Leftfield

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
Leftfield
Information
Bakgrund Mall:Landsdata England London, England
Genre(r) Alternative dance
House
Techno
Ambient techno
Dub
Aktiva år 1990-2002
Skivbolag Outer Rhythm / Rhythm King (1990-1992)
Hard Hands / Chrysalis Music (1992-2002)
Webbplats Officiell webbplats
Tidigare medlemmar
Paul Daley
Neil Barnes

Leftfield var en duo med electronicaartisterna och skivproducenterna, Paul Daley (känd från The Rivals, A Man Called Adam och Brand New Heavies) och Neil Barnes, bildad 1989 i London, England. Namnet Leftfield var från början kort och gott använt av Neil Barnes inför den första singeln Not Forgotten men efter detta, blev Paul Daley involverad i första hand att remixa låtar och sen i skapandet av kommande musik[1]. Duon blev pionjärer inom området intelligent dansmusik och progressiv house, bland de första att föra samman house med dub och reggae. De blev dessutom bland de första elektroniska musiker att blanda in livegästsångare, tillsammans med The Chemical Brothers och Underworld. Slutligen har duon varit inflytelserik i den elektroniska genren i sin helhet, med The Crystal Methods Scott Kirklands hänvisning till dem år 2005 som "Det bästa elektroniska bandet, punkt!"[2]

Innehåll

Skivsläpp

Leftfield är mest känt för den vanliga publiken i Storbritannien genom låten "Phat Planet", vilken var ledmotivet till "Surfers" TV reklamen för Guinness, rankad nummer ett på Channel 4s Top 100 Reklamlista år 2000. "Phat Planet" var en låt som var med i TV-serien Beast Machines och rallysimulatorspelet F1 2000 från EA Sports. Som tillägg användes låten "Release the Pressure" i reklamfilmer för mobiltelefonoperatören O2 vid dess uppstart och "A Final Hit" fanns med i filmen Trainspotting soundtrack. En serie med singlar och två hyllade album släpptes innan splittringen 2002 för att satsa på egna solokarriärer.

Leftism

Deras första större framfång blev "Open Up", ett samarbete med John Lydon; snart följt av deras debutalbum, Leftism 1995, blandandes dub, breakbeat, och techno särskilt kallad "UK-dub". Det togs med på slutlistan för 1995 Mercury Music Prize men förlorade mot Portisheads "Dummy". 1998, i en Q magazineomröstning, röstade läsarna fram det som det åttonde bästa albumet någonsin, medan det år 2000 hamnade på plats 34 i listan över de 100 bästa brittiska albumen någonsin i samma tidning. Albumet släpptes på nytt 2000 med en ommixad bonusskiva.

Rhythm and Stealth

Deras andra och sista album, Rhythm and Stealth (1999) behöll en liknande stil men med ett hårdare, dystrare technoljud och med inslag från vissa artister t.ex. Roots Manuva, Afrika Bambaataa, och MC Cheshire Cat från Birmingham. Albumet togs med på slutlistan för Mercury Music Prize i 2000 men förlorade mot Badly Drawn Boys The Hour of Bewilderbeast. Det nådde #1 på UK album chart. Albumet innehöll även låten "Phat Planet" som ett inslag för Guinness' 1999 reklam Surfer [1], men låten blev aldrig släppt som singel.

Liveframträdanden

Vid det allra första Leftfield-framträdandet, i Amsterdam, var ljudteknikern nära att bli arresterad av den nederländska polisen p.g.a. att ljudanläggningen nådde otillåtna ljudnivåer. Vid den nästkommande konserten, i Belgien, fick trettio personer pengarna tillbaka efter att ha klagat på att ljudvolymen var för hög, vilket orsakade löpsedelsrubriker: "Leftfield för högljudda". I juni 1996, medan gruppen spelade på Brixton Academy, orsakade ljudanläggningen att damm och gips föll ned från taket. [3]; Påföljden blev att gruppen blev förbjuden för alltid att återvända till konsertanläggningar[3]. Bandet ansåg att förbudet riktades mot ljudanläggningen, inte mot dem själva[3] vilket bekräftades när Leftfield spelade i Brixton den 20 maj 2000[4].

Skivsläpp

Album

Samlingsskivor

Singlar

Ledmotiv

"Shallow Grave" (Feat. Christopher Eccleston)
"Release The Dubs"
"Open up" (Feat. John Lydon)
"A Final Hit"
"A Final Hit" (Full Length Version)
  • Från Go soundtrack
"Swords" (Feat. Nicole Willis) (Original Version)
"Snakeblood"
"Afrika Shox"
"Phat Planet"
"Song of Life" (Fanfare of life)

Referenser

  1. ↑ ”More Than I Know”. Leftfield Online. http://www.leftfield-online.com/leftfield/discog/single/extrap/12morethaniknowtext.html. Läst 2006-10-17. 
  2. ↑ ”MOODSWINGS music”. Stefan (my.opera.com). http://my.opera.com/STEFANfromPARIS/blog/?startidx=20. Läst 2007-08-15. 
  3. ↑ 3,0 3,1 3,2 ”Leftfield - Rhythm and Stealth review”. Gareth Grundy (Select magazine). http://www.leftfield-online.co.uk/reviews/rasselect.htm. Läst 2007-11-07. 
  4. ↑ ”Leftfield, Brixton Academy, 20/5/00”. Push Posters. http://www.pushposters.co.uk/cgi/pcart/showitem.cgi?item=a03987. Läst 2007-11-07. 

Externa länkar

Notering

Översatt från brittiska wikipedia.

Låten "Open Up" med John Lydon blev bannlyst av amerikanska radiostationer. När singel släpptes under sent 1993 rasade svåra skogsbränder i delstaten Kalifornien och stråfen "Burn Hollywood burn, taking down Tinseltown Burn Hollywood burn, burn down to the ground Burn Hollywood burn, burn holywood burn Take down Tinseltown, burn down to the ground

Down, into the ground

Burn, burn, burn Burn..." fick flertalet amerikanska radiostationer att se rött och singeln blev bannlyst.[1].


Referensfel: <ref>-taggar finns, men ingen <references/>-tagg hittades

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Leftfield"
Personliga verktyg