Tysklands flygvapen

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Luftwaffe)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
colspan="2" style="background:#

b0c4de; text-align: center;" | Luftwaffe

Bundeswehr Kreuz.svg
Luftwaffes nutida symbol
Aktiv: 1956–
Land: Mall:Landsdata Tyskland Tyskland
Typ: Flygvapen
Del av: Bundeswehr (1956–)
Förläggningsort: Bonn

Luftwaffe, Tysklands flygvapen, är en del av Tysklands försvarsmakt. Historiskt har namnet Luftwaffe använts inom Wehrmacht och Bundeswehr. Inom den kejserliga armén användes beteckningen Tyska kejsarrikets flygtrupper eller flygtrupperna. Beteckningen Luftwaffe används numera även i Schweiz, tills för några år sedan användes istället beteckningen Flugwaffe.

Innehåll

Historia

Första världskriget

Huvudartikel: Tyska kejsarrikets flygtrupper

Manfred von Richthofens röda Fokker Dr.I

Föregångaren till Luftwaffe kallades Luftstreitkräfte eller Die Fliegertruppen des deutschen Kaiserreiches, Tyska kejsarrikets flygtrupper, och grundades 1912. Då var de tänkta att fungera som rekognosering för arméns marktrupper precis som man tidigare använt sig av ballonger i tidigare krig. Man hade vid denna tid flera olika flygplanstyper från olika tillverkare. Under första världskriget blev Manfred von Richthofen en legend under namnet "Röda baronen". Andra flygare från denna tid var bland andra Ernst Udet och Hermann Göring.

Under första världskriget använde den tyska krigsmakten, flottan och armén, zeppelinare för bombningar av militära och civila mål i Frankrike, Belgien och Storbritannien.

Mellankrigstiden

Versaillesfreden förbjöd Tyskland att inneha ett flygvapen. Men redan 1924 hade det tyska riksvärnet ingått ett hemligt avtal med Röda Armén om utbildning av tyska militära flygförare i Sovjetunionen. Två månader efter sitt maktövertagande 1933 organiserade nazisterna grunderna för att i hemlighet skapa förutsättningar för ett återupprustat Tyskland. Flygmilitärt skedde detta genom bildandet av Deutscher Luftsportverband (DLV), som blev den enda tillåtna flygsportorganisation. DLV stod under gemensam ledning av Riksluftfartsministeriet, riksvärnsministeriet och högsta SA-ledningen. Dess hemliga huvuduppgift var att genomföra en militär flygutbildning.

1935 proklamerade Hitler värnpliktens återinförande och uppbyggnaden av ett tyskt flygvapen i strid med Versaillesfreden, utan att signatärmakterna eller Nationernas förbund reagerade. 1935 utsåg Hitler Hermann Göring till överbefälhavare för det tyska flygvapnet, Luftwaffe. Genom Legion Condor, under Hugo Sperrle, använde det tyska flygvapnet det spanska inbördeskriget för att testa besättningar, flygmateriel och beväpning, samtidigt som en ny flygtaktik utprovades. Under kriget väckte det tyska bombangreppet mot den baskiska staden Guernica världens avsky.

Andra världskriget

Huvudartikel: Tysklands flygvapen under andra världskriget

Den blixtkrigstaktik som utformats under det spanska inbördeskriget, byggde på ett mycket utvecklat taktiskt samarbete mellan markstridskrafter och flygstridskrafter och visade sig vara mycket effektiv när Tyskland besegrade Polen 1939, Norge, Danmark, Luxemburg, Belgien, Nederländerna och Frankrike 1940, samt Jugoslavien och Grekland 1941. Det tyska flygvapnets försök att genomföra ett strategiskt bombkrig mot Storbritannien 1940 - Slaget om Storbritannien - var dock ett stort misslyckande, inte minst därför att Luftwaffe i huvudsak var ett taktiskt flygvapen, med begränsad strategisk kapacitet. Under Ökenkriget i Nordafrika 1940-1943 var det Luftwaffes slutliga oförmåga att bekämpa Royal Air Force:s bombflyg och torpedflyg vilket, tillsammans med den tyska marinens misslyckade bekämpning av det brittiska ubåtsvapnet i Medelhavet, som avgjorde kriget, eftersom bägge sidorna var totalt beroende av tillförsel utifrån av materiel och förnödenheter.

Under det tyska anfallet mot Sovjetunionen - Operation Barbarossa 1941, hade den tyska blixtkrigstakiken stora framgångar, vilket inte minst berodde på Luftwaffes effektivitet som taktiskt flygvapen. Under det fortsatta kriget i Ryssland åstadkom dock vintern och kölden enorma problem för tysk personal och tysk materiel, vilka bägge visade sig oförmögna att operera effektivt i minus 40 graders kyla. Avsaknaden av strategisk kapacitet och överhuvudtaget av ett utvecklat strategiskt tänkande resulterade i Luftwaffe kom att användas som flygande artilleri - visserligen ett mycket effektivt sådant, vilket bland annat visas av attackflygaren Hans Ulrich Rudel, som förstörde över 300 sovjetiska stridsvagnar - men den sovjetiska industriella kapaciteten kom att förbli oskadad utom räckhåll bakom den direkta frontlinjen.

Under slaget om Atlanten utvecklades efterhand ett effektivt samarbete mellan den tyska marinens ubåtsvapen och Luftwaffes fjärrspanings- och bombförband vilket ledde till att de allierade konvojerna till Ryssland under 1942 och början på 1943 sänktes i snabbare takt än de allierade kunde bygga nytt tonnage. Effektivare motåtgärder, inte minst effektivare konvojering med utökat jagarskydd, effektivare luftvärn och jaktflyg gjorde att Luftwaffe från våren 1943 inte längre kunde lokalisera konvojerna och vägleda ubåtarna till sina mål.

Under slaget om Riket (den allierade strategiska bombningen av Tyskland) misslyckades Luftwaffe med att försvara det tyska hemlandet. RAF:s nattliga ytbombningar av tyska städer och andra civila mål ledde till oerhörda mänskliga förluster, men snarast stärkte än försvagade den tyska motståndskraften och viljan att kämpa även mot de västallierade. De amerikanska dagbombningarna mot militära och ekonomiska mål undergrävde dock Tysklands militärekonomiska stridsförmåga. Bombningen av de rumänska oljefälten och de tyska anläggningarna för framställning av syntetiskt bensin ledde t. ex. till att den tyska armén var mer beroende av anspannsförband 1944 än vad den hade varit 1940. Den brist på flygbensin som därmed också åstadkoms var förödande för Luftwaffes operativa förmåga, liksom bombanfallen mot de tyska flygtillverkarna.

Blitzen är benämningen på den tyska bomboffensiven mot brittiska städer från hösten 1940 till våren 1941. Hårdast drabbade vart London och de stora hamn och industristäderna. Särskilt förödande blev bombningarna av Coventry. Blitzen var en miss från Tysklands sida istället för att fullfölja bombningarna av de brittiska flygbaserna och lednings centralerna så gick man över till stats bombningarna reda september 1940. Detta gav britterna tid bygga upp sitt försvar igen och gjorde att de kunde ta hem segern mot Tyskland. Tanken med Blitzen var två sidig det en var att man ville eliminera Royal Air Force och så ville man bryta britternas motstånds vilja. Efter som man gjorde båda sakerna samtidigt så splittrades Tysklands kraft.Hade man hållit fast vid att eliminera flygbaserna och lednings centralerna så i stället för att skifta mål till London och storstadsområdena redan i september hade britterna fått långt svårare att upprätthålla luftförsvaret. Under krigets första år hade tyskarna haft ett mycket starkt flygvapen, Luftwaffe. En invasion av Storbritannien, något som hade beslutats av Tysklands führer Adolf Hitler, krävde att det brittiska flygvapnet oskadliggjordes så att tyskt luftherravälde åstadkoms. Detta misslyckades Luftwaffe med då de tyska jaktplanen inte förmådde besegra de brittiska jaktplanen (Luftwaffes förluster var dubbelt så stora) och därmed var en tysk invasion omöjlig att genomföra. En lärdom som alla militärstrateger drog efter kriget var att ett mycket effektivt flygvapen numera var ett måste för att kriget på marken skulle bli framgångsrikt. Tysklandsflygvapen Luftwaffe hade 1000-1500 jaktplan som hette Messerschmitt och ca 1 200 bombplan som hette Heinkel och några till. Britterna hade bara 600–700 jaktplan men vissa väsentliga fördelar. Produktionskapaciteten vad gällde jaktplan var större än tyskarnas, och den dynamiske ministern för flygplansproduktionen Lord Beaverbrook kunde hela tiden bygga i fatt förlusterna både i piloter och flygplan. Britterna var mycket samspelta och dom hade bra kommunikation med varandra, deras radar spelade också en stor roll. Tyskarnas kommunikation fungerade väldigt dåligt och nedskjutna piloter kunde inte bärgas och sättas in på nytt i striderna.

Den 15 Augusti kom det första anfallet med 1000 flygplan. Efter att konsekvent ha bekämpat britternas baser och ledningssystem övergick tyskarna 7 september till ren terrorbombning av London. 900 flygplan sattes in i en enda våg. De materiella skadorna blev stora liksom förlusterna i människoliv. Trots att räderna fortsatte dygn efter dygn blev det dock aldrig panik. Det brittiska jaktförsvaret, som varit hårt pressat under augusti, reste sig på nytt. Den 5 oktober över gick tyskarna till nattbombningar.

Slaget om Storbritannien var en av krigets avgörande händelser. Churchill sade att aldrig hade så många haft så få att tacka för så mycket ("Never in the field of human conflict was so much owed by so many to so few"), men det var inte bara de brittiska piloterna utan hela folkets motståndsvilja det handlade om. Att Royal Air Force efter slaget var i det närmaste lika utmattat som Luftwaffe lyckades britterna dölja för både vänner och fiender. Förlusterna i nedskjutna flygplan har räknats fram till 1 733 på den tyska sidan och 915 på den brittiska.

En grundläggande faktor bakom de allierades överväldigande seger i väster var deras närmast totala luftherravälde. De tyska anfallsförbanden slogs sönder från luften innan de hann genomföra några motanfall. Av det stolta Luftwaffe återstod inte mycket 1944. I september 1944 disponerade de allierade över 14 000 flygplan för krigets avslutande i väster; tyskarna hade 570 flygplan tillgängliga.

De amerikanska förlusterna blev dock inledningsvis mycket stora. De allierades huvudproblem var bristen på jaktplan med lång räckvidd för bombplanseskort. Först vintern och våren 1943–44 kunde det amerikanska jaktplanet Mustang tillföras; de allierade hade dessförinnan tvingats till främst nattbombning p.g.a. de mycket stora förluster som det tyska flyget vållade dagräderna. Under 1944 skedde en gradvis omkastning i rollerna. Med Mustangplanens hjälp kunde de allierade säkra luftherraväldet under dagen, medan nya tyska nattjaktflygplan gav Luftwaffe jämnare odds i mörker. I krigets slutskede tillfördes på tysk sida de första jetplanen i flygets historia.

Luftwaffe i Bundeswehr

Panavia Tornado är ett vanligt plan i Luftwaffe.
Airbus A310.

1955 tillät USA och Storbritannien Västtyskland att bygga upp en egen försvarsmakt, varpå Bundeswehr bildades med Luftwaffe som flygvapendel. Luftwaffe började sin verksamhet 1956 med stark koppling till det amerikanska flygvapnet. Till en början dominerades Luftwaffe helt av amerikansktillverkade plan som Republic F-84 Thunderstreak, F-104 G Starfighter och F-4 Phantom II; det senare är fortfarande i tjänst. Under 1960-talet hade man stora problem med Starfighter-planen. 292 plan havererade och krävde 115 piloters liv. Orsakerna var flera, men den viktigaste var kanske att det nyuppsatta Luftwaffe inte riktigt hade erfarenheten att operera ett så avancerat flygplan. General Günter Rall (ett flygaräss från andra världskriget) var den som drev igenom Starfighter-inköpet, och kontroverserna ledde bl.a. till att Erich Hartmann (världens främsta jaktflygaräss med 352 segrar) avgick i förtid.

Med början på sextiotalet har man tagit fram egna flygplan. Det första var attackplanet Panavia Tornado som utvecklades i samarbete med Italien och Storbritannien. Det var/är avsett för interdiction, dvs attack på lägsta höjd mot Warszawapaktens underhållsförband och transportvägar för att bromsa/stoppa en pansarinvasion. Under nittiotalet byggdes en del plan om till versionen ECR, som är avsedd för elektronisk störning av fiendens luftförsvar.

Eurofighter utvecklades från åttiotalet, baserat på konceptet TKF. Det är ett sameuropeiskt projekt, där även Italien, Spanien och Storbritannien deltar. Eurofighter är fortfarande under leverans. Det är ett multirollflygplan för attack, jakt och spaning.

I samband med Tysklands återförening blev Östtysklands flygvapen en del av Tysklands flygvapen. Stora delar av flygplanen såldes av men MiG-planen behölls. Därmed blev flygbasen Rostock-Laage och Jagdgeschwader JG 73 "Steinhoff" den enda NATO-basen i världen med de då (1990) toppmoderna MiG-29.

1999 deltog Luftwaffe för första gången sedan 1945 i stridsoperationer då man deltog i det Nato-ledda Kosovokriget. Detta skapade en debatt i Tyskland rörande det internationella deltagandet.

I samband med oroligheterna i Libanon 2006 evakuerades tyska medborgare ur landet med Luftwaffes evakueringsplan.

Framtiden

Idag genomförs omstruktureringar inom Tysklands flygvapen. Man har sedan 1970-talet eftersträvat ett europeiskt samarbete vilket bland annat resulterade i Eurofighter Typhoon som började levereras under 2006. 2004 meddelande den tyske försvarsministern Peter Struck att minskningar skulle ske i flygvapnets storlek under de kommande åren, bland annat skulle antalet plan minska från 426 till 265 plan 2015.

Uppgifter

I fredstid är huvuduppgiften att skydda Tysklands luftrum och därmed den tyska befolkningen och viktig infrastruktur. Man genomför via FN:s hjälpinsatser olika transport-, eftersöknings-, och räddningsuppgifter.

Aktuella flygplan

Stridsflygplan

Historiska flygplan

Stridsflygplan

Tjänstegrader

Luftwaffe Tjänstegrader

  • Flieger
  • Gefreiter
  • Obergefreiter
  • Hauptgefreiter
  • Stabsgefreiter
  • Oberstabsgefreiter
  • Unteroffizier
  • Stabsunteroffizier
  • Feldwebel
  • Oberfeldwebel
  • Stabsfeldwebel
  • Oberstabsfeldwebel
  • Leutnant
  • Oberleutnant
  • Hauptmann
  • Stabshauptmann
  • Major
  • Oberstleutnant
  • Oberst
  • Brigadegeneral
  • Generalmajor
  • Generalleutnant
  • General

Litteratur

  • Murray, Williamson: The Luftwaffe 1933 - 1945 - Strategy for Defeat (1986, ny uppl. 2003) ISBN 1-86160-615-X

Se även

Externa länkar

Personliga verktyg