Från Rilpedia

Koordinater: 59°17′34″N 17°49′48″O / 59.29278, 17.83

Denna artikel behöver fler källor för att verifieras. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till fler pålitliga källor (använd helst fotnoter) Material som inte är verifierbart kan ifrågasättas eller tas bort.

Malmvik, ett säteri och en begravningsplats som ligger på Lovön inom Ekerö kommun. Bergravningsplatsen kallas även Wallenberg-mausoleum.

Malmvik säteri

Malmvik är ett sedan 1600-talet bestående säteri vars ägor omfattar hela Lindö. Egendomen omgärdas av Mälarens vatten, i norr av Malmvikssjön och i söder av Tappström och Fiskarfjärden. Ursprunglig ägare var den adlade köpmannen Erik Larsson von der Linde. Den nuvarande herrgårdsbyggnaden uppfördes i början av 1700-talet av hauptmannen över Drottningholms län, Mårten Törnehielm.

Huset till- och ombyggdes under 1880- och 1890-talet i holländsk renässansstil och då kom Malmvik även i finansfamiljens Wallenbergs ägo. Sitt nuvarande utseende fick huvudbyggnaden år 1963 då den byggdes om på nytt efter ritningar av arkitekten Ragnar Hjorth. Byggnaden förlängdes och gavs en typisk 1700-talskaraktär.

Malmviks gård eller Malmviks säteri, som det också benämns, är belägen längst ut på Lovön i form av en egen liten halvö, Malmvik i Ekerö kommun. Malmviks säteri är det enda bestående 1600-tals säteriet i Lovö socken. Malmvik har anor från långt före 1300-talet då det fortfarande var en Kungsgård tillhörig folkungasläkten. Konung Birger tillbytte sig 1313 jord på Malmön med ärkebiskop Nils Alleson. Malmön var också namnet för hela ön på den tiden. Senare i tiden så kallades den västra delen av ön för Malmön där nuvarande Lullehov, Västeräng och Betlehem ligger. Lindön var namnet på den östra delen av ön där nuvarande Nytorp, Lindö, Nedre Lindö och Lindöbro ligger beläget. På slutet av 1500-talet bestod dock ön av två större gårdar, Hundskinstorp och Lindö. På den östra delen, på Lindö, hade Gråbrödraklostret och den katolska högskolans lärarkollegium förlänats klosterjord och Nedre Lindö var huvudgården på ön på den tiden. Hundskinstorp var belägen mitt på ön mellan Malmön och Lindön i nordlig riktning. På Hundskinstorp hölls en avelsgård som låg och drevs under Lindö hemmanet. Vid den tiden avskiljde en liten å utmed Lindöbro ön från övriga Lovön. Namnet Hundskinstorp skall ha uppkommit efter en Peter Hundskin som tidigare skall ha upptagit ett torp eller lägenhet på platsen. Vad det gäller namnet kan man ha en del funderingar. Kan det vara så att det hade kopplingar till Hundhamra folkungagods i Botkyrka (Sö)? Hundhamra omtalas ett par gånger i Erikskrönikan. Godset hade troligtvis en betydande utsträckning under förhistorisk tid, omfattande bl a Sturehov, Helgö med Kaggeholm och Bona, Asknäs på Ekerö m fl. Kanske hörde även Hundskinstorp hit? Kanske har namnet med vikinga- och medeltidens hundare för administrativa distrikt?

I början av 1990 fanns fortfarande det gamla rosafärgade tegelhuset på nedre Lindö som i folkmun kallades klostret bevarat. Att det var något direkt kloster i ordets rätta bemärkelse är tveksamt och inte särskilt troligt, det gamla ”klostret” som revs 1990 var troligtvis inte den ursprungliga mangårdsbyggnaden utan snarare en Kjölna tillhörande den gamla huvudgården, det i folkmun kallade klostret kan i själva verket ha varit en utpost som katolsk högskola. Säkert är dock att hela Lindö med såväl nuvarande Nedre Lindö och Övre Lindö (Lindö gård) var klosterjord förlänat till munkarna och klostren som intäktskällor. Detta tegelhus hade enligt vissa källor anor från 1570-talet då Johan III upplät Lindö till Franciskanermunkarna. Hans far Gustav Vasa hade tidigare konfiskerat all klosterjord till kronan, även Lindö, som 1471 hade överförts till Gripsholmskloster på Svartsjö stiftat av Sten Sture d ä. Enligt vissa källor så blev Lindö vid sidan av jesuitkollegiet på Malmen den sista utposten i Sverige för katolicismen. Så sent som 1579 skall den påvliga legaten Antonio Possevino ha haft en mässa på Nedre Lindö i ett land som varit protestantiskt i en mansålder. Först 1606 försvann katolicismen från Lovö socken. Oavsett om det var ett kloster eller högskola eller inte alls, så var tegelhuset härjat av många års förfall och tyvärr av en omfattande vandalisering. Det sistnämnda blev främsta orsaken till att det till sist beslöts att riva huset september 1990. På Nedre Lindö kan man än i dag se grunder från huset (”klostret”) men även andra grunder, lämningar och planteringar från den tiden. Vad det gäller datering av huset så finns vitt skilda dateringar till 1500-, 1600- eller 1700-talet. På Nedre Lindö finns dessutom betydligt äldre lämningar troligen från vikingatiden (800-1050) som består av ett gravfält med ett 15-tal högar och jordblandade rösen samt en stensättning. På Lindö udd finns det ett röse troligtvis från samma tid. På Övre Lindö eller Lindö gård finns fortfarande två gamla flyglar välbevarade som står parallellt bredvid varandra och ligger mycket vackert belägna. Dessa flyglar har en enkel typisk 1700-talskaraktär vilken också är tidsperioden som de härrör från. Källarvåningen till den norra flygeln är en mycket vacker och tunnvälvd tegelkällare och skall ha anor från senmedeltiden eller 1500-talet.

1617 förvärvade Byggherren Eric Larsson (von der Linde) gården, Hundskinstorp. Det var han som bildade och skapade den egendom vi idag känner igen. Eric Larsson planterade 1618 två lindar som han själv hade köpt i Holland på den norra stranden på ön. Gustav II Adolf vistades på Hundskinstorp. Enligt historien tyckte han det var ett tarvligt namn varvid han skall ha gett gården sitt nya namn Malmööwijk, efter Malmön och viken utanför. Med åren har det ändrats till Malmvik. På Lindö som till arealen var en större gård eller gods residerade 1618-1625 Peter Kruus på gården. Kruus var en stor affärsman med en betydande förmögenhet han var bl a importör av kinesiska varor, siden och andra textilier. Det var därför föga förvånande att hans stora donation till Lovö kyrka bestod av utsökta vackra textilier. Han och grannen på Malmvik, Erik Larsson bekostade också det dyra bårklädet till kyrkan. 1624 sålde Peter Kruus nedre Lindö till Erik Larsson (von der Linde) och de två godsen blev till ett. I början av 1630-talet uppförde Erik Larsson sin nya huvudbyggnad vid den norra stranden där han 1618 hade planterat sina Lindar. 1631 adlades Eric Larsson och tog då namnet Eric von der Linde efter gården Lindö och de två lindar som han planterade på Malmvik. Ståndsmässig bebyggelse och säterifrihet fick således Malmviks säteri under 1630-talet. En av lindarna stod bevarade ända fram till 1999 då den tyvärr blåste ner i novemberstormen den 29/11. Linden var då över 380 år och en av Europas äldsta planterade lindar. I Sverige var det den äldsta kända planterade parklinden, Tilia x europea. Vad som gjorde denna lind ytterligare speciell var att det var det enda kända exemplaret av denna sort av parklind i Sverige. Det enda ytterligare exemplar av denna sorts parklind som man har funnit står på en jordvall i den Holländska staden Deventer. En ymp av den ursprungliga linden återplanterades 2002 framför balustraderna vid Malmviks huvudbyggnad. I Malmviks park och allé finns dessutom 3 st planterade skogslindar som troligen är planterade på senkarolinsk tid (1654-1718) och som har en imponerande storlek och omkrets. Detta är sällsynt troligen finns det färre än 50 planterade skogslindar av denna storlek och ålder i Sverige.

Den gamla huvudbyggnaden i trä som Erik von der Linde lät uppföra 1633 var troligtvis belägen till hälften på nuvarande rosengården och till hälften på nuvarande gårdsplan. Von der Linde hann inte njuta så länge av sin huvudbyggnad då han avled 1635/1636. Hans son friherre och fältmarskalk Lorentz von der Linde lät 1661 uppföra fyra flyglar, 2 flyglar nordväst och 2 flyglar nordöst om huvudbyggnaden. Dessa flyglar ritades av Nicodemus Tessin d ä och man kan finna dem och huvudbyggnaden på Erik Dahlbergs Svecia Antiqua över Malmvik 1663 samt avbildat i Carl Gripenhielms Mälarökarta från 1689. Den nuvarande huvudbyggnaden har sitt ursprung i det stenhus, Museum Törnehielmianum, som hauptmannen över Drottningholms län, Mårten Törnehielm lät uppföra i början av 1700-talet. Museet var avsett för Törnhielms enorma konstsamling. Törnhielm lät riva den ursprungliga huvudbyggnaden samt tre av de ursprungliga fyra flyglarna från släkten von der Lindes byggnadsverk. Källarvåningen till den sydligaste belägna flygeln av de två östra flyglarna lät han använda som källarvåning under halva delen av det nya stenhuset. Denna källarvåning finns fortfarande kvar idag. Flygeln bestod ännu år 1861 av 12 rum. Flygeln var belägen på nuvarande lökkällaren som fortfarande är intakt och används. Där flygeln ännu i slutet av 1800-talet stod är idag en grusplan omgärdad av balustrader ovanför nämnda lökkällare.

Den 20 juni 1876 förvärvade Bankdirektör A-O Wallenberg, tillika grundaren av Stockholms enskilda bank, tillsammans med sin hustru Anna Wallenberg, f. von Sydow Malmviks säteri. Fru Anna Wallenberg tyckte om att bygga, mellan 1883-1894 lät hon uppföra renessansgavlar, spiror och torn samt en hopbyggd flygel åt sydöst. Hon antog att det var Eric von der Lindes ursprungliga boningshus och att det hade sett ut som Ekebyhov enligt Sveciaverket. Mellan slutet av 1800-talet och början av 1900-talet fanns det ett flertal trädgårdar och fruktodlingar utöver jordbruket på Malmvik. Det fanns trädgårds- och fruktodlingar vid Västeräng, Lullehov och Malmvik och mindre bestånd vid Betlehem och Lindö. Malmviks säteri övergick sedermera i häradshövdingen Marcus Wallenberg och hans fru Amalia Wallenberg ägo. De i sin tur överlämnade Malmvik till sin äldsta son bankdirektör Jacob Wallenberg.

Under 1962-1963 revs hela flygeln ner och huset förlängdes och gavs en 1700-tals karaktär så som det troligtvis var utformat från början. Den tidigare oxblodsfärgen byttes mot en ljus rosa färg. Byggherre denna gång var fru Anna Wallenbergs sonson bankdirektör Jacob Wallenberg. På Malmvik ligger familjen Wallenbergs begravningsplats, Gravkullen. Mausoleet på gravkullens topp uppfördes 1912 och är utformat som ett litet runt klassiskt tempel. Upp till kullens topp finns en stentrappa lagd och fram till trappans början är en grusgång som sedermera i 1900-talets början förärades med en tuja allé. Denna gravplats låg Jacob Wallenberg särskilt varmt om hjärtat och han var noga med att väl vårda gravkullen och att blomsterarrangemang anlades vid bemärkelsedagar för hedrandet av minnet av gravplatsinnehavarna. Gravkullen användes även tidigare, under 1600- och 1700-talet som begravningsplats för Malmvik.

STIFTELSEN MARCUS OCH AMALIA WALLENBERGS MINNESFOND

Stiftelsen tillkom som en gåva 1960 av bankdirektör Jacob Wallenberg (1892-1980). Den upprättades till minne till hans föräldrar, häradshövdingen Marcus Wallenberg och hans hustru Amalia Wallenberg. Stiftelsens ändamål är att främja vetenskaplig undervisning eller forskning, att främja svensk ungdoms vård och fostran eller utbildning samt att främja vård av behövande ålderstigna, sjuka eller lytta svenska medborgare. Jacob Wallenberg donerade den 10 oktober 1978 Malmviks gård som gåva till Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond.

Malmvik begravningsplats

På en trädbevuxen kulle mitt i det öppna åkerlandskapet söder om Ekerövägen ligger släkten Wallenbergs begravningsplats, även kallad Wallenbergs-mausoleum. En tujaplanterad allé leder upp till mausoleet på krönet av kullen, som är utformat som ett litet cirkelrunt klassiskt tempel med kupol, templet uppfördes 1912.

En av de första ur Wallenbergssläktet som begravdes här var André Oscar Wallenberg (1816-1886) och hans maka Anna von Sydow (1838-1910). André Oscar Wallenbergs bronsbyst finns bakom mausoleet. Platsen användes även tidigare, under 1600- och 1700-talen, som begravningsplats för Malmvik.