Blodbadet i Nydala kloster
Från Rilpedia
Blodbadet i Nydala kloster i Småland inträffade 1521 då den danska armén var på tillbakatåg från Stockholm. Abbotten och ett antal munkar vid Nydala kloster dräptes.
Innehåll |
Bakgrunden
Kristian II hade hösten 1520 återtagit Sverige med åberopande av Kalmarunionens bestämmelser. Under den danska arméns vistelse i Stockholm skedde det så kallade Stockholms blodbad. Ett drygt 80-tal personer avrättades.
Den danska armén hade kommit landvägen upp genom Sverige och på hemvägen tågade man genom Östergötland och Småland. Den danske adelsmannen och historieskrivaren Arild Huitfeldt berättar i slutet av 1500-talet om denna färd [1] :
"Då konung Christian hade allt bestillit uti Stockholm, med ämbeten och befallningsmän, som han på den tiden bestille ville, gjorde han sig redo att draga över landet till Danmark igen och allestedes var han uti städerna kom, där lät han resa galjar upp på torget; det var Claus Holdst kapten för. Han blev också själv efter kungens befallning upphängd i Söderköping i den galje som han upprest hade och hans egen skrivare med honom och en av hans tjänare uti Linköping och en uti Vadstena.
Så kom då kung Christian till Linköping och höll där sin jul. Därnäst kom han till Vadstena, där lät han döda Sven Hög och Peder Smid ... Då han kom till Jönköping lät han där avhugga Peder Rybbing och Laurits Rybbing och deras svenner samt två barn av den Rybbingska släkt. Det ena var åtta år och det andra vid fyra eller sex år gammal, hette Peder Andersson, så att mestermannen höll honom uti håret då han högg till.”
Händelserna i Nydala
Den lilla orten Nydala ligger några mil söder om Jönköping. För femhundra år sedan var vägsystemet inte utvecklat och större vägar fanns i princip inte, speciellt i skogrika områden. På vintern använde man sig därför helst av de tillfrusna sjöarna som transportleder. Det var också över sådana tillfrusna sjöar och genom otillgängliga skogsmarker som den danska armén färdades i januari månad 1521. Nattlogi och kost bestod bönderna i, allt enligt dåtida gängse sätt att livnära en armé på. Så skedde också när soldaterna nådde Nydala kloster.
Den forna klosterkyrkan i Nydala står i dag som ett hårt stympat minnesmärke efter cisterciensermunkarnas en gång skickliga hantverkshänder. Av klosterbyggnaderna finns fortfarande några få rester kvar ovan mark. Den stora klosterkyrkan är stympad men visar ändå prov på cisterciensernas byggnadsskicklighet. Klostrets ödeläggelse berodde på Gustav Vasas införande av reformationen på 1530-talet.
Arild Huitfeldt beskriver händelserna i klostret 1521:
”Därefter kom han till Nydala kloster. Där betalade han så i härberget, att han lät sänka abbotten och några av hans bröder uti ett grunt vatten för att de uti förleden fejd med några av allmogen hade varit honom emot, och för att de nu skulle bortfört en hop av deras gods och mat, när de förnam hans ankomst, i skogarna, så att där inte var så mycket mat för handen som fordrades.
Abboten, en stark ung man, slet sig lös uti vattnet, men måtte åter däri. En av munkarna, då han såg, att de andra fem av hans bröder blev bundna, löpte han på kansliet. Där lät mäster Jesper Brockmand, sekreterare, kasta en kappa om honom och fick honom en hatt på, och lät honom sitta ibland de andra skrivarna, och då man letade efter honom blev det svarat, han var där inte, varmed han blev befriad."
Denna skändliga händelse i Nydala finns omtalad i ett antal nästan samtida källskrifter. I den s.k. "Roskilde-aarbogen", vilken behandlar tiden 1448-1549 står bland annat följande [2]:
"På den tid koning Christian for neder av Sverige, kom han till ett av S:t Bentz kloster, heter Nydala. Där lät han grummeligen gripa abbotten själv sjätte i samma stund som de var gångna från altarna och hade sagt mässan, och bundo dem och sänkte och mördade dem förutan orsak, brott och dom, rätt och medkänsla. Inte för någon annan sak än att de hade utfört i skogen på en hemlig plats något kost och fetalie, att alltsammans inte skulle uppätas och borttagas från dem. Dock var där nog i klostret igen till kungen och hans folks behov."
I en dansk årbok från 1286 till 1549 kan man också läsa om blodbadet.[3]:
"Söndagen där näst efter (efter S:t Powels dag) lät kungen sänka abbotten av Nydala kloster med sex munkar uti en bäck, som ligger uti klostret, icke särskilt djupt."
I en annan dansk krönika, som behandlar tiden från kung Valdemar Atterdags till och med Kristian III, finner man en liten variant på episoden ovan med munken som räddades [4]:
"Men på vägen till Danmark bedrev Christian ett ynkligt mord uti Nydala kloster, ty han lät taga abboten med präster och munkar, och lät binda dem och kasta dem i vatten och dränkte dem; en man undantagen som kung Christians kanslerskrivare hjälpte genom deras kammare och in på en privet (toalett), att han inte blev funnen."
Propagandabilden
Nydaladråpen framstår i de dåtida beskrivningarna som minst sagt avskyvärda. Det är emellertid viktigt att notera att endast den ena sidans version är bevarad. Kristian II var både adelns och Gustav Vasas fiende. Det var också dessa som efter 1524 stod som segrare och som sådana helt kunde handha propagandan kring den avskyvärde danske kungen. En del av denna propagandaprocess var till exempel att mynta begreppet ”tyrannen” om Kristian II samt att publicera och sprida ett kopparstick med scener som framhävde avrättningarna i Stockholm och Nydala på ett dramatiskt sätt. Man hade också möjlighet att tillse att källmaterial som på ett objektivt sätt kunnat ge en bred bild av händelseförloppen saknades eller reducerades enligt principen att det är segrarna som skriver historien.
Att verkligheten om blodbadet i Nydala delvis varit en annan än den officiella framskymtar till exempel i Arild Huitfeldts krönika (se ovan) där det faktiskt antyds att munkarna aktivt deltagit med allmogen i kampen mot kungen. Det kan också med rätta ifrågasättas om kungen verkligen var närvarande vid blodbadet. Blodbadet ska ha ägt rum 2 februari 1521 men kungen var bevisligen i Köpenhamn senast den 3 februari.[5]: Färden mellan de två orterna har tagit åtskilliga dygn i anspråk även vid snabb transport.[6]
I den nordiska historien har Kristian II genom blodbaden i Stockholm och Nydala utpekat som en massmördare. Segraren Gustav Vasa beordrade emellertid själv liknande och ännu större blodbad. När den danske amiralen Sören Norby strax efter Stockholms blodbad med sin örlogsflotta och sina handelsskepp försökte nå det av Gustav Vasa innestängda Stockholm, blev samtliga handelsskepp tagna av svenskar och tyskar. Sören Norby, som vid Stockholms blodbad själv räddade många tilltänkta offer ombord på sitt amiralsskepp, skriver vad fienden gjorde mot de civila sjömännen:
"Hade jag inte lyckats slå mig ut med mina krigsskepp hade de bragt både mig och annat ärligt krigsfolk om livet, såsom de hava gjort med andra mina tjänare, ty det var väl vid sexhundra man på skeppen, som de först tog till fånga, och förde på sina egna skepp, dem de fördelade och höllo fängslade ett dygn, och som de följande dagen kastade bundna till händer och fötter överbord och uti havet, allt under larm av pipor, trummor och trumpeter, samt avlossande av deras stycken (kanoner) på det att deras rop och jämmer innan de hann drunkna, ej skulle höras." [7]
Denna massaker kostade, åtminstone enligt Sören Norbys uppgifter, sju gånger så många människoliv som blodbadet i Stockholm. Ett annat blodbad på order av Gustav Vasa skedde i Kalmar 1525. Kalmar slotts befälhavare hade efter lång tid av förhandlingar kapitulerat för den svenske kungen. I kapitulationsvillkoren var stadgat att besättningen fritt skulle få avtåga. I stället blev samtliga utom två på kungens order tillfångatagna och avrättade.
Fotnoter
- ↑ Arild Huitfeldt: Danmarckis rigis kronicke. 1595-1603.
- ↑ Holger Rördam: Monumenta Historiæ Danicæ. Historiske Kildeskrifter. Köpenhamn 1873.
- ↑ Se Holger Rördam ovan.
- ↑ Se Holger Rördam ovan.
- ↑ Palle Lauring: Fejder og reformation. Köpenhamn 1963.
- ↑ Så tog det till exempel tysken Samuel Kiechel fyra dagar att under vintertid 1586 ta sig från Helsingborg till Jönköping. Flera uppgifter finns dessutom från Malmö 1517-1520 att man vintertid kunde behöva upp till tre dagar för att bara ta sig över till Köpenhamn.
- ↑ N. J. Ekdahl: Handlingar rörande Severin Norby och de under hans ledning stående krigsföretagen mot Sverige. Stockholm 1835-1842.
Vidare läsning
- Palle Lauring: Fejder og reformation. Köpenhamn 1963.
- Danmarks historie. Bind 5. Politikens forlag 1977.
