Nordlig pälssäl
Från Rilpedia
| ?Nordlig pälssäl Status i världen: Sårbar[1] |
|
|---|---|
 |
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Däggdjur Mammalia |
| Ordning: | Rovdjur Carnivora |
| Familj: | Öronsälar Otariidae |
| Släkte: | Callorhinus Gray, 1859 |
| Art: | Nordlig pälssäl C. ursinus |
|
|
|
| §Callorhinus ursinus Auktor: Linné, 1758 |
|
 Nordliga pälssälens utbredning
|
|
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Den nordliga pälssälen tillhör familjen öronsälar och är enda arten i sitt släkte Callorhinus. Den lever i norra delen av Stilla havet.
Innehåll |
Utseende
Hannen skiljer sig betydligt från honan i storlek, vikt och färg. Honan är ljusbrun, är ca 150 centimeter lång och har en vikt mellan 30 och 50 kilogram. Hanens päls är svart eller rödbrun. Hannen blir upp till 2 meter långa och mellan 185 och 275 kg.
Huvudet har en trekantig form och under pälsens översta lager sitter fin ull. Pälssälens bakre fenor är jämförelsevis långa och dess främre fenor är nakna.
Utbredning
Parningstiden sker på öar i Berings sund och norra Stilla havet. En viss tid fanns det bara kolonier på Pribilof Island och på Kommendöröarna. På senare tid har populationen återhämtat sig och nu parar sig denna art också på andra öar. Utanför parningstiden simmar dessa djur till andra områden. De kan stanna länge i havet innan de behöver gå på land igen. På vintern lever nordliga pälssälar längs Nordamerikas, Kamtjatkas och Japans kustlinjer.
Fortplantning
Könsmognaden hos hanar kommer mellan 4 och 5 år ålder och hos honorna mellan 3 och 4 år ålder. Parningstiden är i juni och juli. Dräktighetstiden varar i 1 år. Honan föder bara 1 unge i tagen.
Levnadssätt
Denna art är huvudsakligen aktiv på natten och kan dyka ned till 70 till 200 meter under havsytan. Deras föda består av små fiskar och bläckfiskar. Nordliga pälssälar är själva byte för hajar, späckhuggare och Stellers sjölejon.
Parningstiden börjar i juni och hannarna tävlar om de bästa platserna vid kusten. Ungdjur eller svaga hannar får oftast nöja sig med platser längre upp på landet eller vid kolonins rand. Honorna kommer två veckor senare. Hannarna kan inte påverka deras val och ibland byter honor sin partner under parningstiden. Vanligtvis har en hanne 40 honor men antalet varierar mellan en och hundra.
Honorna är mest dräktiga när de kommer upp på land och efter två dagar föder de sina ungar. Bara några dagar senare parar de sig på nytt. Dräktigheten tar nästan ett år men under denna tid vilar ägget fyra månader. Ungdjuret är vid födelsen cirka 65 centimeter långt och kan i teorin simma på en gång. Vanligtvis stannar ungdjuret en månad på land. Över tre månader får det svarta ungdjuret dia från modern. Efter ungefär fem år är de könsmogna men under de första tio åren har unga hannar svårt att få tag i honor. Nordliga pälssälar blir troligtvis mellan 20 och 25 år gamla.
Nordlig pälssäl och människan
Denna arts päls var länge eftertraktad av jägare. Vid slutet av 1700-talet upptäckte man stora kolonier på Aleuterna. Varje sommar blev tusentals pälssälar dödade med klubba men så länge Ryssland var ansvarigt för deras levnadsområde fanns också inskränkningar för jägare och populationen var inte hotad. När USA 1869 köpte Alaska från Ryssland fanns inga inskränkningar kvar och kort därefter fanns bara 150 000 pälssälar på Pribilof Island.
Som tur var för sälarna inriktades 1911 skyddsåtgärder för denna art i ett avtal mellan USA, Ryssland, Japan och Kanada med namnet North Pacific Fur Seal Convention. Fram till 1917 var det förbjudet att döda nordliga pälssälar och därefter fick jägare bara jaga 40 000 djur per år. Fram till 1940 ökade beståndet till 2,5 miljoner individer.
Sedan 1940 minskar beståndet igen. Trolig orsak är bristen på föda. I sälarnas levnadsområde finns idag många fartyg som bedriver fiske.
Källor
- Nördlicher Seebär i tyskspråkiga Wikipedia 19 augusti 2005
- Ur en faktabok: Vår fantastiska värld
Noter
- ↑ Seal Specialist Group 1996. Callorhinus ursinus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061011.
