Kristendomen i Afrika

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Kristendomen i Afrika har enligt traditionen rötter sedan apostolisk tid, men världsdelen har nåtts av mission under många epoker. Där finns såväl genuint afrikanska samfund, som Romersk-katolska kyrkan, protestanter och större frireligiösa församlingar.

Land Procent kristna Kommentar
Algeriet 1 Inklusive judar
Angola 53 Romersk-katoliker, protestanter
Benin 30 -
Botswana 71,6 -
Burkina Faso 10 Romersk-katoliker
Burundi 67 Romersk-katoliker, en minoritet protestanter
Centralafrikanska republiken 50 Protestanter och katoliker
Djibouti 6 -
Egypten 10 Kopter, en minoritet andra samfund
Ekvatorialguinea 100 Nominellt kristet land, huvudsakligen Romersk-katoliker
Elfenbenskusten 20-30 -
Eritrea - Kopter, katoliker, protestanter
Etiopien 35-40 Etiopisk-ortodoxa kyrkan
Gabon 55-75 -
Gambia 9 -
Ghana 63 -
Guinea 8 -
Guinea-Bissau 5 -
Kamerun 40 -
Kap Verde <100 Romersk-katoliker, protestanter, synkretism
Kenya 78 Protestanter och katoliker
Komorerna 2 Romersk-katoliker
Republiken Kongo (Brazzaville) 50 -
Demokratiska republiken Kongo (Kinshasa) 70 Romersk-katoliker, protestanter
Lesotho 80 -
Liberia 40 -
Libyen  ? -
Madagaskar 41 -
Malawi 79.9 -
Mali 1 -
Marocko 1.1 -
Mauretanien 0 -
Mauritius 32,2 Huvudsakligen Romersk-katoliker
Moçambique 41,3 Katoliker och sionistiska kristna
Namibia 80- 90 Huvudsakligen lutheraner
Niger <20 20% ickemuslimer, däribland kristna
Nigeria 40 -
Rwanda 93,6 Romersk-katoliker, protestanter, adventister
São Tomé och Príncipe 77,5 Huvudsakligen katoliker, även evangelikaler, nyapostoliker och adventister
Senegal 5 Huvudsakligen Romersk-katoliker
Seychellerna 93,2 Huvudsakligen katoliker, även angelikaner, sjundedagsadventister och andra
Sierra Leone 10 -
Somalia 0 -
Sudan 5 -
Swaziland 20 40% zionister
Sydafrika 79,7 -
Tanzania 30 Zanzibar 99% muslimer
Tchad 35 -
Togo 29 -
Tunisien 1 -
Uganda 66 Hälften katoliker, hälften protestanter
Västsahara (ockuperat av Marocko) 0 -
Zambia 50-75 -
Zimbabwe 25 Hälften av invånarna synkretister

Aposteln Markus kom enligt traditionen till Alexandria omrking år 42, och bildade den församling som är känd som Koptiska kyrkan. Den koptiska kyrkan leds av en patriark, men bröt sig tillsammans med andra orientaliska kyrkor ur den kristna gemenskapen vid en schism. Eftersom Alexandria är en central plats för samtliga kristna samfund finns därför flera rivaliserande patriarker av Alexandria. Tack vare kyrkan har koptiska språket bevarats, eftersom det är kyrkans liturgiska språk; medlemmarna är vanligen arabisktalande.

Traditionellt hörde Etiopisk-ortodoxa kyrkan samman med den koptiska, men deras första historia skiljer sig åt. Aksum, som senare blev Etiopien, kristnades på 300-talet av den syriska munken Frumentios, som dock fick sin biskopsstav över det nya kristna området av kyrkan i Alexandria. Kristendomen blev därefter statsreligion i Aksum, och de guldmynt som präglades har kristna kors. Ezana, kungen av Aksum invaderade sedan Kush, men där förekom en annan kristen riktning. När Kush på 400-talet delades i tre riken sändes Julianus från Alexandria dit. Omkring år 580 hade hela Nubien antagit den koptiska kristendomen, men missioner från Bysantinska riket torde också ha ägt rum. I Faras har en biskopslängd med 22 biskopar till år 1062 återfunnits, samt en katedral och fresker från omkring 600-talet. Freskerna uppvisar en bysantinsk stil. Till skillnad från Etiopien och Egypten anammade dock en stor del av Nubien islam under 1100-talet, men det finns ännu en kristen minoritet i norra Sudan vid Khartoum och i södra landsdelen.

Nordafrikas kust utgjordes av romerska kolonier under de första århundradena efter Kristus, och i takt med att kristendomen blev statsreligion i Rom konverterade också dessa handelsstäder. I Cuicul i nuvarande Algeriet finns ännu ruinerna av en basilika från 411 med fem huvudskepp, och staden blev destinationen för kristna pilgrimer. Staden föll dock på 500-talet, och kristendomen synes ha tynat av.

Bland de tidiga afrikaner som dyrkats i Europa finns Sankt Moritz av Thebe. En avbild av honom från år 1240 i Magdeburgs domkyrka framställer en afrikansk, svart man, och han dyrkades i hela västra Europa för att han, en befälhavare över en kristen legion, lidit martyrdöden efter att ha vägrat döda sina mannar på befallning. [1]

Med den europeiska koloniseringen av Afrika kom Romersk-katolska kyrkan och olika reformerta samfund till de stora landområden som dittills inte nåtts av kristendomen. I dessa länder har kyrkorna som regel behållit sina ställningar, men i en del länder har islam konkurrerat ut kristendomen. Vid sidan av ren kristendom förekommer även lokala synkretiska religioner, med större eller mindre inflytande från kristendomen, till exempel i Zimbabwe och Swaziland. Under 1900-talet har en omfattande missionsverksamhet av frireligiösa samfund bedrivits i Afrika varigenom dessa bildat betydande församlingar, till exempel i Seychellerna, São Tomé och Príncipe, och Rwanda.

Källor

Noter

  1. Afrika, s.45
Personliga verktyg
På andra språk