Järnåldern

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Järnålder)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Ruiner av svenskt boningshus från järnåldern

Järnåldern är den tidsepok i Gamla världens historia, enligt Thomsens treperiodsystem, som inleds när människan lär sig hantera och göra verktyg och vapen av metallen järn och så småningom stål (vilket vi fortfarande gör) och upphör när medeltiden inträder. Årtalen för när detta skede är olika på olika platser. Järnåldern föregås av bronsåldern, då verktyg började framställas av brons.

I Sydeuropa inleds medeltiden vid Västromerska rikets sammanbrott (476e.Kr.).

I Nordeuropa (Skandinavien) avslutas järnåldern med vikingatiden och medeltiden inleds med kristendomens införande runt 1050 e.Kr., när kristendomen fått en dominerande ställning. Innan dess härskade här en mängd germanska stammar, vilka utövade en polyteistisk religion kallad asatro.

Innehåll

Kronologi

Ett halmtak byggt i järnåldersstil vid Butser Farm, Hampshire, Storbritannien

Vanligtvis utgår man från att järnåldern började under 1100-talet f.Kr. i antikens främre Orienten, antikens Indien (med post-rigvediska vedisk tid), och antikens Grekland. i andra regioner av Europa började perioden mycket senare. Järnåldern började under 700-talet f.Kr. i Centraleuropa och under 500-talet f.Kr. i norra Europa. Användandet av järn inom smältverk och för att framställa verktyg, kan ha uppkommit i Västafrika under 1200-talet f.Kr., vilket i så fall skulle göra det till en av de första platserna för järnålderns ursprung.[1][2] Det är dock osäkert om införandet av järn i Afrika var resultatet av en inhemsk upptäckt eller av tekniköverföring norrifrån.[3]

Järnåldern vid Medelhavet sägs vanligtvis sluta med inledningen av den hellenistiska eran och det Romerska imperiet, i Indien med intåget av buddhismen och jainismen, i Kina med konfucianismen och i norra Europa med den tidiga medeltiden.

Förromersk järnålder

Förromersk järnålder, även kallad keltisk järnålder, brukar räknas från 500 f.Kr. till Kristi födelse. Denna period kan delas in i tre perioder:

  1. Ca 500 - 300 f Kr
  2. 300 f Kr - 150 f Kr
  3. 150 f Kr - Kristi födelse

Den tredje perioden kan vidare delas in i undergrupperna 3a och 3b.

Övergången från bronsålder till förromersk järnålder karaktäriseras av att järn används i stället för brons. Förutom järn kan bland spåren från övergångstiden också märkas användande av nytt gravskick, där kremering får en ökad betydelse och gravgåvorna blir färre (nästintill uteblir).

Andra fynd från denna period är offer- och depåfynd, som ökar kraftigt i antal, och vapengravar.

Gerumsmanteln dateras numera till förromersk järnålder mot tidigare antagen bronsålder, 400-200-talet f.Kr

Romersk järnålder

I Sverige kallas perioden från Kristi födelse till 400 e.Kr. för romersk järnålder. Perioden indelas arkeologiskt i en äldre och en yngre del, skilda åt av en tydlig förändring i den materiella kulturen som tycks ha ägt rum under 150-talet e.Kr.

Med den växande handeln mellan Romarriket i söder och de germanska samhällena i Mellaneuropa påverkades även de nordeuropeiska samhällena starkt. Många romerska importföremål har påträffats, särskilt ymnigt och variationsrikt på Själland. Ibland kan artefakter, som exempelvis bägare av glas, vara bättre bevarade i Norden än i Sydeuropa då de i romarriket användes som bruksföremål men här sparades som lyxföremål och lades ner i gravar.

Folkvandringstid

Huvudartikel: Folkvandringstid

Folkvandringstiden är en historisk epok under första årtusendet e.Kr. Den karaktäriseras av att flera olika folkstammar förflyttade sig över den europeiska kontinenten.

Den germanska folkvandringen hade störst betydelse för Västeuropa och infaller mellan åren 375 och 568; årtalen reflekterar den vanliga indelningen att låta perioden inledas med hunnernas anfall mot ostrogoterna och avslutas med langobardernas infall i Italien. Bland övriga grupper som deltog i folkvandringen kan nämnas slaviska, bulgariska och ungerska stammar. De hade en avgörande betydelse för särskilt Östeuropas vidare historiska utveckling.

Vendeltid

Huvudartikel: Vendeltid

Vendeltiden är en arkeologisk period i Sveriges förhistoria, namngiven efter de rika båtgravsfynden nära Vendels kyrka norr om Uppsala.

Perioden sträcker sig mellan folkvandringstiden och vikingatiden, alltså år 550 till år 800, och innefattar bland annat gravfält och båtgravar från Vendel och Valsgärde norr om Gamla Uppsala, och gravfältet vid Ulltuna i Ulleråker strax intill Fyrisån, en halvmil söder om Uppsala.

Under vendeltiden byggdes ansenliga rikedomar upp kring Gamla Uppsala förmodligen från bergsbruk och handel. Skeppen blir allt viktigare och hästarna från vendeltidens Sverige är omtalade som särskilt bra. Den 16-typiga runraden, som de flesta runstenar är skrivna med ersätter den 24-typiga i hela Skandinavien vilket tyder på starka kungar med nära kontakter med varandra.

Vikingatid

Huvudartikel: Vikingatiden
Kopia av en guldarmring funnen i lämningarna från en vikingatida by vid Aggersborg i Danmark

Vikingatiden är namnet på järnålderns sista period. Det är ett unikt nordiskt begrepp, för vad som i andra länder kallas sen järnålder eller tidig medeltid. Det motiveras av den särpräglade högkultur som under 700-talet uppstod i Skandinavien. Befolkningen ökade kraftigt, samtidigt som skeppsbyggarkonsten utvecklades. Detta var bidragande orsaker till de första vikingatågen, det vill säga plundringar som vikingar, båtburna krigare från Skandinavien, utförde bland annat på de brittiska öarna. Den 8 juni 793 plundrade vikingar klostret Lindisfarne på Englands östkust, en attack som snart följdes av otaliga krigståg, men också handel och kolonisation. I öster sökte sig nordbor i stora mängder ned utmed de ryska floderna. De kom som handelsmän eller som blivande ”väringar”, dvs. värvade soldater i den östromerske kejsarens armé och flotta.

Merparten av nordborna under vikingatiden levde dock ett stillsamt liv som bönder, och torde knappast ha kallat sig vikingar. Genom den bevarade litteraturskatt som finns i de isländska handskrifterna från 1100- och 1200-talet samt från runstenarnas texter känner man många detaljer om folkens liv under vikingatiden.


Se även

Referenser

Noter

  1. Duncan E. Miller and N.J. Van Der Merwe, 'Early Metal Working in Sub Saharan Africa' Journal of African History 35 (1994) 1-36; Minze Stuiver och N.J. Van Der Merwe, 'Radiocarbon Chronology of the Iron Age in Sub-Saharan Africa' Current Anthropology 1968.
  2. How Old is the Iron Age in Sub-Saharan Africa? - av Roderick J. McIntosh, Archaeological Institute of America (1999)
  3. Iron in Sub-Saharan Africa - av Stanley B. Alpern (2005)

Källor

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från engelskspråkiga Wikipedia.
Föregicks av:
Bronsåldern
Treperiodsystemet
(Historia)
Efterföljdes av:
Medeltiden
Personliga verktyg