Från Rilpedia

Metallbågsvetsning, MMA (Manual Metal Arc), i dagligt tal ofta kallad pinnsvetsning eller bågsvetsning, är ännu den mest välkända svetsmetoden. Elektroden består av en kärntråd med ett utvändigt hölje. Vid svetsning tänds en ljusbåge mellan elektroden och svetsfogen. Denna båge smälter elektroden varvid höljet bildar en skyddande slagg. Höljet kan även innehålla tillsatsmaterial, dessa elektroder kallas högutbyteselektroder och lämpar sig endast vid liggande svets. Efter svetning bildas ett skal "slagg" ovanpå svetsen, och denna måste bearbetas bort.

Elektroderna indelas i tre huvudgrupper efter slaggens kemiska sammansättning: Sura, basiska och rutilelektroder.

Utrustningen består av strömkälla (likström eller växelström), elektrodhållare, svetskabel och återledare.

Metallbågsvetsning kan användas för alla olegerade, låglegerade och rostfria allmänna konstruktionsstål och liknande jämförande stål. Ståltyp: Gjutjärn, aducerat gjutjärn och svetsbara metaller kan även svetsas. Metallbågsvetning klarar tuffa förhållanden, orena fogar, färg, rost, fukt, drag och de flesta elektroder klarar även alla svetslägen. Metoden är inte lika snabb som MIG/MAG-svetsning, men är mer flexibel.

Metallbågsvetsning kan användas för plåttjocklekar från ca 2 mm upp till de grövsta som normalt används. vanliga dimensioner på elektroden är 2,5 och 3,25 mm, men det finns från 1,6 mm och upp till 6 mm för vanlig handhållen svetsning. Däremot är elektroderna hydroskopiska, det vill säga drar till sig fukt, och måste förvaras torrt och helst varmt. Fuktskadade elektroder försämrar svetsresultatet.