Lucifer

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Den fallne ängeln.

Lucifer är latin (lucem ferre) och betyder ljusbringaren. Inom större delen av kristen mytologi har Lucifer identifierats med Satan.

Innehåll

Ordet lucifer

I Jesajas bok förutsägs den babyloniske kungens fall i kapitel 14, vers 12:

Hur har du inte fallit från himmelen, du strålande morgonstjärna! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du folkens förgörare.

Detta ska ha varit Guds reaktion på den babyloniske kungens övermod då han inte erkände att han stod under någon härskare, varken i himmelen eller på jorden. Kungen ansåg sig själv och sina lagar överordnade allt. Därför beskrev Jesaja honom sarkastiskt som morgonstjärnan vars glans kommer att falna då solen (läs Gud) går upp över världen. På ursprunglig hebreiska beskrivs kungen som "helel ben shachar", vilket betyder (ungefär) "lysande son till gryningen". I de grekiska texter som Hieronymos mestadels översatte från står det däremot "fosforos", vilket är det grekiska ordet för morgonstjärnan, planeten Venus. Därför översatte han direkt detta ord till det latinska namnet på samma stjärna, nämligen Lucifer.

Även Jesus omnämns som morgonstjärnan, t ex i 2 Pet 1:19 och Upp 22:16, dock blev inte dessa hänvisningar översatta på samma sätt.

Lucifer blir till Satan

Det är inte förrän senare som uppfattningen att texten hänvisade till en fallen ängel, som senare blev Satan uppkom, till exempel genom tolkningar gjorda av tidiga kristna tänkare som Tertullianus och Origenes. Bibeln skriver däremot om en fallen ängel på flera ställen. Gud beskriver själv ängeln i Hesekiel 28:12-17:

Du människobarn, stäm upp en klagosång över kungen i Tyrus och säg till honom: Så säger Herren, Herren: Du var förnämst bland härliga skapelser, full med vishet och fullkomlig i skönhet I Eden, Guds lustgård, bodde du, höljd i alla slags ädla stenar...
...Du var en kerub, som skuggade vida, och jag hade satt dig att vara på det heliga gudaberget, du fick där gå omkring bland gnistrande stenar. Lyckosam var du på dina vägar från den dag då du skapades, till dess att orättfärdigheten blev funnen i dig. Men under din myckna köpenskap blev ditt inre fyllt med orätt, och du föll i synd. Då förvisade jag dig från gudaberget och förgjorde dig, du vittskuggande kerub.

Man kopplade samman Jesajas och Hesekiels texter med vad Jesus säger i Lukas (kap 10:18):

Han svarade: Jag har sett Satan slungas ner från himlen som en blixt.

På så sätt blev Lucifer identifierad med Satan då man ansåg att morgonstjärnans nedgång i mörkret syftar på hur djävulen sjunker ner i helvetet, nerkastad från himmelen.

Lucifer i kristen mytologi

Ängeln Mikaels strid med Djävulen.

Enligt den kristna traditionen anses numera Lucifer ha varit den ängel som stod Gud närmast, vilket då skulle förklara hans namn som ljusbringare då han skulle ha varit den starkast lysande stjärnan på Guds himmel.

Lucifer ansåg sig bara lyda under Gud, men när Gud skapade människan och krävde att alla änglar ska lyda under dem, vägrade Lucifer och gjorde uppror. Han blev besegrad av ängeln Mikael och kastades ner till avgrunden tillsammans med en tredjedel av himlens skaror, som följt honom. Som en beskrivning av detta brukar man traditionellt hänvisa till Uppenbarelseboken 12:7-9:

Och det blev en strid i himlen: Mikael och hans änglar gav sig i strid med draken. Och draken och hans änglar stred, men han övermannades och det fanns inte mer någon plats för dem i himlen. Och han, den stora draken, ormen från urtiden, han som kallas Djävul och Satan, han som förför hela världen, han störtades ner på jorden och hans änglar störtades ner med honom.

Detta har blivit den vedertagna bilden av Satan i stora delar av den kristna välden. Däremot betonar kyrkofäderna att namnet Lucifer inte är det rätta namnet på djävulen, utan att det mer beskriver det tillstånd från vilket han fallit ifrån. Djävulen har inget egentligt namn i Bibeln utan beskrivs mer i termer som anklagare och motståndare.

Lucifer i litteraturen

  • I Den gudomliga komedin (utgiven i början av 1300-talet) beskriver författaren Dante Alighieri djävulen i sista sången (sång 34) i Inferno. Namnet Lucifer dyker inte upp, däremot beskrivs djävulen som att ha två enorma vingar. Detta tillsammans med att djävulen är fjättrad i den del av helvetet som är reserverat för förrädare tyder på att Dante gör kopplingen till den rebelliske ängeln.
  • Det förlorade paradiset av John Milton (utgiven 1667) återger bl. a. berättelsen om hur djävulen vänder sig mot sin herre, Gud, och kastas ned i helvetet. Genom dikten använder Milton flera utav djävulens namn, däribland Lucifer, och han beskrivs även som den starkast lysande av stjärnor i bok 7. Boken innehåller även det berömda citat där Lucifer hävdar att "Det är bättre att härska i helvetet än tjäna i himmelen." - Bok 1, 263.
  • I Margit Sandemos romanserie Sagan om Isfolket är Lucifer inte det samma som Satan. Han är en mer sympatisk, men ändå bedräglig, karaktär som bryr sig om människorna till skillnad från Gud, som här skildras som en passiv beskådare av människornas lidande.
  • I När änglar dör av Andreas Roman särskiljs Lucifer från Satan (Isamael i boken). I Romans verk har Lucifer den klassiska rollen som den högste ängeln som senare gör uppror medan Satan/Isamael jämställs med Gud.
  • Mark Twains Letters from the Earth är Lucifer en bråkstake till ängel som förpassas från himlen för en dag efter att ha spytt sarkasmer över mänskligheten. Han spenderar sin tid på Jorden, som i jordslig tid motsvarar tusen år, och skriver brev till de andra änglarna i himlen - vilket utgör huvudinnehållet i boken.

Lucifer i film, musik och spel

Lagstiftning mot namnbruk

I Sverige får man heta Lucifer. 31 december 2006 bars namnet av 34 män i Sverige varav 8 hade det som tilltalsnamn. Det finns alltså inga lagar mot att heta Lucifer.

Se även

Personliga verktyg