Mandolin
Från Rilpedia
- För olika betydelser, se mandolin (olika betydelser).
Mandolin är ett knäppinstrument som tillhör familjen lutor. Strängarna, hos den vanliga typen, den neapolitanska mandolinen, är G, D, A och E (lägst till högst) och är åtta stycken, stämda unisont i par. Mandolinen har likt gitarren band och spelas nästan uteslutande med plektrum. En vanligt förekommande spelteknik är tremolo, italienska för dallring (snabb upprepning av en ton eller växling mellan två toner). Mandolinen är vanligt förekommande i Italien och i Kroatien och används främst i olika typer av folkmusik, men flera av de stora mästarna har komponerat för instrumentet, i Norden exempelvis dansken Carl Nielsen. Det berättas att violinvirtuosen Paganinis första instrument var en mandolin, som han trakterade redan vid fem års ålder.
Se även mandola.
Historia
Den första källa som nämner mandolinen hör hemma i 1600-talet. Instrumentet har sitt ursprung i Italien, men Paris kom att bli centrum för dess användning cirka 1750. Under 1800-talet användes mandolinen främst i Wien. Romantikens viktigaste kompositör av mandolinmusik var Raffaele Calace. Under denna epok framträdde också de första orkestrar som enbart bestod av så kallade knäppinstrument.
Under barocken skrevs musik för instrumentet av tonsättare som Antonio Vivaldi, Domenico Scarlatti och Johann Adolf Hasse. Andra betydande kompositörer av mandolinmusik är Ludwig van Beethoven, Johann Nepomuk Hummel och Niccolò Paganini.
Det numera välbekanta tremolot, en vid mandolinspel viktig spelteknik, omtalas först under 1800-talet, till exempel i en mandolinskola av Michel Corrette 1772.
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia
Se även
- Stränginstrument
- Lista över musikinstrument
- Lista över musikgenrer
- Wikimedia Commons har media som rör Mandolin