Från Rilpedia

Korsvirke, fackverk av trä, utgörande en stomme av varandra korsande bjälkar och stöd, ofta förstärkta med snedstöttor. De härigenom bildade fyr- eller trekantiga facken fylls ut (utfackas) med murverk eller lerklinat flätverk. Att bygga med korsvirke var ett virkesbesparande sätt. Snedstyvor behövs egentligen bara i hörnen, men det gick mode i att sätta dessa i nästan varje fack.

I det egentliga Sverige som det var före 1658 och 1645 års gränsförändringar förekom i stort sett ingen korsvirkesbebyggelse. Skåne och Danmark skiljde sig vitt från den svenska trähustraditionen och det var i och med de gamla östdanska landskapens inkorporeringar som Sverige fick en tradition av korsvirkesbebyggelse.

Korsvirket fortsatte att vara det dominerande byggnadssättet på Skånes slätter tills 1800-talet öppnade upp för nya stilar och material i husbyggandet. Korsvirke kom då att ses som fattigmanstecken och många korsvirkeshus fick en putsad fasad över eller revs för att ersättas av hus byggda av sten i innerstadskärnorna.

Svenska korsvirkesstäder

Ystad utgör ett framstående exempel på välbevarad korsvirkesstad. I centrala Ystad finns cirka 300 olika korsvirkesbyggnader registrerade.

Halmstad är Europas nordligaste stad med konsekvent genomförd korsvirkesarkitektur.[1] Fastän många korsvirkeshus revs i början av 1900-talet och senast på 1960-talet, så finns det några bevarade i stadens centrum.