Karate

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Karate (空手)(Kara 'tom', te 'hand') är en kampsport som räknas till den japanska budon. Karaten kommer ursprungligen från ön Okinawa söder om Japan. Kung fu förd till ön av kineser finns i karatens rötter, eventuellt kombinerad med andra, redan existerande inhemska kamparter. Från början skrevs också Karate med ett annat kanji för "kara". Detta kanjitecken betydde "Kina" och karate stod alltså från början för "Kina-hand". När karaten fördes till de japanska huvudöarna under 1900-talets första årtionden, ändrades detta kanji till ett kanji som betyder "tom". De flesta räknar Gichin Funakoshis uppvisning i Tokyo 1922 som startskottet i japansk karate. Andra väljer att se Ankō Itosu som karatens fader, eftersom Gichin Funakoshi, Choki Motobu, Kenwa Mabuni och många andra framstående karateutövare, som bildade egna skolor, var hans elever eller elevers elever.

Kalligrafi Karatedō

Grundstilar

Inom karaten fanns fyra grundstilar med skilda principer, tekniker och filosofi. Tre av dessa har överlevt:

där te, som betyder hand, är vad "karate" tidigast är känt som på Okinawa. Naha, Shuri och Tomari är alla orter på Okinawas huvudö, Naha är ögruppens huvudstad.

Naha-te

Naha-stilens karate, Naha-te, kännetecknas av kraftiga korta cirkulära rörelser, "vridfixerade" ställningar där kampen utförs på mycket nära håll. Korrekt utförd andning är en stor del av Naha-te. Bland stilarna som tillhör Naha-te är Goju-ryu den mest framträdande.

Shuri-te

Shuri-stilens karate, Shuri-te, kännetecknas av vad karate är känt som för de flesta; långa, yvigare, kraftfulla, raka tekniker som utförs med djupa ställningar. Bland stilarna som tillhör Shuri-te är Shotokan den mest framträdande.

Tomari-te

Tomari-te är lite av en blandning mellan både Shuri-te och Naha-te. Bland stilarna som tillhör Tomari-te är Matsubayashi-ryu den mest renodlade Tomari-stilen.

Skolor

Stamträd över ömsesidiga inflytelser mellan dagens fyra dominerande karate-skolor i sin utveckling och påverkan från relevanta konfessionella och filosofiska strömningar

Budō

Grundaren av Shotokan, Funakoshi Gichin, taget 1942

Det finns många olika stilar med olika tolkning och fokusering på olika delar av karaten. Det som skiljer sig åt mellan stilarna är främst vilka tekniker som tränas mest, samt hur slag, blockeringar och rörelsemönster utförs. I mitten av 1930-talet var sex skolor antagna in i Dai Nippon Butoku Kai och därmed erkända som Gendai Budō (modern Budo):

Shito Ryu med grundaren Kenwa Mabuni
Wado Ryu med grundaren Hironori Ohtsuka
Shotokan med grundaren Gichin Funkakoshi
Goju Ryu med grundaren Chojun Miyagi
Shindo Jinen/Shizen Ryu med grundaren Yasuhiro Konishi
Kushin Ryu med grundaren Kiyotada Sannosuke Ueshima, 1893-1987

Övriga

Andra kända stilar idag är:

Träning

Träning (liksom tävling) sker antingen i form av kata (rörelsemönster) eller kumite (fight).

Kata

I dagens karate tränas kata tillhörande alla tre grundstilar i nästan alla karateskolor på grund av tävlingar och därför är det svårt att träna enbart Shuri-te, Naha-te eller Tomari-te som tävlingsutövare. Om man istället väljer att definiera de tre grundstilarna efter karate kata, så symboliserar Kusanku och Itosu no Passai (även kallad Passai Sho inom Shorin ryu) Shuri-te bra. Naha-te symboliseras bra av Suparinpei från Goju Ryu. Tomari-te symboliseras väl av Tomari Chinto från Matsubayashi-ryu eller Anan från Ryuei-ryu. Dessa kata återfinns i nästan alla stilar med liknande utförande, men ursprunget och huvudidén är den samma. Detta gäller de flesta kata för följande tolv skolor:

Kata	Shōrin-ryū^[3]	Shotokan	Shuri-te	Wadō-ryū
Ananku
Annan
Annanko
Aoyag (Seiryu)
Chatanyara Kushanku	viss
Chi-i No Kata
Chinte	viss
Chintō/Gankaku
Dan Enn Sho
Empi Sho
Fukyu/Fukyugata/Gekisai	viss
Garyu
Gensei No Kata
Go Pei Sho
Gojūshiho/Useishi
Hakucho
Hakutsuru			viss
Heiku
Ipponme
Jiin
Jin-i No Kata
Jion
Jitte
Jyuroku
Kanchin
Kanshiwa
Kanshu
Kihon
Kopasho
Kururunfa
Kusanku/Kosoku/Kanku/Koshokun
Matsukaze/Matzukaze
Naihanchi/Tekki
Nan Dan Sho
Nijuhachiho		viss
Nipaipo/Neipai
Niseishi/Nijushiho
Pachu
Paiku
Papuren
Passai/Bassai
Pinan/Heian
Rōhai/Meikyo
Saifā
Sanchin
Sansai
Sanseiru/Sanseru
Seichin
Seipai
Seiryu
Seisan/Seishan/Hangetsu
Seiyunchin/Seienchin
Shiho sanshiki
Shisōchin
Sōchin
Sunsu
Suparimpei/Suparinpei/Pechurin				viss
Taikyoku	viss
Tai No Kata
Teisho	viss
Tenshin
Tensho
Ten No Kata	viss
Ten-i No Kata
Toi No Kata
Unsu/Unshu
Wankan
Wansu/Wanshu/Enpi	viss
Yantsu
Zen Shin Ko Tai

Siffer- och annan magi bland kata

Talet 108 har mytologisk betydelse i indisk religion. Talet förekommer av detta skäl flitigt som symbol i karatesammanhang, särskilt med Gojū-ryū. Den ultimata Gojū-ryū katan, Suparinpei, är en icke standard-kinesisk läsning för 108. Fraktioner av 108 som 54, 36 och 18 förekommer också i japansk läsning i namn på olika kata.^[4]

För övrigt finns buddhistiska symboler i själva termen karate. Kanjitecknet kara kan även läsas ku, som hänger ihop med sunya, samt positionen som intas i början av en kata liknar handens position i zazen. Vidare finns hövligheten, när man går in i och ut ur en dōjō och möter sensei, vilket även är sed i Buddhisttempel och Zen-dōjō.^[4]

Moment

Karate innehåller träning i: först och främst ställningar (i karatetermer dachi waza), blockeringar (uke waza) och tai sabaki (kroppsförflyttninar). Man tränar även slag (tsuki eller zuki waza) och sparkar (geri eller keri waza) samt grepp/lås (kansetsu waza) och kast (nage waza). I vissa stilar tränar man också med vapen under benämningen kobudo.

Grader

I nästan alla karatestilar finns olika grader som ska visa hur långt man har kommit på vägen (do på japanska), därav kommer ett ofta använt uttryck, karate-do. Det finns många olika system med skiftande antal grader men generellt är de uppdelade i kyu- och dan-grader där kyu-grader (级 jí på kinesiska) är alla grader innan det svarta bältet. Man talar exempelvis om sankyu, nikyu, ichikyu som på svenska blir tredje graden, andra graden respektive första graden. Därefter kommer dan-graderna (svartbältesgrader, 段位, duànwèi på kinesiska) som benämns på ett liknande sätt med shodan, nidan, sandan osv, som på svenska betyder första nivån, andra nivån respektive tredje nivån. Översättningen är inte enkel men dan (段位) är titlar som först gavs inom det klassiska kinesiska spelet Wéiqí (även känt som Go) men som sedan även började användas inom judon och sedermera karaten.

Etymologi

Tidigare skrevs karate med tecken som på kinesiska utläses "Tang Shou", vilket betyder "Tangdynastins hand", alltså i förlängning "kinesisk hand" eftersom Tangdynastin på den tiden ansågs som Kina. Detta reflekterar karatens arv från och dess påverkan av kinesiska kampstilar. Under tidigt 1900-tal, när karaten fördes från Okinawa till de japanska huvudöarna, "japaniserades" tecknen till att betyda "tom hand", då det ansågs bättre, finare och mer nationalistiskt (det var krigstider) att skriva "karate" med en japansk mening. Tom hand ska dock inte ska misstolkas som tom som i vapenlös; som tidigare nämnt är vapenträning vanligt i flera stilar, bland andra de som även idag har stark anknytning till Okinawa. Detta är dock mer sällsynt i karate med starka band till de japanska huvudöarna.

Karate i väst

Karaten kom till Europa på 1960-talet. Under en period på 1980-talet blev karaten förknippad med det så kallade videovåldet och i media blev namnet karate närmast en synonym för asiatiska kampsporter. Dagens karate, liksom övrig budo, fokuserar gärna på den personliga och psykiska delen av karaten; man pratar till exempel om karate som stresshantering. Kända karateutövare är bland andra Dolph Lundgren, känd från olika B- och C-filmer, Chuck Norris, känd från bland annat Bruce Lee-filmen "Way of the Dragon", Jean Claude Van Damme, känd från t.ex. filmen "Bloodsport", Masutatsu Oyama, känd för att ha slagits mot tjurar och Kiyoshi Yamazaki som tränade Arnold Schwarzenegger i svärdskonst inför Conan-filmerna. Men vad många associerar med karate, är 80-tals rullen "Karate Kid" med Ralph Macchio i spetsen.

Noter och referenser

Externa länkar

Budo & Kampsportsförbundets karatesektion
KarateRec.com - Karate Results and Charts WKF (česky, english, français, türkçe)
Artikel om Shindo Jinen Ryu
Kushin-ryu karate-do Australia

[0] Gōjū-ryū kata

[1] Shitō-ryū kata

[2] Kobayashi Shōrin-ryū kata

[Goodin-3] 4,0 ^4,1 Hyaku Hachi No Bonno: The Influence of The 108 Defilements and Other Buddhist Concepts on Karate Thought and Practice By Charles C. Goodin. Artikeln finns i Issue #7, Winter 1996-97 of Furyu: The Budo Journal.

[1]

[2]

[3]

[4]