Jimmy Carter

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
James Earl Carter, Jr. Nobelpristagare
James Earl Carter, Jr.
USA:s 39:e president
Ämbetsperiod:
20 januari 197720 januari 1981
Vicepresident: Walter Mondale
Företrädare: Gerald Ford
Efterträdare: Ronald Reagan
{{{nummer2}}}
Ämbetsperiod:
{{{ämbetsperiod2}}}
{{{nummer3}}}
Ämbetsperiod:
{{{ämbetsperiod3}}}
Information
Födelsedatum: Onsdagen den 1 oktober 1924
Födelseplats: Plains, Georgia
Hustru: Rosalynn Carter
Politiskt parti: Demokraterna

Jimmy Carter, egentligen James Earl Carter, Jr, född 1 oktober 1924, var USA:s president 1977-1981. Han mottog Nobels fredspris år 2002.

Carter är en demokratisk politiker och var guvernör i delstaten Georgia 1971-1975. År 1976, då nationellt okänd, valdes han till demokraternas presidentkandidat, i vilket han till slut besegrade den sittande republikanske presidenten Gerald Ford. Hans kanske största framgång som president var Camp David-avtalen år 1978 som innebar ett fredsavtal mellan Egypten och Israel. Ekonomiska svårigheter och gisslankrisen i Iran 1979-81 bidrog till att han inte blev omvald.

Från slutet av 2006 har Carter uppmärksammats i USA efter att ha publicerat boken Palestina: Fred inte Apartheid (Palestine: Peace Not Apartheid).

I ungdomen deltog Carter som sjöofficer och militär i andra världskriget. Han utbildade sig till civilingenjör specialiserad på kärnfysik. Därefter var han sysselsatt med familjens farm och var jordnötsodlare samtidigt som han blev allt mer politiskt involverad. Han är även baptist och har varit verksam som söndagsskollärare.

Innehåll

USA:s president

I sitt installationstal som president 20 januari 1977 tackade Carter å egna och å landets vägnar sin företrädare Gerald R. Ford för att ha bringat lugn och stabilitet i landet efter det trauma som Watergateskandalen och Nixons påtvingade avgång hade lett till.

Carter menade att energiförsörjningen och fredsfrågorna var viktiga. Under hans tid som president skrev USA 1977 på avtalet med Panama om att återlämna Panamakanalen år 1999. USA var under hans presidenttid med och medlade då Egypten och Israel slöt fred vid ett avtal i USA den 17 september 1978, de så kallade Camp David-avtalen. Detta blev hans största politiska framgång. Andra framgångar var att fullständiga diplomatiska förbindelser etablerades med Folkrepubliken Kina och SALT II-avtalet om nedrustning. En motgång för både Carter och USA var gisslankrisen i Iran, som varade i 444 dagar. Ett försök att frita gisslan med hjälp av helikoptrar slutade i fiasko och utrikesministern Cyrus Vance avgick i protest. Krisen var också en viktig anledning till att Carter senare förlorade mot Reagan 1980.

Jimmy Carter och Sovjetunionens Leonid Brezjnev skriver på SALT II-avtalet, den 18 juni, 1979, i Wien

Carter hade svårt att få igenom sin inrikespolitik eftersom han motarbetades av demokraternas ledare i kongressen.

Sovjetunionens invasion av Afghanistan markerade slutet på perioden av avspänning i kalla kriget. Jimmy Carter gick åt höger, bojkottade sommar-OS i Moskva 1980 och återuppbyggde USA:s armé.

Zbigniew Brzezinski var en viktig säkerhetspolitisk rådgivare för Carter.

Eländesindex

Jimmy Carters tid som president inleddes i efterdyningarna av den första oljekrisen och avslutades med den andra oljekrisen. Han lyckades inte reducera de stigande räntorna och den ökande inflationen samt med att minska arbetslösheten. Det så kallade eländesindex (engelska misery index), som Carter själv använde för att mäta ekonomiskt välstånd (eller snarare brist på det), ökade med 50 procent på fyra år. I presidentvalskampanjen 1976 mot den sittande presidenten Gerald Ford hade Carter upprepade gånger hänvisat till eländesindexet, som då var 13,5 procent. Han hävdade att ingen person som var ansvarig för att ha gett landet ett så högt eländesindex ens hade rätt att be om att få bli president. År 1980, då Carter försökte bli omvald, hade eländesindex nått nästan 22 procent. Den ekonomiska utvecklingen var ett viktigt skäl till att Carter förlorade valet mot Reagan.

Presidentvalet 1980

Jimmy Carter utmanades av Ted Kennedy som Demokraternas kandidat inför presidentvalet 1980, men denne drog tillbaka sin kandidatur efter att Carter vunnit 24 primärval mot Kennedys 10. Carter förlorade dock med stor marginal presidentvalet mot Republikanernas Ronald Reagan. I procent av folkets röster blev resultatet ungefär 51% för Reagan och 41% för Carter, men Reagan vann i fler stater så i elektorsröster blev resultatet 489-49.

Kaninincidenten

Vista-xmag.png Detta avsnitt är en sammanfattning av Jimmy Carter och kaninen
Kaninincidenten fastnade på bild.

Under Carters presidentkampanj drevs det vilt med honom för en händelse med en bomullssvanskanin (Sylvilagus aquaticus) under en fisketur vid hans sommarstuga. En simmande kanin, kanske sjuk eller flyende från något rovdjur, försökte borda presidentens lilla roddbåt, men han lyckades schasa bort djuret med paddeln. Några månader senare råkade Carters pressekreterare Jody Powell nämna den "lustiga händelsen" han bevittnat för journalisten Brooks Jackson över en kopp te. Kort därefter hamnade historien på första sidan i Washington Post och rapporterades på kvällsnyheterna på alla större TV-kanaler.

Detta ledde bland annat Carter i gräl med djurrättsaktivister om huruvida han hade slagit kaninen med sin paddel. För kritikerna till hans presidentår blev hela saken en symbol för Carters svaghet och oförmåga att prioritera.

Efter presidenttiden

Internationella uppdrag och Nobels fredspris

Efter tiden som president har Carter arbetat med frågor inom mänskliga rättigheter och demokrati.

Carter har varit medlare i olika militära konflikter och valbevakare i latinamerikanska och afrikanska stater. Dessutom var hälsovård en huvuduppgift för honom. Tack vare Carters insats framställde några farmakologiska företag botemedel mot guineamasken. Han bidrog därede till att omkring fyra miljoner människor blev av med denna parasit.

Världskända blev Carters medlingsinsatser i Haiti och Bosnien och Hercegovina 1994. För sina ansträngningar för fred och mänskliga rättigheter fick Carter 2002 Nobels fredspris. Han är därmed, efter Theodore Roosevelt och Woodrow Wilson, den tredje amerikanske presidenten som har fått denna utmärkelse.

Palestina: Fred inte apartheid

I slutet av år 2006 publicerade Carter boken Palestina: Fred inte apartheid (Palestine: Peace Not Apartheid) där han hävdar att Israels fortsatta expansion av bosättningar på Västbanken är det viktigaste hindret för fred i Mellanöstern. Han menar också att situationen i Västbanken påminner om Sydafrika under apartheid, bland annat eftersom israeler och palestinier lever under olika juridisk reglering. Boken, och särskilt anklagelsen om apartheid, har lett till kraftiga reaktioner från israelvänner i USA. Organisationen Anti-Defamation League har anklagat honom för antisemitism[1] och ledande demokrater har distanserat sig från Carter. Stöd för Carter har framför allt kommit från grupper som befinner sig utanför huvudfåran i den amerikanska samhällsdebatten.

Kuriosa

  • Vid president Gerald R. Fords begravning i Rapid City, Michigan, den 3 januari 2007 upprepade Carter orden från sitt installationstal, och sade att just den delen har han mottagit mest beröm för avseende installationstalet: "Jag vill å egna vägnar som å landets tacka min föregångare för att ha helat detta land".
  • I anslutning till Gerald Fords begravning sade Carter apropå firandet av Vita husets 200-årsjubileum i november 2000, att det han mindes bäst från den händelsen var när två framstående historiker sade att vänskapen mellan Ford och Carter var den varmaste och hjärtligaste mellan två amerikanska presidenter i historien.

Bibliografi

Se även

Källor

Referenser

  1. Jewish Criticism Of Carter Intensifies, The Jewish Week, 2006-12-15.

Externa länkar


Personliga verktyg