Kölns historia
Från Rilpedia
Kölns historia är förknippad med handel och den katolska kyrkan. Stadens mest omvälvande epoker begav sig under romartiden, högmedeltiden och industrialiseringen. Det moderna Köln är en miljonmetropol som framförallt förknippas med media, konst och ett 2000-årigt kulturarv.
Innehåll |
Epoker
Romartid
År 50 e. Kr., under romersk tid, erhöll bosättningen vid Rhenens västra flodbädd namnet Colonia Agrippina efter kejsar Claudius sista gemåls, Agrippina d.y., födelseort. Bosättningen fick därmed status som colonia – en stad under romarrikets lagar. 80 e. Kr. byggdes Eifel-akvedukten, en av de längsta i sitt slag i Romarriket, som dagligen försåg staden med 20000 kubikmeter vatten. Tio år senare hade Colonia Agrippina 45 000 invånare och fungerade som huvudstad för den romerska provinsen Germania Inferior. 310 e. Kr. byggdes under kejsar Constantins styre den första bron över Rhen-floden. Bron försvarades från fästningen Divitia (det nuvarande Deutz), belägen vid den östra flodbädden.
Medeltid
Under 300-talet lät Maternus, Kölns första kristna biskop, bygga den första katedralen. 455 e. Kr. erövrade frankerna Köln. 794 e. Kr. utnämndes Hildebold till den första ärkebiskopen. En senare efterföljare, Bruno d. Förste (925-965) grundade ett flertal kloster innanför stadens murar. Under 900-talet upprättades många av stadens romanska kyrkor. Köln utvecklades således under 1000-talet till vallfartsort och under 1100-talet erhöll den som tredje stad efter Jerusalem och Konstantinopel titeln Sancta: Sancta Colonia Dei Gratia Romanae Ecclesiae Fidelis Filia.
Köln var under hansan en viktig handelsomslagspunkt och under högmedeltiden var staden Tysklands största. År 1225 färdigställdes en halvcirkelformad stadsmur med 12 torn som förutom att försvara staden, skulle föra tankarna till det himmelska Jerusalems tinnar och torn. År 1248 beslutade kyrkan att bygga ännu ett storslaget byggnadsverk - bygget av Kölnerdomen påbörjades.
Kyrkans ärkebiskopar var inflytelserika rådgivare till de olika, under medeltiden härskande, dynastierna. Under 1200-talet försvårades dock förhållandet mellan stadens borgerskap och Kölns härskande ärkebiskopar. Slaget vid Worringen 1288, då ärkebiskopens trupper förlorade mot stadens borgare, befriade Köln från kyrkans makt och ärkebiskopens residens förflyttades till Bonn.
Köln förskonades under det trettioåriga kriget genom att staden köpte sig fri från överfall och erövringar från de olika förbidragande trupperna. Stadens vapenproduktion upprätthöll Kölns välstånd under kriget.
Franska Republiken 1794-1814
Under den franska revolutionen tågade Napoleon I av Frankrikes trupper år 1794 in i Köln och staden blev del av den franska republiken. Med det franska intåget stängdes Kölns universitet. Stadens judiska och protestantiska befolkning fick lika rättigheter. År 1814, efter drygt 20 års franskt herradöme tågade den preussiska hären in i staden.
Preussen 1815-1917
Efter Wienkongressen 1815 införlemmades Köln ihop med resten av Rhenlandet i det Preussiska riket. Köln behöll dock fransk valuta till 1848. Köln växte snabbt under industrialiseringen och blev Preussens viktigaste stad efter huvudstaden Berlin. 1822 bodde cirka 56 000 invånare i staden, 1888 hade Köln cirka 250 000 invånare. 25 år senare hade folkmängden tredubblats och vid första världskrigets utbrott bodde det cirka 640 000 människor inom stadens dåvarande gränser.
1842 utnämns Karl Marx till chefredaktör för Neue Rheinische Zeitung i Köln och han befinner sig till och med marsrevolutionen 1848 i staden.
Efter att ha stått som halvfärdig kyrkoruin sedan 1200-talet då ärkebiskopen lämnade Köln, slutfördes mellan 1842 och 1880 byggandet av Kölnerdomen. 1859 invigdes den första bron över Rhenen sedan år 953. 1859 invigdes Centralstationen. 1881 revs den medeltida stadsmuren och längs den f.d. demarkationslinjen anlades en ringgata.
Adenauer och Weimarrepubliken 1917-1933
Efter första världskriget ockuperas Köln av brittiska trupper. 1917 väljs Konrad Adenauer till borgmästare. Under Adenauers tid som borgmästare återinvigs universitetet och det stora mässområdet Kölner Messe, idag Koelnmesse, skapas. För att bekämpa arbetslösheten, byggs under 20-talet stora parkanläggningar runt den ringformade innerstaden. 1926 lämnar de brittiska trupperna Köln. 1929 öppnar Ford sin tillverkning.
Tredje riket 1933-1945
Konrad Adenauer förblev Kölns borgmästare under 16 år och avskedades av nazisterna 1933. Med en fri stadstradition, kombinerat med en inflytelserik kommunistisk arbetarrörelse och katolska influenser, ansågs Köln vara ett svårt politiskt territorium för nazisterna att inta. Efter Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiets (NSDAP) maktövertagande i Tyskland, fick partiet dock politiskt fäste även i Köln.
Edelweißpiraten, Edelweisspiraterna, var en tysk ungdomsorganisation som gjorde passivt och aktivt motstånd mot Naziregimen, i synnerhet mot Hitlerjugend. Edelweisspiraterna var etablerade i Köln, där man saboterade militära anläggningar och satte upp regimkritiska affischer. 1944 hängdes 13 av organisationens medlemmar från Köln-Ehrenfeld av Gestapo.
1933 levde cirka 20 000 judar i Köln. Vid krigets utbrott 1939 hade 40% av den judiska befolkningen emigrerat. 8000 judar deporterades under andra världskriget från järnvägsstationen i Deutz till nazisternas koncentrationsläger. Under kristallnatten brändes även Kölns synagogor ned.
90% av Köln förstördes under andra världskrigets bombräder. Vid krigets slut bodde endast 40 000 människor kvar i staden.
Efterkrigstiden 1945-
Positionen som storstad på nära avstånd till städerna i Västtysklands nya maktcenter; den nya, ’provisoriska’, förbundshuvudstaden Bonn och den nyetablerade delstatens Nordrhein-Westfalens huvudstad Düsseldorf, gynnade Köln under efterkrigstidens återuppbyggnad.
Efter krigsslutet 1945 blev Adenauer under en kort period återinsatt som borgmästare för Köln. Arkitekten och stadsplaneraren Rudolf Schwarz fick 1947 uppdraget att utarbeta en masterplan för staden han själv omnämnt som ”världens största ruinhög”. Planen han presenterade byggde delvis vidare på nazisternas vision för Köln, det vill säga nya, breda genomfartsleder i den medeltida stadskärnan. Men förutom dessa ingrepp, byggdes Köln upp efter de indelningar och det ringformade gatunät som präglat staden före krigets utbrott. Återuppbyggnaden gick relativt fort och 1959 var stadens befolkningssiffror tillbaka på förkrigsnivå, cirka 800 000. 1975 rundade befolkningen en miljon.
Med den politiska maktförskjutningen till Berlin som tysk huvudstad, förlorade Köln sin centrala position i det västtyska maktcentret. Men med strukturskiftet till tjänstestad har Köln under 90- och 00-talen med framgång profilerat sig som västra Tysklands center för film/mediaproduktion och bioteknik.
Kölns befolkningsutveckling år 250 - 2005
|
|
¹ Preliminära befolkningssiffror
Källor
- Historische Gesellschaft Köln e. V. (Hrsg.): Geschichte der Stadt Köln; Köln, 2004 ff. ISBN 3-7743-0360-6
- Geschichte in Köln, Tidskrift, Nr. 1.1978 ff. ISSN 0720-3659
- Arnold Stelzmann, Robert Frohn, Illustrierte Geschichte der Stadt Köln, 11. upplagan, Köln 1990 (1. Auflage 1958), ISBN 3-7616-0973-6
- Martin Rüther: Köln im Zweiten Weltkrieg : Alltag und Erfahrungen zwischen 1939 und 1945, Darstellungen - Bilder - Quellen. Mit Beitr. von Gebhard Aders. - Köln : Emons 2005, 960 S. (=Schriften des NS-Dokumentationszentrums der Stadt Köln, Bd. 12), ISBN 3-89705-407-8
- www.stadt-koeln.de
