska, engelska och franska förekommer två particip, presensparticip och perfektparticip. Även större uppsättningar av particip förekommer; latin hade till exempel även ett futurumparticip.
Innehåll |
Svenska
De particip som finns i svenskan är presensparticip (till exempel ropande av verbet ropa) och perfektparticip (till exempel ropad).
Presensparticip
Presensparticip eller presens particip fungerar i svenskan som oböjliga adjektiv. De uttrycker att huvudordet genomgår verbhandlingen. Dessa particip är alltid aktiva, vilket innebär att verbet i en motsvarande sats som har huvudordets referent som subjekt får aktiv diates: en sjungande man - en man som sjunger.
De bildas genom att till verbets stam foga -ande (simmande) eller om stammen slutar på lång vokal -ende (gående).
Presensparticipen kan användas både attributivt och predikativt, i det senare fallet med hjälp av hjälpverb.
- attributivt
- En dansande flicka kom runt hörnet.
- predikativt
- Flickan kom dansande runt hörnet.
Till presensparticipet kan även i vissa fall fogas ett -s, men dessa former tillhör snarare talspråket än skriftspråket. Det är svårt att urskilja någon betydelseskillnad på formerna med och utan detta -s, och de förekommer knappast som attribut.
- Flickan kom dansandes runt hörnet.
Formen med -s kan anses uttrycka adverbial konjunktionell innebörd.
- Flickan kom runt hörnet, dansandes med sin partner.
Perfektparticip
Perfektparticip eller perfekt particip böjs i svenskan som adjektiv efter huvudordets numerus, genus och species. De uttrycker i normalfallet att huvudordet genomgått verbhandlingen, som därmed är avslutad. Av vissa verb som betecknar tillstånd, däribland älska och hata, uttrycker de emellertid att huvudordet genomgår verbhandlingen, som således fortfarande pågår. Skillnaden mellan presensparticip och perfektparticip hos dessa verb är alltså en skillnad mellan aktiv och passiv funktion.
Verb av första konjugationen ("ar-verb", t.ex. fira) bildar perfektparticip med ändelserna -d (utrum singular), -t (neutrum singular) och -de (plural) till infinitivformen, som idag brukar framhållas som deras stam. I andra konjugationen (svaga "er-verb", t.ex. följa och läsa) försvinner infinitivens -a framför ändelserna, som är -d, -t och -da vid stamslut på tonande konsonant och -t och -ta vid stamslut på tonlös konsonant, där utrum och neutrum alltså får gemensam form också i singular. Tredje konjugationen (svaga "r-verb", t.ex. tro) använder -dd, -tt och -dda. Fjärde konjugationen, de starka verben, använder -en, -et och -na. Om ett verb är ett så kallat partikelverb, det vill säga består av ett verb+partikel, skrivs partikeln ihop med verbet i participformen. Förutom genus och numerus har, som hos de flesta andra adjektiviska ord, också species (bestämdhet) påverkan på böjningen av perfekt particip och liksom hos vanliga adjektiv innebär denna att man i bestämd form använder det som i obestämd form är endast är pluralens suffix även i singular. Svenskans böjning av perfektparticip innebär att för svaga verb så blir den form av participet som används med huvudord i obestämd neutrum singular identisk med verbets supinumform.
- svag - baka
- en bakad bulle
- ett bakat bröd
- det nybakade/nybakta brödet
- många nybakade/nybakta kakor
- stark - binda
- en bunden hund
- ett bundet lejon
- den bundne mannen
- två bundna rånare
- partikelverb - visa ut
- han är utvisad
- de utvisade spelarna
Om det verb från vilket perfektparticipet är bildat är intransitivt, så är det resulterande participet aktivt, det vill säga att det substantiv som det bestämmer kan sägas ha utfört den aktuella verbhandlingen. Om däremot verbet är transitivt, så är det resulterande participet passivt, och det substantiv som det bestämmer kan sägas ha utsatts för en verbhandling av någon annan, som ej nödvändigtvis behöver vara nämnd.
Exempel:
- en sprucken spegel
- intransitivt verb spricka; det är spegeln som har spruckit, det utsägs inte någonting om att någon annan har spräckt spegeln
- en spräckt spegel
- transitivt verb spräcka; spegeln har blivit spräckt av någon
Perfektparticipen kan antingen direkt bestämma ett huvudord som attribut, eller tillskrivas huvudordet som predikat. När perfektparticip fungerar som predikat behöver de åtföljas av hjälpverb, vanligen bli eller vara.
Exempel:
- attribut
- en kastad tärning
- predikat
- tärningen är kastad
- tärningar blev kastade på golvet
En mening som "Det är lätt att läsa boken" går att förkorta genom att man skriver ihop adjektivet med perfektparticipformen: Boken är lättläst.
Källor
- Hultman, Tor G.: Svenska Akademiens språklära, Norstedts Akademiska Förlag (distr.), Stockholm 2003. ISBN 91-7227-351-8.
- Teleman, U., Hellbarg, S. och Andersson, E.: Svenska Akademiens grammatik, Norstedts Akademiska Förlag (distr.), Stockholm 1999. ISBN 91-7227-126-4.
- Nationalencyklopedin
|
|||||||||||
