Från Rilpedia

Nils Rabenius, född 1648 i Tortuna i Västmanland, död 1717, var en svensk präst. Han blev student i Uppsala 1671, prästvigd 1673, komminister i Munktorp 1676.

Rabenius vann Karl XI:s gunst och blev 1690 hovpredikant. Han medföljde även i egenskap av pastor vid livdrabanterna 1700 konung Karl XII på dennes fälttåg mot Danmark. Från 1701 till sin död var han prost och kyrkoherde i Hedemora.

Rabenius var en nitisk samlare av gamla manuskript och andra sällsynta handlingar och hade ett ansenligt bibliotek. Han saknade icke heller kunskaper, men råkade genom självrådighet, egensinne samt okuvlig fallenhet för upptågsmakeri - varom en mängd anekdoter voro gängse - mången gång i delo med sina församlingsbor, av vilka han icke var synnerligen väl liden.

I yngre dagar en gång åtalad för förfalskning av vokationsbrevet till sin komministratur, har han senare på goda skäl blivit misstänkt för att ha missbrukat sina historiska kunskaper till förfärdigande av falska urkunder.

Han är sålunda sannolikt upphovsmannen till en falsk påvebulla av 954 (utgiven 1703 av professor Carolus Lundius), ävensom till ett Johan III tillskrivet tal av 1588. Misstänkt är också hans förhållande till en understucken biskopskrönika för Västerås stift.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 ^(Not).