Konservatism

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
icon_anmal.gif
rp-wp-sv.gif
"Konservativ" hänvisar här. Se konservativt fält för det fysikaliska begreppet.


Den här artikeln ingår i
serien om Konservatism.
Ideologier

Socialkonservatism
Liberalkonservatism
Nykonservatism
Neokonservatism
Paleokonservatism
Radikalkonservatism
Värdekonservatism
Kristen höger
Lundakonservatism
Nationalkonservatism
Partier

Konservativa partier
International Democrat Union
Europeiska folkpartiet
redigera

Konservatism (av latinets conservare, bevara) är benämningen på en politisk idétradition som har sitt moderna ursprung hos den irländska filosofen Edmund Burke och hans kritik av den franska revolutionen och de idéer som den stod för. Själva begreppet konservatism myntades av den franska politikern François-René de Chateaubriand genom hans tidskrift Le Conservateur. Konservatism är definitionsmässigt höger på den politiska höger-vänsterskalan. Detta härrör från placeringen av delegaterna i Frankrikes nationalförsamling efter revolutionen.

Ibland används begreppet konservatism inte för att beteckna de politiska idéer som Edmund Burke stod utan för att beskrivningen en generell vilja att bevara status quo. Denna så kallade strukturkonservatism ska inte sammanblandas med den politiska konservatismen.

Innehåll

Konservatismen grundläggande principer

Konservatismen har två grundläggande pelare som tillskrivs lika stort värde.

1: Konservatismen anser att det existerar en naturlig lag. Denna naturliga lag är en universell objektiv etisk ordning som människan inte kan förändra och som existerar oberoende av människors vilja. När människor väljer att leva i enlighet med denna ordning tror konservatismen att samhället och människan utvecklas på ett relativt harmoniskt och lyckligt vis. Framsteg för konservatismen är således när människor lever mer och mer i enlighet med den naturliga lagen och man anser därför att värderelativismen är bakåtsträvande.[1][2]

2: Konservatismen anser att människan är ofullkomlig och att hon föds med både en god och en ond sida. Denna ofullkomlighet gäller även hennes förnuft och därför anser konservatismen att människan inte enbart med hjälp av förnuftet kan upptäcka och tillgodogöra sig den naturliga lagen. Istället menar konservatismen på att den naturliga lagen främst kan synliggöras genom kultur, traditioner och sedvänjor. Dessa har nämligen skapats spontant över flera generationer genom trial-and-error vilket medför att den naturliga lagen med tiden utkristalliseras allt tydligare i dessa. Denna små stegens utveckling kallar Edmund Burke för innovation.[3]

Det finns andra än konservativa som kan gå med på en av dessa två pelare men det är kombinationen av dem två så utgör kärnan i konservatismen. Thomister anser till exempel att det existerar en naturlig lag men de anser också den går att upptäcka den hjälp av förnuftet och skolastiken. Friedrich von Hayek i sin tur delade konservatismen kritik emot förnuftstron men ansåg inte att det går att upptäcka en naturlig lag genom kulturen och traditionerna.

Edmund Burke, konservativ tänkare, (1729-1797).

Utifrån tankarna i dessa två pelare har Russell Kirk formulerat sex principer som beskriver konservatismens huvuddrag:

  • Tron på en transcendent ordning, baserad gudomlig ordning eller en naturlig lag.
  • En förkärlek för den mänskliga existensens mångfald och mysterium.
  • Övertygelsen att samhället behöver hierarkier och klasser som uttrycker naturliga olikheter.
  • Tron att det finns ett nära samband mellan privategendom och frihet.
  • Tron på sed, konvention och hävd.
  • Erkännande av att innovation bör ske i enlighet med existerande traditioner och sedvänjor, vilket innebär respekt för det politiska värdet av klokhetens dygd.

Utifrån sina principer riktar konservatismen traditionellt sett kritik emot sina motståndare utifrån fem punkter.

1: Konservatismen menar på att de politiska ideologierna lider av en överdriven förnuftstro. De inser inte att människan förnuft är kraftigt begränsat och att dessa begränsningar leder till att alla planer som enbart bygger på förnuftet alltid kommer föra med sig oförutsedda (och allt som oftast mycket negativa) konsekvenser.

2: Konservatismen menar på att de politiska ideologierna ofta förändrar utan att förbättra. De omkullkastar kultur och tradition bara för omkullkastandets skull och begriper inte sedvänjornas värde.

3: Konservatismen menar på att de politiska ideologierna är mer intresserad av att skissera på nya samhällen än utveckla det som vi har, och att dessa skisser därför troligen inte står i samklang med den naturliga lagen.

4: Konservatismen menar på att de politiska ideologierna blundar för människans mörka sidor. De politiska ideologierna tror att det går att uppnå utopier (perfekta samhällen) där människans ondska kommer vara bortblåst. Konservatismen menar på att detta är en naiv syn på människan och motiven/viljan att göra onda handlingar (girighet, maktlystnad, lust etc.) alltid kommer finnas i alla samhällen eftersom de är medfödda.

5: Konservatismen menar på att de politiska ideologierna blundar för och motarbetar de naturliga skillnader som finns mellan människor. Att människor är olika och olika bra på olika saker är varken fel eller något som bör bekämpas. Dessa försök att bryta ned de naturliga olikheterna kallar konservatismen för nivellering eftersom den enda möjliga konsekvensen av en sådan process är att de naturliga talangerna jämnas ner till de talanglösas nivå.

Ibland leder tudelning mellan å ena sidan konservatismen tro på en naturliga lagen och å andra sidan konservatismen ovilja mot stora förändringar till missuppfattningar om konservatismen. Om man fokuserar främst på konservatismens andra pelare kan man få uppfattningen att konservatismen i till exempel Sverige skulle vilja bevara socialdemokratins institutioner och ideal eftersom de funnits en längre tid. Då glömmer man bort att socialdemokratins system för en konservativ inte är en del av den naturliga utvecklingen i samhället utan resultatet av ett massivt förnuftsbygge som går i bjärt kontrast till västerlandets traditionella värderingar och kultur och därmed de konservativa idealen.[4]

För en konservativ kan det därför vara fullkomligt naturligt att vara mycket radikal och förespråka mycket omfattande förändringar av socialistiska/liberala samhällen i syfte att främja ett återupprättande av en ordning som står närmare i samklang med den naturliga lagen och som möjliggöra en naturlig (av staten inte styrd) samhällsutveckling. Detta för att samhället åter ska börja skapa innovationer och därigenom på nytt skrida framåt. Bland konservativa politiker som genomfört omfattande reformer och samhällsförändringar under kort tid märks bland annat Margaret Thatcher och Ronald Reagan.

Konflikter inom konservatismen

Inom konservatismen existerar det schismer som oftast härrör ifrån betoningar av olika principer inom konservatismen. Den huvudsakliga skiljelinjen står mellan den anglikanska som drar mer åt liberalkonservatismen och den kontinentala som drar mer åt socialkonservatismen. Den stora skillnaden mellan dessa är synen på staten, där anglikansk konservatismen är mera negativt inställd medan "den europeiska" konservatismen bejakar staten som "den stora förhindraren av katastrof" (Juan Donoso Cortés). På samma sätt är liberalkonservativa ofta emot välfärdssystem, medan socialkonservativa ser välfärdslösningar som nödvändiga för att undvika social misär och klassplittring (Benjamin Disraeli). Liberalkonservativa är också ofta mer välvilligt inställda till globaliseringen än vad socialkonservativa är. Medan Edmund Burke lade grunden för all form av konservatism, har inflytandet från Joseph De Maistre och Friedrich Hegel varit avgörande för den kontentinala konservatismens parallella idéutveckling med den anglikanska konservatismen.

En annan schism mellan konservativa som hörrör ifrån att man betonar principer olika är den konflikten som finns mellanneokonservativa och paleokonservativa i modern amerikansk konservatism.

Neokonservatismen anser att det finns en tämligen god uppfattning om vad den naturliga lagen omfattar för värderingar. Till dessa räknar man frihet, demokrati/självstyre, familj, äganderätt, gemenskap etc. Man menar därför också på att vi har ett ansvar för att sprida dessa värderingar till de platser där de inte finns och att det är rätt att, med militärt våld om så krävs, avsätta diktaturer som motarbetar dessa värderingar.

Paleokonservatismen menar i motsats till detta att även om det stämmer att vi har en god uppfattning om den naturliga lagen så kan vi inte ”exportera” den hur som helst. Den respekt vi har för den naturliga lagen kommer ur vår historia och den har en tydlig förankring i vår kultur och litteratur. Även om den naturliga lagen är sann för alla människor över hela jorden kan man inte skapa förankring för den bara genom förnuftet den måste också förankras i kulturen och traditionerna och det tar tid. Därtill kan vi inte förutse konsekvenserna av att försöka förändra andra samhällen ifrån grunden och risken blir att man gör samma fel som man de franska revolutionärerna gjorde.

George W. Bush presidentskap har ofta kallats neokonservativt och Dick Cheney har ofta pekats ut som en ledande företrädare för den linjen inom administrationen. Pat Buchanan identiferars ofta som en ledande paleokonservativ politiker.

Skillnader från land till land

Vilka traditioner som anses bra att bevara varierar därför naturligtvis mellan olika personer och framförallt beroende på vilken kultur man befinner sig i. I USA exempelvis, tycker många konservativa att det är viktigt att bevara amerikanernas rätt att bära vapen, eftersom denna tradition har funnits länge i USA:s historia. I Europa betonar de konservativa snarare civilsamhället, och rätten att slippa behöva bära vapen för att skydda sig själva.

Partibildningar och andra sammanslutningar

Det finns egentligen inga riksdagspartier i Sverige som till någon större del tar hänsyn till konservativa perspektiv, även om Moderata samlingspartiet officiellt är liberalkonservativt. Kristdemokraterna, och då särskilt dess ungdomsförbund KDU, är de som i praktiken står närmast konservatismen, även om partiet inte är uttalat konservativt. Internetcommunityn Konservativt forum samt studentföreningen Föreningen Heimdal i Uppsala är också två sammanslutningar som företräder den konservativa ideologin i Sverige. Storbloggen Tradition & Fason bedriver klassisk konservativ opinionsbildning på Internet, med skribenter från framför allt moderaterna och kristdemokraterna.

Kända konservativa

Filosofer och intellektuella

Statsmän och politiker

Noter

  1. ↑ Stanlis, Peter, Edmund Burke and the Natural Law (1958), The University of Michigan Press
  2. ↑ Pappin, Joseph L., The Metaphysics of Edmund Burke (1993), Fordham University Press
  3. ↑ Kirk, Russell, Enemies of the Permanent Things: Observations of Abnormity in Literature and Politics (1969), Arlington House
  4. ↑ Russello, Gerald J., Conservative Thought and Public Policy

Externa länkar

Hämtad från "https://sv.rilpedia.org/wiki/Konservatism"
Personliga verktyg