Max von Sydow

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Max von Sydow
MaxVonSydow 20050924.jpg
Von Sydow på 2006 års internationella filmfestival i San Sebastián.
Födelsenamn Carl Adolf von Sydow
Född 10 april 1929 (95 år)
Lund, Sverige
År aktiv 1949–
Maka Kerstin Olin
(1951–1996)
Cathrine Brelet
(1997–)
Betydande roller Antonius Block i Det sjunde inseglet
Jesus i Mannen från Nasaret
Karl Oskar i Utvandrarna
Knut Hamsun i Hamsun
Guldbaggen
Bästa manliga huvudroll
1997 Hamsun
1987 Pelle erövraren
Bästa regi
1989 Vid vägen
IMDb

Max Carl Adolf von Sydow, född 10 april 1929 i Lund, är en svensk (och sedan 2002 även fransk) skådespelare och filmregissör. Han är son till professor Carl Wilhelm von Sydow och friherrinnan Greta Rappe. Hans första äktenskap var med Kerstin Olin 1951-1996 (skilda), andra (och nuvarande) äktenskapet med Catherine Brelet (1997-)[1].

Innehåll

Biografi

Efter studentexamen 1947, gick von Sydow på Dramatens elevskola (tillsammans med bland andra Jan-Olof Strandberg, Allan Edwall, Margaretha Krook, Ingrid Thulin, Yvonne Lombard och Jan Malmsjö) 1948-1951, då han fick anställning vid stadteatern i Norrköping-Linköping 1951-1953. Han återvände hem till Skåne och Malmö stadsteater, där Ingmar Bergman drog stor nytta av hans dramatiska förmåga. I de filmer som följde blev han Bergmans särskilde uttolkare av existentiell kamp och grubbel. Rollen som korstågsfararen som spelar schack med döden i Det sjunde inseglet väckte internationell uppmärksamhet och ledde till att han fick rollen som Jesus i Hollywoodfilmen The Greatest Story Ever Told (Mannen från Nasaret). Det blev början till en Hollywoodkarriär, där han sattes i rollfacket religiösa allvarsmän, som i filmerna Hawaii och Exorcisten. Han gjorde en mycket minnesvärd insats som den avskyvärde Kejsar Ming i den kultförklarade filmatiseringen av Blixt Gordon (1980). Han medverkade också i Conan Barbaren och James Bond-filmen Never Say Never Again.

Han gjorde sedan mer sällan film på svenska men var närmast självskriven som de kraftfulla, rakryggade men kanske egenrättfärdiga männen i Jan Troells filmer Utvandrarna (1971), Ingenjör Andrées luftfärd (1982) och Hamsun (1996). Rollen som den onde biskop Vergerus i Fanny och Alexander hade Bergman egentligen avsett för von Sydow, men utländska filmengagemang hindrade honom från att göra den.

Mellan filmrollerna har han också spelat teater på Broadway, New York: i rollen som Strindberg i en (mindre framgångsrik) uppsättning av P.O. Enquists "Tribadernas natt", 1981 mot Anne Bancroft i pjäsen "Duet for One" av Tom Kempinski. Han gjorde samma roll i filmatiseringen av pjäsen 1986.

På 1990-talet, efter den stora filmrollen som Lassefar i Pelle Erövraren, blomstrade hans karriär på nytt. Han återvände till Dramaten 1988 för att spela Eugene O'Neill i Lars Noréns Och ge oss skuggorna och huvudrollen i klassikern Swedenhielms och fick fler intressanta filmroller. Han är en av få skådespelare som spelat såväl Gud som Djävulen som djävulsutdrivare på film.

Enligt beräkningar som gjorts av The Oracle of Bacon från skådespelarna inlagda i Internet Movie Database så är Max von Sydow-talet det sjunde lägsta (ju lägre, desto närmare "The Center of the Hollywood Universe") beräknat på hur många övriga skådespelare han arbetat med och hur många dessa har jobbat med.[2]

Von Sydow räknas som en av de största svenska skådespelarna genom tiderna tillsammans med Greta Garbo, Ingrid Bergman, Zara Leander, Peter Stormare, Stellan Skarsgård och Anita Ekberg.

Roller: film/TV/teater

Von Sydow efter ett möte om Gustav III på 200-årsdagen av dennes mord, Dramatens sceningång 16 mars 1992 (foto Lars Jacob Prod.)

Regi

Källor

  1. ↑ http://www.ingmarbergman.se/universe.asp?guid=EDE22476-A48B-4492-B661-DF3C5B8FF1AC
  2. ↑ Oracle of Bacon

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Max_von_Sydow"
Personliga verktyg