Från Rilpedia

Kyndelsmässodagen, Jungfru Marie kyrkogångsdag, Herrens frambärande i Templet, är en festdag i kyrkoåret ägnad minnet av hur jungfru Maria 40 dagar efter födelsen bar fram Jesus i templet. Den iakttages av de flesta kristna samfund, och är en av de äldsta kristna festdagarna.

Händelsen, som härrör från judisk tradition, skulle ha ägt rum på den 40:e dagen efter barnets födelse. Fyrtio dagar efter den 25 december, som är dagen på kyrkoåret då minnet av Jesu födelse firas, blir den 2 februari som också bär namnet kyndelsmässodagen i den svenska almanackan. Sedan 1772 firas kyndelsmässodagen i Sverige på söndagen närmast före eller efter 2 februari. Kyndelsmässodagen avslutar jultiden på kyrkoåret och kallas därför ibland för lilla julafton. I länder som följer den gregorianska kalendern och där dagen inte är en förpliktad helgdag firas den alltjämt den 2 februari. Gammelkalendariska ortodoxa firar den i stället den 15 februari, och en del kyrkor firar dagen den på 2 februari närmaste söndagen.

Dagen ska inte förväxlas med Den saliga Jungfrun Marias tempelgång.

Bibeln

Kyndelsmässodagen firas till minne av den dag då Jesus som barn frambars av sina föräldrar i templet (Luk 2:22-35). Enligt Moses lag skulle allt förstfött av manskön helgas åt Herren. De förstfödda bland boskapen skulle offras, medan de förstfödda sönerna skulle lösas ut vid en månads ålder med ersättningsoffer bestående av silvermynt (2 Mos 13:2, 13, 4 Mos 18:15f). Detta sammanföll också med moderns rening. En kvinna som fött barn ansågs rituellt oren. Om kvinnan fött en son ansågs hon oren i 8 dagar fram till dess sonen omskars på den åttonde dagen. Sedan skulle hon vänta 33 dagar under sin "blödning- och reningstid" (3 Mos 12). När den tiden passerat skulle familjen offra ett lamm, eller om familjen var fattig två duvor, sedan var kvinnan rituellt ren igen.

Evangelietexterna berättar att den heliga familjen i Templet mötte en man vid namn Symeon, som där "väntade på Israels tröst". Helige anden hade berättat för honom att han inte skulle dö förrän han sett Messias. När han fick se Jesus uttalade han de ord som finns i Lukasevangeliet 2:29 ff, som ligger till grund för bönen Nunc dimittis. Evangelietexten fortsätter berätta att i Templet mötte den heliga familjen också en profet vid namn Hanna.

Kyndelsmässodagen uppkom på 300-talet i östra Europa, och kom till väst på 600-talet tillsammans med flera andra mariadagar. Den har kallats Jungfru Marias rening, Jungfru Marie kyrkogångsdag och Herrens frambärande.

Namn och firande

Kyndelsmässodagen har fått sitt svenska namn av den gamla traditionen att fira ljusfest denna dag (lat. festum candelabrum eller missa candelarum). Kyndel är ett gammalt svenskt ord för ljus, bloss (jfr engelskans candle) och har omvandlats till den svenska benämningen kyndelsmässa. Dess engelska namn är likaså Candlemass, och även på andra språk förekommer ordet "ljus" i namnet på dagen, till exempel på polska.

Under medeltiden var det vanligt att man kom med sina nystöpta ljus till kyrkan för att få dem välsignade just den här dagen. Att ljus förknippas med kyndelsmässodagen hänger samman med att i dagens evangelietext beskrivs Jesusbarnet som "ett ljus med uppenbarelse" (Luk 2:32). Denna söndag har temat "Uppenbarelsens ljus" i evangelieboken. Kyndelsmässosöndagen har på senare år i Sverige också blivit kyrkomusikens särskilda gudstjänsttillfälle.

Källor

• Beskow, Per. "Teologiskt lexikon". Nora: Nya Doxa 1999.
• Modéus, Martin. "Tradition och liv". Stockholm: Verbum Förlag 2000.
• Martling, Carl Henrik. "Liturgiskt lexikon" Stockholm: Verbum Förlag 2000
• Lomaeus, Göran (Red). "Dagboken med kyrkoalmanacka". Stockholm: Verbum Förlag 2006