Matt 27

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Ril_red.png
Rilpedia - faktabibel
« Vers « Kapitel
Hela kapitlet
·: Bibeln :·
      Kapitel » Vers »

1 Mos | 2 Mos | 3 Mos | 4 Mos | 5 Mos | Jos | Dom | Rut | 1 Sam | 2 Sam | 1 Kon | 2 Kon | 1 Krön | 2 Krön | Esr | Neh | Est | Job | Ps | Ords | Pred | HV | Jes | Jer | Klag | Hes | Dan | Hos | Joel | Amos | Obad | Jon | Mik | Nah | Hab | Sef | Hagg | Sak | Mal

Matt | Mark | Luk | Joh | Apg | Rom | 1 Kor | 2 Kor | Gal | Ef | Fil | Kol | 1 Thess | 2 Thess | 1 Tim | 2 Tim | Tit | File | Heb | 1 Petr | 2 Petr | 1 Joh | 2 Joh | 3 Joh | Jak | Jud | Upp

Kapitel: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 |

Vers: 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | 31 | 32 | 33 | 34 | 35 | 36 | 37 | 38 | 39 | 40 | 41 | 42 | 43 | 44 | 45 | 46 | 47 | 48 | 49 | 50 | 51 | 52 | 53 | 54 | 55 | 56 | 57 | 58 | 59 | 60 | 61 | 62 | 63 | 64 | 65 | 66 |

1917
1: Men när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom.

2: Och de läto binda honom och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus, landshövdingen.
3: När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpenningarna tillbaka till översteprästerna och de äldste
4: och sade: "Jag har syndat därigenom att jag har förrått oskyldigt blod." Men de svarade: "Vad kommer det oss vid? Du får själv svara därför."
5: Då kastade han silverpenningarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig.
6: Men översteprästerna togo silverpenningarna och sade: "Det är icke lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspenningar."
7: Och sedan de hade fattat sitt beslut, köpte de för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar.
8: Därför kallas den åkern ännu i dag Blodsåkern.
9: Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sade: "Och jag tog de trettio silverpenningarna - priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat -
10: och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig."
11: Men Jesus ställdes fram inför landshövdingen. Och landshövdingen frågade honom och sade: "Är du judarnas konung?" Jesus svarade honom: "Du säger det själv."
12: Men när översteprästerna och de äldste framställde sina anklagelser mot honom, svarade han intet.
13: Då sade Pilatus till honom: "Hör du icke huru mycket de hava att vittna mot dig?"
14: Men han svarade honom icke på en enda fråga, så att landshövdingen mycket förundrade sig.
15: Nu var det sed att landshövdingen vid högtiden gav folket en fånge lös, vilken de ville.
16: Och man hade då en beryktad fånge, som hette Barabbas.
17: När de nu voro församlade, frågade Pilatus dem: "Vilken viljen I att jag skall giva eder lös, Barabbas eller Jesus, som kallas Messias?"
18: Han visste nämligen att det var av avund som man hade dragit Jesus inför rätta.
19: Och medan han satt på domarsätet, hade hans hustru sänt bud till honom och låtit säga: "Befatta dig icke med denne rättfärdige man; ty jag har i natt lidit mycket i drömmen för hans skull."
20: Men översteprästerna och de äldste hade övertalat folket att begära Barabbas och låta förgöra Jesus.
21: När alltså landshövdingen nu frågade dem och sade: "Vilken av de två viljen I att jag skall giva eder lös?", så svarade de: "Barabbas."
22: Då frågade Pilatus dem: "Vad skall jag då göra med Jesus, som kallas Messias?" De svarade alla: "Låt korsfästa honom."
23: Men han frågade: "Vad ont har han då gjort?" Då skriade de ännu ivrigare: "Låt korsfästa honom."
24: När nu Pilatus såg att han intet kunde uträtta, utan att larmet blev allt starkare, lät han hämta vatten och tvådde sina händer i folkets åsyn och sade: "Jag är oskyldig till denne mans blod. I fån själva svara därför."
25: Och allt folket svarade och sade: "Hans blod komme över oss och över våra barn."
26: Då gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.
27: Då togo landshövdingens krigsmän Jesus med sig in i pretoriet och församlade hela den romerska vakten omkring honom.
28: Och de togo av honom hans kläder och satte på honom en röd mantel
29: och vredo samman en krona av törnen och satte den på hans huvud, och i hans högra hand satte de ett rör. Sedan böjde de knä inför honom och begabbade honom och sade: "Hell dig, judarnas konung!"
30: Och de spottade på honom och togo röret och slogo honom därmed i huvudet.
31: Och när de så hade begabbat honom, klädde de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom bort till att korsfästas.
32: Då de nu voro på väg ditut, träffade de på en man från Cyrene, som hette Simon. Honom tvingade de att gå med och bära hans kors.
33: Och när de hade kommit till en plats som kallades Golgata (det betyder huvudskalleplats),
34: räckte de honom vin att dricka, blandat med galla; men då han hade smakat därpå, ville han icke dricka det.
35: Och när de hade korsfäst honom, delade de hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem.
36: Sedan sutto de där och höllo vakt om honom.
37: Och över hans huvud hade man satt upp en överskrift, som angav vad han var anklagad för, och den lydde så: "Denne är Jesus, judarnas konung."
38: Med honom korsfästes då ock två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra.
39: Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet
40: och sade: "Du som bryter ned templet och inom tre dagar bygger upp det igen, hjälp dig nu själv, om du är Guds Son, och stig ned från korset."
41: Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde och de äldste, begabbande ord och sade:
42: "Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.
43: Han har satt sin förtröstan på Gud, må nu han frälsa honom, om han har behag till honom, han har ju sagt: 'Jag är Guds Son.'"
44: På samma sätt smädade honom också rövarna som voro korsfästa med honom.
45: Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.
46: Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst och sade: "Eli, Eli, lema sabaktani?"; det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?"
47: Men när några av dem som stodo där borde detta, sade de: "Han kallar på Elias."
48: Och strax skyndade en av dem fram och tog en svamp och fyllde den med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka.
49: Men de andra sade: "Låt oss se om Elias kommer och hjälper honom."
50: Åter ropade Jesus med hög röst och gav upp andan.
51: Och se, då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned, och jorden skalv, och klipporna rämnade,
52: och gravarna öppnades, och många avsomnade heligas kroppar stodo upp.
53: De gingo ut ur sina gravar och kommo efter hans uppståndelse in i den heliga staden och uppenbarade sig för många.
54: Men när hövitsmannen och de som med honom höllo vakt om Jesus sågo jordbävningen och det övriga som skedde, blevo de mycket förskräckta och sade: "Förvisso var denne Guds Son."
55: Och många kvinnor som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom, stodo där på avstånd och sågo vad som skedde.
56: Bland dessa voro Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs och Joses' moder, så ock Sebedeus' söners moder.
57: Men när det hade blivit afton, kom en rik man från Arimatea, vid namn Josef, som ock hade blivit en Jesu lärjunge;
58: denne gick till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp. Då bjöd Pilatus att man skulle lämna ut den åt honom.
59: Och Josef tog hans kropp och svepte den i en ren linneduk
60: och lade den i den nya grav som han hade låtit hugga ut åt sig i klippan; och sedan han hade vältrat en stor sten för ingången till graven, gick han därifrån.
61: Men Maria från Magdala och den andra Maria voro där, och de sutto gent emot graven.
62: Följande dag, som var dagen efter tillredelsedagen, församlade sig översteprästerna och fariséerna och gingo till Pilatus
63: och sade: "Herre, vi hava dragit oss till minnes att den villoläraren sade, medan han ännu levde: 'Efter tre dagar skall jag uppstå.'
64: Bjud fördenskull att man skyddar graven intill tredje dagen, så att hans lärjungar icke komma och stjäla bort honom, och sedan säga till folket att han har uppstått från de döda. Då bliver den sista villan värre än den första."
65: Pilatus svarade dem: "Där haven I vakt; gån åstad och skydden graven så gott I kunnen."
66: Och de gingo åstad och skyddade graven, i det att de icke allenast satte ut vakten, utan ock förseglade stenen.

 

KJV
1: When the morning was come, all the chief priests and elders of the people took counsel against Jesus to put him to death:

2: And when they had bound him, they led him away, and delivered him to Pontius Pilate the governor.
3: Then Judas, which had betrayed him, when he saw that he was condemned, repented himself, and brought again the thirty pieces of silver to the chief priests and elders,
4: Saying, I have sinned in that I have betrayed the innocent blood. And they said, What is that to us? see thou to that.
5: And he cast down the pieces of silver in the temple, and departed, and went and hanged himself.
6: And the chief priests took the silver pieces, and said, It is not lawful for to put them into the treasury, because it is the price of blood.
7: And they took counsel, and bought with them the potter's field, to bury strangers in.
8: Wherefore that field was called, The field of blood, unto this day.
9: Then was fulfilled that which was spoken by Jeremy the prophet, saying, And they took the thirty pieces of silver, the price of him that was valued, whom they of the children of Israel did value;
10: And gave them for the potter's field, as the Lord appointed me.
11: And Jesus stood before the governor: and the governor asked him, saying, Art thou the King of the Jews? And Jesus said unto him, Thou sayest.
12: And when he was accused of the chief priests and elders, he answered nothing.
13: Then said Pilate unto him, Hearest thou not how many things they witness against thee?
14: And he answered him to never a word; insomuch that the governor marvelled greatly.
15: Now at that feast the governor was wont to release unto the people a prisoner, whom they would.
16: And they had then a notable prisoner, called Barabbas.
17: Therefore when they were gathered together, Pilate said unto them, Whom will ye that I release unto you? Barabbas, or Jesus which is called Christ?
18: For he knew that for envy they had delivered him.
19: When he was set down on the judgment seat, his wife sent unto him, saying, Have thou nothing to do with that just man: for I have suffered many things this day in a dream because of him.
20: But the chief priests and elders persuaded the multitude that they should ask Barabbas, and destroy Jesus.
21: The governor answered and said unto them, Whether of the twain will ye that I release unto you? They said, Barabbas.
22: Pilate saith unto them, What shall I do then with Jesus which is called Christ? They all say unto him, Let him be crucified.
23: And the governor said, Why, what evil hath he done? But they cried out the more, saying, Let him be crucified.
24: When Pilate saw that he could prevail nothing, but that rather a tumult was made, he took water, and washed his hands before the multitude, saying, I am innocent of the blood of this just person: see ye to it.
25: Then answered all the people, and said, His blood be on us, and on our children.
26: Then released he Barabbas unto them: and when he had scourged Jesus, he delivered him to be crucified.
27: Then the soldiers of the governor took Jesus into the common hall, and gathered unto him the whole band of soldiers.
28: And they stripped him, and put on him a scarlet robe.
29: And when they had platted a crown of thorns, they put it upon his head, and a reed in his right hand: and they bowed the knee before him, and mocked him, saying, Hail, King of the Jews!
30: And they spit upon him, and took the reed, and smote him on the head.
31: And after that they had mocked him, they took the robe off from him, and put his own raiment on him, and led him away to crucify him.
32: And as they came out, they found a man of Cyrene, Simon by name: him they compelled to bear his cross.
33: And when they were come unto a place called Golgotha, that is to say, a place of a skull,
34: They gave him vinegar to drink mingled with gall: and when he had tasted thereof, he would not drink.
35: And they crucified him, and parted his garments, casting lots: that it might be fulfilled which was spoken by the prophet, They parted my garments among them, and upon my vesture did they cast lots.
36: And sitting down they watched him there;
37: And set up over his head his accusation written, THIS IS JESUS THE KING OF THE JEWS.
38: Then were there two thieves crucified with him, one on the right hand, and another on the left.
39: And they that passed by reviled him, wagging their heads,
40: And saying, Thou that destroyest the temple, and buildest it in three days, save thyself. If thou be the Son of God, come down from the cross.
41: Likewise also the chief priests mocking him, with the scribes and elders, said,
42: He saved others; himself he cannot save. If he be the King of Israel, let him now come down from the cross, and we will believe him.
43: He trusted in God; let him deliver him now, if he will have him: for he said, I am the Son of God.
44: The thieves also, which were crucified with him, cast the same in his teeth.
45: Now from the sixth hour there was darkness over all the land unto the ninth hour.
46: And about the ninth hour Jesus cried with a loud voice, saying, Eli, Eli, lama sabachthani? that is to say, My God, my God, why hast thou forsaken me?
47: Some of them that stood there, when they heard that, said, This man calleth for Elias.
48: And straightway one of them ran, and took a spunge, and filled it with vinegar, and put it on a reed, and gave him to drink.
49: The rest said, Let be, let us see whether Elias will come to save him.
50: Jesus, when he had cried again with a loud voice, yielded up the ghost.
51: And, behold, the veil of the temple was rent in twain from the top to the bottom; and the earth did quake, and the rocks rent;
52: And the graves were opened; and many bodies of the saints which slept arose,
53: And came out of the graves after his resurrection, and went into the holy city, and appeared unto many.
54: Now when the centurion, and they that were with him, watching Jesus, saw the earthquake, and those things that were done, they feared greatly, saying, Truly this was the Son of God.
55: And many women were there beholding afar off, which followed Jesus from Galilee, ministering unto him:
56: Among which was Mary Magdalene, and Mary the mother of James and Joses, and the mother of Zebedee's children.
57: When the even was come, there came a rich man of Arimathaea, named Joseph, who also himself was Jesus' disciple:
58: He went to Pilate, and begged the body of Jesus. Then Pilate commanded the body to be delivered.
59: And when Joseph had taken the body, he wrapped it in a clean linen cloth,
60: And laid it in his own new tomb, which he had hewn out in the rock: and he rolled a great stone to the door of the sepulchre, and departed.
61: And there was Mary Magdalene, and the other Mary, sitting over against the sepulchre.
62: Now the next day, that followed the day of the preparation, the chief priests and Pharisees came together unto Pilate,
63: Saying, Sir, we remember that that deceiver said, while he was yet alive, After three days I will rise again.
64: Command therefore that the sepulchre be made sure until the third day, lest his disciples come by night, and steal him away, and say unto the people, He is risen from the dead: so the last error shall be worse than the first.
65: Pilate said unto them, Ye have a watch: go your way, make it as sure as ye can.
66: So they went, and made the sepulchre sure, sealing the stone, and setting a watch.

 

PR33.38
1: Mutta aamun koittaessa kaikki ylipapit ja kansan vanhimmat pitivät neuvoa Jeesusta vastaan tappaaksensa hänet;

2: ja he sitoivat hänet ja veivät pois ja antoivat hänet maaherran, Pilatuksen, käsiin.
3: Kun Juudas, hänen kavaltajansa, näki, että hänet oli tuomittu, silloin hän katui ja toi takaisin ne kolmekymmentä hopearahaa ylipapeille ja vanhimmille
4: ja sanoi: "Minä tein synnin, kun kavalsin viattoman veren". Mutta he sanoivat: "Mitä se meihin koskee? Katso itse eteesi."
5: Ja hän viskasi hopearahat temppeliin, lähti sieltä, meni pois ja hirttäytyi.
6: Niin ylipapit ottivat hopearahat ja sanoivat: "Ei ole luvallista panna näitä temppelirahastoon, koska ne ovat veren hinta".
7: Ja neuvoteltuaan he ostivat niillä savenvalajan pellon muukalaisten hautausmaaksi.
8: Sentähden sitä peltoa vielä tänäkin päivänä kutsutaan Veripelloksi.
9: Silloin kävi toteen, mikä on puhuttu profeetta Jeremiaan kautta, joka sanoo: "Ja he ottivat ne kolmekymmentä hopearahaa, hinnan siitä arvioidusta miehestä, jonka he olivat israelilaisten puolesta arvioineet,
10: ja antoivat ne savenvalajan pellosta, niinkuin Herra oli minun kauttani käskenyt".
11: Mutta Jeesus seisoi maaherran edessä. Ja maaherra kysyi häneltä sanoen: "Oletko sinä juutalaisten kuningas?" Niin Jeesus sanoi: "Sinäpä sen sanot".
12: Ja kun ylipapit ja vanhimmat häntä syyttivät, ei hän mitään vastannut.
13: Silloin Pilatus sanoi hänelle: "Etkö kuule, kuinka paljon he todistavat sinua vastaan?"
14: Mutta hän ei vastannut yhteenkään hänen kysymykseensä, niin että maaherra suuresti ihmetteli.
15: Oli tapana, että maaherra juhlan aikana päästi kansalle yhden vangin irti, kenenkä he tahtoivat.
16: Ja heillä oli silloin kuuluisa vanki, jota sanottiin Barabbaaksi.
17: Kun he nyt olivat koolla, sanoi Pilatus heille: "Kummanko tahdotte, että minä teille päästän, Barabbaanko vai Jeesuksen, jota sanotaan Kristukseksi?"
18: Sillä hän tiesi, että he kateudesta olivat antaneet hänet hänen käsiinsä.
19: Mutta kun hän istui tuomarinistuimella, lähetti hänen vaimonsa hänelle sanan: "Älä puutu siihen vanhurskaaseen mieheen, sillä minä olen tänä yönä unessa paljon kärsinyt hänen tähtensä".
20: Mutta ylipapit ja vanhimmat yllyttivät kansaa anomaan Barabbasta, mutta surmauttamaan Jeesuksen.
21: Ja maaherra puhui heille ja sanoi: "Kummanko näistä kahdesta tahdotte, että minä teille päästän?" Niin he sanoivat: "Barabbaan".
22: Pilatus sanoi heille: "Mitä minun sitten on tehtävä Jeesukselle, jota sanotaan Kristukseksi?" He sanoivat kaikki: "Ristiinnaulittakoon!"
23: Niin maaherra sanoi: "Mitä pahaa hän sitten on tehnyt?" Mutta he huusivat vielä kovemmin sanoen: "Ristiinnaulittakoon!"
24: Ja kun Pilatus näki, ettei mikään auttanut, vaan että meteli yhä yltyi, otti hän vettä ja pesi kätensä kansan nähden ja sanoi: "Viaton olen minä tämän miehen vereen. Katsokaa itse eteenne."
25: Niin kaikki kansa vastasi ja sanoi: "Tulkoon hänen verensä meidän päällemme ja meidän lastemme päälle".
26: Silloin hän päästi heille Barabbaan, mutta Jeesuksen hän ruoskitti ja luovutti ristiinnaulittavaksi.
27: Silloin maaherran sotamiehet veivät Jeesuksen mukanaan palatsiin ja keräsivät hänen ympärilleen koko sotilasjoukon.
28: Ja he riisuivat hänet ja panivat hänen päällensä tulipunaisen vaipan
29: ja väänsivät orjantappuroista kruunun, panivat sen hänen päähänsä ja ruovon hänen oikeaan käteensä, polvistuivat hänen eteensä ja pilkkasivat häntä ja sanoivat: "Terve, juutalaisten kuningas!"
30: Ja he sylkivät häntä, ottivat ruovon ja löivät häntä päähän.
31: Ja kun he olivat häntä pilkanneet, riisuivat he häneltä vaipan, pukivat hänet hänen omiin vaatteisiinsa ja veivät hänet pois ristiinnaulittavaksi.
32: Ja matkalla he tapasivat kyreneläisen miehen, jonka nimi oli Simon. Hänet he pakottivat kantamaan hänen ristiänsä.
33: Ja tultuaan paikalle, jota sanotaan Golgataksi - se on: pääkallon paikaksi -
34: he tarjosivat hänelle juotavaksi katkeralla nesteellä sekoitettua viiniä; mutta maistettuaan hän ei tahtonut sitä juoda.
35: Ja kun he olivat hänet ristiinnaulinneet, jakoivat he keskenään hänen vaatteensa heittäen niistä arpaa.
36: Sitten he istuutuivat ja vartioivat häntä siellä.
37: Ja he olivat panneet hänen päänsä yläpuolelle hänen syynsä julki, näin kirjoitettuna: "Tämä on Jeesus, juutalaisten kuningas".
38: Silloin ristiinnaulittiin hänen kanssansa kaksi ryöväriä, toinen oikealle ja toinen vasemmalle puolelle.
39: Ja ne, jotka kulkivat ohitse, herjasivat häntä, nyökyttivät päätänsä
40: ja sanoivat: "Sinä, joka hajotat maahan temppelin ja kolmessa päivässä sen rakennat, auta itseäsi, jos olet Jumalan Poika, ja astu alas ristiltä".
41: Samoin ylipapit ja kirjanoppineet ja vanhimmat pilkkasivat häntä ja sanoivat:
42: "Muita hän on auttanut, itseään ei voi auttaa. Onhan hän Israelin kuningas; astukoon nyt alas ristiltä, niin me uskomme häneen.
43: Hän on luottanut Jumalaan; vapahtakoon nyt Jumala hänet, jos on häneen mielistynyt; sillä hän on sanonut: 'Minä olen Jumalan Poika'."
44: Ja samalla tavalla herjasivat häntä ryöväritkin, jotka olivat ristiinnaulitut hänen kanssansa.
45: Mutta kuudennesta hetkestä alkaen tuli pimeys yli kaiken maan, ja sitä kesti hamaan yhdeksänteen hetkeen.
46: Ja yhdeksännen hetken vaiheilla Jeesus huusi suurella äänellä sanoen: "Eeli, Eeli, lama sabaktani?" Se on: Jumalani, Jumalani, miksi minut hylkäsit?
47: Sen kuullessaan sanoivat muutamat niistä, jotka siinä seisoivat: "Hän huutaa Eliasta".
48: Ja kohta muuan heistä juoksi ja otti sienen, täytti sen hapanviinillä, pani sen ruovon päähän ja antoi hänelle juoda.
49: Mutta muut sanoivat: "Annas, katsokaamme, tuleeko Elias häntä pelastamaan".
50: Niin Jeesus taas huusi suurella äänellä ja antoi henkensä.
51: Ja katso, temppelin esirippu repesi kahtia ylhäältä alas asti, ja maa järisi, ja kalliot halkesivat,
52: ja haudat aukenivat, ja monta nukkuneiden pyhien ruumista nousi ylös.
53: Ja he lähtivät haudoistaan ja tulivat hänen ylösnousemisensa jälkeen pyhään kaupunkiin ja ilmestyivät monelle.
54: Mutta kun sadanpäämies ja ne, jotka hänen kanssaan vartioitsivat Jeesusta, näkivät maanjäristyksen ja mitä muuta tapahtui, peljästyivät he suuresti ja sanoivat: "Totisesti tämä oli Jumalan Poika".
55: Ja siellä oli monta naista, jotka olivat Galileasta seuranneet Jeesusta ja palvelleet häntä; he seisoivat taampana katselemassa.
56: Heidän joukossaan oli Maria Magdaleena ja Maria, Jaakobin ja Joosefin äiti, ja Sebedeuksen poikain äiti.
57: Mutta illan tultua saapui rikas mies, Arimatiasta kotoisin, nimeltä Joosef, joka hänkin oli Jeesuksen opetuslapsi.
58: Hän meni Pilatuksen luo ja pyysi Jeesuksen ruumista. Silloin Pilatus käski antaa sen hänelle.
59: Ja Joosef otti ruumiin, kääri sen puhtaaseen liinavaatteeseen
60: ja pani sen uuteen hautakammioonsa, jonka oli hakkauttanut kallioon. Ja hän vieritti suuren kiven hautakammion ovelle ja lähti pois.
61: Ja siellä olivat Maria Magdaleena ja toinen Maria, jotka istuivat vastapäätä hautaa.
62: Seuraavana päivänä, joka oli valmistuspäivän jälkeinen, ylipapit ja fariseukset kokoontuivat Pilatuksen luo
63: ja sanoivat: "Herra, me muistamme sen villitsijän vielä eläessään sanoneen: 'Kolmen päivän kuluttua minä nousen ylös'.
64: Käske siis tarkasti vartioida hautaa kolmanteen päivään asti, etteivät hänen opetuslapsensa tulisi ja varastaisi häntä ja sanoisi kansalle: 'Hän nousi kuolleista', ja niin viimeinen villitys olisi pahempi kuin ensimmäinen."
65: Niin Pilatus sanoi heille: "Tuossa on vartijaväkeä, menkää, vartioikaa niin hyvin kuin taidatte".
66: Niin he menivät ja turvasivat haudan lukitsemalla kiven sinetillä ja asettamalla vartijat.
 

« Vers « Kapitel
Hela kapitlet
·: Bibeln :·
      Kapitel » Vers »

| Redigera kommentar | Redigera rubrik | Refresh |

Personliga verktyg