Opec
Från Rilpedia
Organization of Petroleum Exporting Countries, vanligtvis förkortat OPEC är en kartell bestående av de tolv länderna Algeriet, Angola, Ecuador, Iran, Irak, Kuwait, Libya, Nigeria, Qatar, Saudiarabien, Förenade arabemiraten, och Venezuela. Organisationen har sitt högkvarter i Wien sedan 1965,[1] och står som värd för regelbundna möten mellan oljeministrarna för dess medlemsländer. Indonesiens medlemskap i OPEC avslutades frivilligt 2008 då landet blivit en nettoimportör av olja.[2]
Enligt organisationens stadgar är ett av deras huvudsakliga mål att avgöra de bästa medlen för att skydda organisationens intressen, enskilda såväl som kollektiva. OPEC eftersträvar även att stabilisera priset på den internationella oljemarknaden. Tanken är att genom att ge produktionsländerna vad som tillkommer dem och säkerställa en stadig inkomst till dem elimineras skadliga och onödiga fluktationer. OPEC strävar också mot att fastställa en effektiv, ekonomisk och regelbunden tillgång av petroleum för konsumentländerna, och ge dem som investerar i petroleumindustrin en rättvis avkastning på deras kapital.[3]
Innehåll |
Historia
Organisationen bildades 1960 av Irak, Iran, Kuwait, Saudiarabien och Venezuela vid ett möte i Iraks huvudstad Bagdad. Idén att bilda Opec hade kommit från den irakiska ledaren general Abd al-Karim Qasim. Initiativtagare var Venezuela. Opecländernas nuvarande produktion utgör cirka 42 procent av världsproduktionen. Opecländernas råoljereserv beräknades i slutet av 2009 till 897 miljarder fat vilket är 78 procent av hela jordens råoljereserv.
Oljekartell
Opec är en oljekartell som genom att öka eller att minska produktionen av olja direkt påverkar priset på råolja. Denna påverkan av marknaden är kritiserad av många, då det hindrar de vanliga marknadskrafterna från att sätta priset där utbud och efterfrågan är i balans. Andra menar att ökning eller minskning av produktionen visserligen är ett sätt att påverka utbudet men att det ändå är upp till just marknadskrafterna att verka genom att efterfrågan bidrar till ett jämviktspris. Priset bestäms när köpare och säljare är överens på någon av oljebörserna till exempel New York Stock Exchange. Medlemsstaterna är inte heller alltid överens om man bör öka eller minska produktionen.
Organisationen, som har sitt säte i Wien i Österrike, fick stort inflytande under 1970-talets oljekriser. Opecs inflytande har med åren avtagit något då länder utanför Opec såsom Storbritannien och Norge utvecklat sin oljeindustri och ökat sin produktion.
Medlemsstater
| Medlemsstat | Inträdesår | Råoljeproduktion 2006 (tusental fat/dag) |
Råoljereserv 2006 (miljoner fat) |
|---|---|---|---|
| Iran | 1960 | 4 343 | 137 500 |
| Irak | 1960 | 1 999 | 115 000 |
| Kuwait | 1960 | 2 704 | 101 500 |
| Saudiarabien | 1960 | 10 859 | 264 310 |
| Venezuela | 1960 | 2 824 | 80 000 |
| Qatar | 1961 | 1 133 | 15 207 |
| Libyen | 1962 | 1 835 | 41 500 |
| Förenade arabemiraten | 1967 | 2 969 | 97 800 |
| Algeriet | 1969 | 2 005 | 12 300 |
| Nigeria | 1971 | 2 460 | 36 200 |
| Angola | 2007 | 1 406 | 9 000 |
| Ecuador[4] | 2007 |
Två tidigare medlemsstater har lämnat Opec: Gabon anslöt sig 1975 men lämnade organisationen 1995; Indonesien, som blev medlem 1962, avslutade frivilligt sitt medlemskap 2008.
Källor
Fotnoter
- ↑ A brief history of OPEC
- ↑ http://www.forbes.com/afxnewslimited/feeds/afx/2008/09/10/afx5406908.html
- ↑ Chapter I, Article 2 of The Statute of the organization of the Petroleum Exporting Countries (as amended)
- ↑ Ecuador blev medlem 1973, utträdde 1992 men blev åter medlem 2007.
Externa länkar
|
|||||||
