Mikrovågsugn

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Mikrovågsugn

En mikrovågsugn eller mikro är en köksmaskin som värmer mat genom ett högfrekvent elektromagnetiskt fält. Detta åstakoms genom att elektromagnetisk strålning genereras i mikrovågsugnen av en magnetron, vilket värmer vatten och andra polariserande molekyler i mat.

En mikrovågsugn värmer mat snabbt, effektivt och säkert, men bakar inte mat på samma sätt som konventionella ugnar. Detta gör att dom är lämpliga för att laga vissa typer av mat eller för att uppnå vissa effekter.

Mikrovågsugnar lyfter vissa frågeställningar angående säkerhet som läckage av mikrovågsstrålning utanför ugnens hölje samt för att maten i ugnen ska fatta eld vid höga temperaturer. Vissa har även varit oroliga för att mikorvågsugnar skulle förstöra mat eller minska matens näringsvärde, men den den gängse uppfattningen är att mat lagad i mikrovågsugn är lika säker att äta och nyttig som annan mat [1].

Tallrikar med guld- eller silverkant bör inte värmas i mikrovågsugnen då dekoren kan bli missfärgad eller delvis försvinna.

Spetsiga metallföremål kan dock vara farliga att stoppa i mikrovågsugnar, på grund av risken för spetsverkan, det vill säga en elektrisk ljusbåge som kan bränna hål på ugnen.[källa behövs]

Mikrovågsugnen uppfanns av den amerikanska ingenjören Percy Spencer.

Teknisk bakgrund

Mikrovågsugn monterad i kök ovanför ugn

Mikrovågsugnen fungerar genom att ett högfrekvent elektromagnetisk fält alstras i ugnen med hjälp av en magnetron. Mikrovågorna har typiskt frekvensen 2,45 GHz och en våglängd av omkring 12 centimeter. Alla material som antingen leder ström eller som har någon form av fria dipoler i sig kommer att värmas upp.

En elektrisk dipol i ett elektriskt fält försöker alltid ställa in sig i fältets riktning. Eftersom dipolerna skall rätta in sig längs med fältet kolliderar de med varandra. Därav höjs vattenmolekylernas slumpvisa rörelse, motsvarande en snabb temperaturhöjning. Om materialet även leder ström via elektroner, till exempel saltvatten, kommer även detta att leda till uppvärmning.

Vattenmolekylen blir på grund av sin uppbyggnad av väte- och syreatomer en elektrisk dipol. I fruset vatten är däremot dipolerna fixerade och det är därför is inte blir varmt: mikrovågorna går i princip rakt igenom. En isbit smälter dock så småningom ändå, eftersom den tunna vattenhinnan på ytan blir varm och smälter isbiten.

Noter

  1. Terry, P., Lindblad, J. & Larhammar, D. 2000. Ansvarsfull populärvetenskaplig information - vilka krav bör ställas?a. a.

Externa länkar

Personliga verktyg