Ludditer
Från Rilpedia
Ludditerna var en samhällsrörelse bland engelska arbetare som under det tidiga 1800-talet protesterade, ofta genom att förstöra textilmaskiner, mot den industriella revolutionens förändringar, som de kände hotade deras arbeten. Rörelsen, som startade 1811, var uppkallad efter en troligtvis fiktiv ledare, Ned Ludd. En kort tid var rörelsen så stark att den hade sammandrabbningar med den brittiska armén. Regeringens åtgärder innefattade en massrättegång i York 1813 vilken resulterade i ett flertal dödsstraff och deportationer till kolonierna.
På senare tid används termerna luddism och luddit eller neo-luddism och neo-luddit synonymt med någon som motsätter sig teknikens och teknologins utveckling pga de kulturella förändringar utvecklingen för med sig.
Historia
Namnet luddit kommer efter en person i Leicestershire vid namn "Ned Ludd", som omkring 1779, vände sitt raseri mot maskinerna i en lokal strumpfabrik. I trakten skyllde man sedan skämtsamt på Ludd när maskiner förstörts, och namn så som ”General Ludd” och ”Kung Ludd” blev ett populärt namn på ledarna för oroligheterna 1811 och 1816.
Rörelsen började i Nottingham 1811 och spred sig snabbt over England under 1811 och 1812. Många ull- och bomullstygsfabriker förstördes tills den brittiska regeringen hårdhänt tryckte ned rörelsen. Ludditerna träffades nattetid på hedarna runt industristäderna, där de övade exercis och rörelse och ofta fick lokalt stöd.
De största orterna som hemsöktes var Nottinghamshire i november 1811, följt av West Riding of Yorkshire tidigt år 1812 och Lancashire från mars 1812. Slag mellan ludditer och militär inträffade vid Burtons' Mill i Middleton och vid Westhoughton Mill, båda i Lancashire. Det ryktades under denna tid att infiltratörer och provokatörer från lokala domare och handlare framkallade slagen eftersom de stod under General Ludds och hans anhängares dödshot.
Orsaker
Rörelsen var troligt mer orsakad av arbetarklassens missnöje än en antiteknologisk strävan. Under samtiden var det vanligt att fabrikerna var för stor konkurrens för bönder och hantverkare. Dessa blev i sin tur arbetslösa och fattiga och tvingades till att jobba under usla förutsättningar och låga löner i fabrikerna. I vissa fall ägde även de lokala fabriksägarna handelsboden. De som stod i skuld till denna (vilket var vanligt i och med den ökande fattigdomen) fick lov att arbeta av den i fabrikerna. Innan fackföreningarna hade etablerat sig var det också vanligt att man lät den som antog den lägsta lönen ersätta en med högre lön och på så sätt sjönk lönerna.
