Från Rilpedia

Lanterna eller navigationssljus används inom luftfart och sjöfart för att synliggöra en farkosts typ, färdriktning och storleksklass för andra farkoster för att i första hand undvika kollisioner. Lanternorna på fartyg och båtar benämns skeppsljus eller navigationsljus, till den del de förs under gång för att visa kurs för gångljus.

Innehåll 1 Lanternor inom sjöfart 2 Lanternors användning 3 Lanternors placering och ljusvinklar 4 Gångljus 5 Ankarljus 6 Manöverljus 7 Övriga skeppsljus 8 Krav för olika båttyper 8.1 Roddbåt 8.2 Motorbåt under 7 meter och 7 knop 8.3 Motorbåt under 12 m 8.4 Motorbåt 12-20 meter 8.5 Segelbåt under 7 m 8.6 Segelbåt under 12 m 8.7 Segelbåt 12-20 m 9 Externa länkar 10 Källor

Lanternor inom sjöfart

Lanterna inom sjöfart är vanligen elektriskt drivna lampor som med hjälp av ljusfärgerna vitt, grönt och rött, inom strikta ljusvinklar i horisontalplanet, används för att i mörker och nedsatt sikt synliggöra en farkosts typ, färdriktning och storleksklass för andra farkoster för att undvika kollisioner. Den viktigaste skillnaden mellan farkosttyperna gäller maskindrivna fartyg kontra seglande fartyg och fartyg som av vissa orsaker inte kan väja i normal ordning. Segelbåtar räknas som maskindrivna fartyg då motorn används, oberoende av om också segel används.

Reglerna för lanternor är internationellt fastställda i sjövägsreglerna och gäller över så gott som hela världen. I inre farvatten och vad gäller speciella farkoster kan reglerna dock variera enligt nationell lagstiftning.

Lanternor är inte till någon del avsedda att lysa upp själva farkosten eller vattenområdet omkring farkosten utan enbart för att synliggöra den egna farkosten för andra farkoster. Vid sidan av lanternorna kan däcksljus respektive strålkastare användas för de förstnämnda ändamålen, men dessa får inte användas så att lanternorna blir svårare att iaktta. Däcksljus kan användas som komplement till lanternorna av fartyg för ankar eller på grund.

Olika regler gäller för vilka lanternor som ska vara tända om farkosten är under gång och framförs med egen maskin, om det ligger för ankar, om det utför en speciell manöver, en speciell aktivitet, om det står på grund eller om det bogseras. Regelverket för lanternor inbegriper också vilken typ av lanternor som ska användas för olika farkoster och hur de olika lanternorna ska placeras inom fartygets begränsningslinje i horisontalplanet och även placeringen i höjdled ovanför vattenytan.

Lanternors användning

Lanternor skall i svenskt inre vatten (skärgårdsområden) vara tända från skymning till gryning. Annanstans, det vill säga längs kusterna, ute på öppet vatten och i de flesta länders (till exempel Finlands) inre farvatten, skall lanternorna vara tända från solnedgång till soluppgång. Lanternor skall också användas vid nedsatt sikt. Båt som endast används i dagsljus, behöver ej vara utrustad med lanternor. Båt som för eller visar endast ett ljus t. ex. ett vitt runtomlysande ljus eller en ficklampa, är i svenskt inre farvatten skyldig att hålla väl ur vägen för annan sjötrafik.

Lanternors placering och ljusvinklar

Lanternornas lysvinklar, placering och lysvidd är noga reglerad i internationella avtal ("sjövägsreglerna") och nationella bestämmelser, se t.ex. svenska sjöfartsverkets Sjötrafikföreskrifter. Det är på befälhavarens ansvar att se till att lanternorna följer reglerna; båtar saluförs ofta med skymda, felplacerade eller på annat sätt felaktiga lanternor.^[1] Det är väsentligt att lanternor och montage godkända endast för långsamma båtar eller i inre farvatten inte används då undantagen inte gäller.

Sjöflygplan, hydroplan, amfibiebilar, ubåtar etc. är skyldiga att föra lanternor enligt samma normer som vanliga fartyg då de befinner sig på vattenytan. Vissa av dessa har speciella ljus eller lättnader vad gäller placeringen.

Gångljus

Alla fartyg som är under gång i mörker eller under nedsatt sikt skall föra gångljus:
Sidolanternor, vilka lyser med rött sken på babordsidan och grönt på styrbordsidan; sitter ofta på däckshusets sidor eller i vanten och lyser 112,5 grader på respektive sida, så att bara ett i taget är synligt, utom i en smal sektor förut (högst 6°).
Akterlanternan, som med vitt sken lyser i en akterlig sektor 135 grader och inte syns samtidigt som de övriga ljusen (annat än i en smal sektor).

Med dessa lanternor kan man avgöra andra fartygs kurs tillräckligt väl för att avgöra vem som är väjningspliktig, givet att båda fartygen är maskindrivna och inte har speciella begränsningar. Ett ensamt vitt ljus betyder att man skall anse sig som omkörande och därmed väjningspliktig, ett rött ljus (eventuellt tillsammans med andra) att det andra fartyget kommer från styrbord och man är väjningspliktig (om kurserna skär varandra), ett grönt att fartyget kommer från babord och alltså är väjningspliktigt och rött och grönt invid varandra att fartyget har kurs rakt mot en och man skall väja mot styrbord.

Ett maskindrivet fartyg skall dessutom föra en eller två:
Topplanternor med vitt sken, som sitter högre än de övriga och lyser föröver i en 225 graders sektor. Fartyg över 50 meter skall ha två topplanternor, den aktre högre än förliga lanternan. Segelbåtar som använder sin motor räknas som maskindrivna fartyg och skall alltså föra topplanterna, varför topplanternan inte skall placeras så att den skyms av de segel som kan tänkas användas samtidigt med maskinen.

Lanternornas lysvinklar härstammar från den tidigare streckindelningen. Exempelvis skall en sidolanterna visa ett ljus 2 streck = 22,5 akter om tvärs.

Små segel- och motorbåtar (under 12 m) kan ha kombinationslanternor – röd/grön sidolanterna monterad i fören, vitt rundstrålande toppljus plus sidoljus eller vit/röd/grön kombinationslanterna i masttoppen (enbart segelbåtar under segel).

För båtar under 7 meter gäller speciella lättnader i reglerna: om sådana små segel- och roddbåtar inte kan visa de ljus som annars föreskrivs räcker det att ha ett vitt ljus tillhands att visa i god tid vid behov, för sådana motorbåtar räcker det, om de inte kan föra föreskrivna ljus och inte kan gå snabbare än 7 knop att föra ett runtvisande vitt ljus.^[2] I svenskt inre farvatten skall båt som endast visar vitt ljus enligt dessa undantag om möjligt hållas väl ur vägen för andra fartyg.^[3]

Ankarljus

Fartyg för ankar där annan trafik kan förekomma skall föra ankarljus: en rundlysande vit lanterna högt placerad i fartygets mast. Fartyg längre än 50 meter skall föra två ankarlanternor. Större fartyg för ankar belyser också däcken.

Fartyg på grund visar utöver ankarljusen ljus för icke manöverfärdigt fartyg.

I inre farvatten finns lättnader gällande kravet på ankarljus, så att båtar i Finland och Sverige inte behöver föra ankarljus i småbåtshamnar och liknande (beskrivningarna av var ankarljus inte behövs skiljer sig något).

Manöverljus

Fartyg kan vara försedda med ett runtlysande vitt ljus att använda samman med vissla för att ange att fartyget ändrar sin kurs styrbord eller babord hän (en respektive två blinkar) eller att dess propeller arbetar för back (tre blinkar).

Övriga skeppsljus

Utöver gångljus, ankarljus och manöverljus finns speciella kombinationer av i allmänhet runtlysande lanternor. I vissa fall ersätts gångljusen helt eller delvis av specialljusen. Specialförhållandena visas i allmänhet dagtid med signalfigurer (svarta bollar, cylindrar, romber eller koner, vanligen upphängda i främre delen av fartyget).

Mindre båtar är i allmänhet befriade från att ha dessa specialljus installerade, om de inte är avsedda att användas i en syssla där ljusen behövs. Ofta förutsätts ljusen för att andra fartyg skall bli väjningspliktiga.

Några exempel på speciella lanternkombinationer:

• icke manöverfärdigt fartyg (maskinhaveri eller liknande): två röda ljus över varandra
• fartyg med begränsad manöverförmåga (kabelläggning, sjömätning, lastning etc.): rött, vitt och rött ljus över varandra
• fartyg begränsat av sitt djupgående: tre röda ljus över varandra
• trålare i arbete: grönt ljus över vitt, därtill sidolanternor, akterlanterna och eventuell aktre topplanterna då trålaren gör fart genom vattnet
  

  

  Trålare som gör fart genom vattnet under trålning
• nätfiske: rött ljus över vitt, eventuellt extra vitt ljus som visar åt vilket håll hindret (nätet) ligger ("red over white, fishing by night")
• segelfartyg för segel (utan motor): gångljus utom topplanternor, därtill eventuellt rött ljus över grönt i masttoppen (då sidolanternorna ofta syns dåligt till havs)
• bogsering: extra gul akterlanterna, extra vitt topplanterna, två extra topplanternor om släpet är långt, därtill ljus på släpet
• minröjning: tre gröna ljus i triangel (från sidan syns två över varandra)
• linfärja i svenska och landsvägsfärja i finska inre farvatten: tre röda ljus i triangel (förifrån syns två över varandra). Det är också vanligt att linfärjor för varningsljus dagtid, i form av roterande gult ljus eller gult blixtljus.
• lotsfarkost i tjänst: vitt över rött ("white over red, pilot ahead")

Utryckningsfartyg ex. sjöräddningsenheter, sjuktransporter, polis, kustbevakning får under brådskande tjänsteutövning föra ett runtomlysande snabblixt- eller roterande blått ljus, vilket inte påverkar de formella väjningsreglerna, men befriar dem från lokala hastighetsbegränsningar och liknande.

För att ange riktningen till fara används också lanternor, t.ex. vid muddring två röda ljus över varandra och vid nätfiske ett vitt ljus.

På örlogsfartyg används befälsljus för att ange tjänsteställning på chef ombord.

Krav för olika båttyper

Segelfartyg (och segelbåtar) för vit topplanterna endast då de använder (också) motor och därmed betraktas som maskindrivna fartyg. Övriga fartyg andra är väjningspliktiga gentemot för röda och gröna lanternor vid sidan om eller istället för topplanternan, enligt regler för den specifika situationen. Vissa små långsamma båtar är befriade från att föra sidoljus.

Ett fartygs storlek kan inte direkt avläsas ur lanternorna, då också båtar och mindre fartyg får föra ljus som större fartyg; ett större fartyg är väjningspliktigt gentemot ett mindre enligt samma kriterier som gentemot ett jämnstort fartyg. I de fall mindre fartyg är väjningspliktiga för större gäller det att hålla undan i god tid, innan de egentliga väjningsreglerna gäller.

Lättnaderna vad gäller småbåtar är delvis reglerade i sjövägsreglerna, delvis i reglerna för inre farvatten. Lanternor som räcker i svenskt inre farvatten behöver inte räcka i kustfart, på internationellt vatten eller i grannländernas inre farvatten.

Roddbåt

Roddbåtar behöver inte vara utrustade med fast monterade lanternor men ska i mörker ha möjlighet att visa en tänd lampa med vitt ljus, exempelvis handlampa, som i god tid ska tändas för att varsko analkande fartyg för att undvika en kollision.

Motorbåt under 7 meter och 7 knop

Motorbåtar under 7 meter som har en maximal fart på 7 knop behöver endast föra ett runtlysande vitt ljus. Ljuset skall synas minst 2 sjömil (distansminuter). Inget hindrar dock att båtar med denna klassning även för sidolanternor, röd (babord) respektive grön(styrbord) för ökad sjösäkerhet.

Motorbåt under 12 m

Motorbåt under 12 meter skall föra vit topplanterna förut som syns minst 2 sjömil, röd och grön sidolanterna samt vit akterlanterna som alla skall synas minst 1 sjömil. Den vita topplanternan och akterlanternan får även föras i en runtomlysande lanterna med vitt ljus som syns minst 2 sjömil. Topplanterna samt vit runtlysande lanterna skall placeras minst 1 meter ovanför sidolanternorna.

Motorbåt 12-20 meter

Motorbåt på 12-20 meter skall föra topplanterna synlig minst 3 sjömil. Lanternan placeras minst 2,5 m ovanför relingen och minst 1 m ovanför sidolanterna. Sido- samt akterlanternor ska vara synliga minst 2 sjömil. De röd/gröna sidoljusen får även föras i en sammansatt lanterna.

Segelbåt under 7 m

Segelbåt under 7 meter som inte framdrivs med motor bör föra sido- och akterlanterna om det är praktiskt möjligt med hänsyn till strömförsörjningen, men det räcker med en lanterna med vitt ljus. Sistnämnda ljus måste visas i så god tid som möjligt för att undvika kollision.

Segelbåt under 12 m

Segelbåt under 12 meter som seglar kan föra sidolanternor som syns minst 1 sjömil och akterlanterna som syns minst 2 sjömil eller en sammansatt lanterna i masttoppen som visar rött, grönt och vitt ljus i de rätta sektorerna. Sistnämnda lanterna är mest praktisk vid segling då den syns bäst och förbrukar mindre ström, men måste kompletteras med lanternor för maskinfart. Sidolanternor kan antingen föras separat eller i en sammansatt lanterna som placeras i stäven vid förpulpiten.

Segelbåt 12-20 m

Segelbåt mellan 12 och 20 meter som seglar skall föra samma lanternor som segelbåtar under 12 meter, men samtliga lanternor skall synas minst 2 sjömil.

Externa länkar

• Sjöfartsverkets Sjötrafikföreskrifter

Källor

1. ↑ ”Lurande lanternor”. Svenska Kryssarklubben. 1999. http://www.sxk.se/tekniska/btf/navigation/lant.htm. Läst 27.8.2008. 
2. ↑ Sjövägsreglerna, kap C, regel 23 och 25
3. ↑ Sjötrafikkungörelsen, 2. kap. 14 §