Job 32

2: Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
3: och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
4: Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
5: Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
6: Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
7: Jag tänkte: "Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom."
8: Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
9: Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
10: Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
11: Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
12: Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
13: Nu mån I icke säga: "Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne."
14: Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
15: Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
16: Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
17: Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
18: Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
19: Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
20: Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
21: Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
22: Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!

 

2: Then was kindled the wrath of Elihu the son of Barachel the Buzite, of the kindred of Ram: against Job was his wrath kindled, because he justified himself rather than God.
3: Also against his three friends was his wrath kindled, because they had found no answer, and yet had condemned Job.
4: Now Elihu had waited till Job had spoken, because they were elder than he.
5: When Elihu saw that there was no answer in the mouth of these three men, then his wrath was kindled.
6: And Elihu the son of Barachel the Buzite answered and said, I am young, and ye are very old; wherefore I was afraid, and durst not shew you mine opinion.
7: I said, Days should speak, and multitude of years should teach wisdom.
8: But there is a spirit in man: and the inspiration of the Almighty giveth them understanding.
9: Great men are not always wise: neither do the aged understand judgment.
10: Therefore I said, Hearken to me; I also will shew mine opinion.
11: Behold, I waited for your words; I gave ear to your reasons, whilst ye searched out what to say.
12: Yea, I attended unto you, and, behold, there was none of you that convinced Job, or that answered his words:
13: Lest ye should say, We have found out wisdom: God thrusteth him down, not man.
14: Now he hath not directed his words against me: neither will I answer him with your speeches.
15: They were amazed, they answered no more: they left off speaking.
16: When I had waited, (for they spake not, but stood still, and answered no more;)
17: I said, I will answer also my part, I also will shew mine opinion.
18: For I am full of matter, the spirit within me constraineth me.
19: Behold, my belly is as wine which hath no vent; it is ready to burst like new bottles.
20: I will speak, that I may be refreshed: I will open my lips and answer.
21: Let me not, I pray you, accept any man's person, neither let me give flattering titles unto man.
22: For I know not to give flattering titles; in so doing my maker would soon take me away.

 

2: vihastui buusilainen Elihu, Baarakelin poika, joka oli Raamin sukua; Jobiin hän vihastui, koska tämä piti itseään Jumalaa vanhurskaampana,
3: ja tämän kolmeen ystävään hän vihastui, koska he eivät keksineet vastausta, jolla olisivat osoittaneet Jobin olevan väärässä.
4: Elihu oli odottanut vuoroa puhuakseen Jobille, koska toiset olivat iältään häntä vanhemmat.
5: Mutta kun Elihu näki, ettei noilla kolmella miehellä enää ollut sanaa suussa vastaukseksi, vihastui hän.
6: Niin buusilainen Elihu, Baarakelin poika, lausui ja sanoi: "Nuori minä olen iältäni, ja te olette vanhat; sentähden minä arkailin ja pelkäsin ilmoittaa tietoani teille.
7: Minä ajattelin: `Puhukoon ikä, ja vuosien paljous julistakoon viisautta`.
8: Mutta onhan ihmisissä henki, ja Kaikkivaltiaan henkäys antaa heille ymmärrystä.
9: Eivät iäkkäät ole viisaimmat, eivätkä vanhukset yksin ymmärrä, mikä on oikein.
10: Sentähden minä sanon: Kuule minua; minäkin ilmoitan, mitä tiedän.
11: Katso, minä olen odottanut, mitä teillä olisi sanomista, olen kuunnellut teidän taitavia puheitanne, kunnes olisitte löytäneet osuvat sanat.
12: Niin, minä tarkkasin teitä; mutta katso, ei kukaan ole Jobin sanoja kumonnut, ei kukaan teistä voinut vastata hänen puheisiinsa.
13: Älkää sanoko: `Meitä vastassa on ilmetty viisaus, vain Jumala voi hänet torjua, ei ihminen`.
14: Minua vastaan hän ei ole todisteita tuonut, enkä käy hänelle vastaamaan teidän puheillanne.
15: He ovat kauhistuneet, eivät enää vastaa; sanat puuttuvat heiltä.
16: Odottaisinko minä, kun he eivät puhu, kun he siinä seisovat enää vastaamatta?
17: Vastaanpa minäkin osaltani, minäkin ilmoitan, mitä tiedän.
18: Sillä minä olen sanoja täynnä, henki rinnassani ahdistaa minua.
19: Katso, minun rintani on kuin viini, jolle ei reikää avata, se on pakahtumaisillaan niinkuin nuorella viinillä täytetyt leilit.
20: Tahdon puhua, saadakseni helpotusta, avata huuleni ja vastata.
21: En pidä kenenkään puolta enkä ketään ihmistä imartele.
22: Sillä en osaa imarrella; silloin Luojani ottaisi minut kohta pois."