Magnus Erikssons landslag
Från Rilpedia
Magnus Erikssons landslag är Sveriges första riksomfattande lagsamling som trädde ikraft på 1350-talet. Konungabalken är en ofta citerad del av landslagen.
Före 1300-talet var landskapen de styrande vad gällde lagstiftning och hade sina egna landskapslagar. Under tiden närmast före 1350 blev även städernas egna lagar allt viktigare. En stark önskan att inordna hela riket under samma lagar blev allt tydligare och det blev Magnus Eriksson som genomförde det hela.
Under sin regering utfärdade Magnus ett stort antal stadgar, vilka bland annat avskaffade träldomen, sökte förhindra våldgästning och avgränsa den kungliga domsrätten. Tillsammans med valda delar av landskapslagarna kom dessa stadgar att utgöra stommen i den landslag som utarbetades på Magnus order. Han hade ytterligare motivation för sitt arbete med gemensam landslag. I egenskap av kyrkoprovins lydde landet redan under en gemensam kyrkolag och Norge hade redan fått en landslag genom försorg av Magnus morfars far, Magnus Lagaböter.
Konungabalken i landskapslagen blir ofta uppmärksammad. Den stadgar att kungen ska företa en eriksgata, och väljas med konungaval. Detta anses ha haft betydelse för riksdagens uppkomst.
Se även
Externa länkar
Wikisource har originalverk relaterade till Magnus Erikssons landslag
