Irländsk varghund
Från Rilpedia
| Irländsk varghund |
|---|
|
| Andra namn |
| Irish Wolfhound |
| Ursprungsland |
| Irland |
| Ursprunglig användning |
| hetsjagande jakthund |
| Nutida användning |
| sällskapshund |
| Mankhöjd |
| Idealhöjd hanar: 81-86 cm |
| Minimihöjd hanar: 78 cm |
| Minimihöjd tikar: 71 cm |
| Vikt |
| Minimivikt hanar: 54 kg |
| Minimivikt tikar: 41 kg |
| Rasgrupp |
| Vinthund |
| FCI-grupp: 10 sektion 2 |
Irländsk varghund är den storleksmässigt största av alla vinthundsraser och anses ofta vara världens största hund.
Bakgrund
Rasen härstammar som namnet antyder från Irland och år 391 e.Kr nämns för första gången en stor raggig vinthund från Irland i en skrift av en [mersk konsul. Hundarna var dock troligen redan etablerade på ön långt före det då de förekommer i myter och berättelser från keltisk tid. Rasen användes fram till 1600-talet för att jaga varg, älg och hjort på Irland, men då hundarna var framgångsrika så ledde den intensiva jakten till att vargen dog ut och försvann från ön. Med det började också den irländska varghunden att bli mer och mer ovanlig.
Under medeltiden var varghundspar populära gåvor till kungahus och furstar i övriga Europa, bland annat förekommer en varghund i Njals saga, men när rasen minskade i antal så försökte man 1652 rädda kvar de varghundar som fanns på Irland genom att förbjuda export av rasen. Vid slutet av 1600-talet fanns det dock så få hundar kvar att rasen stod på randen till utrotning.
Rasens räddning kom under 1800-talet när romantiken, nationalismen och patriotismen spred sig i Europa. På Irland och i England började man nu uppmärksamma de gamla hundraserna och den Irländska varghunden blev nu något av en nationell symbol för Irland. En man, kapten G. A. Graham, införskaffade i slutet av 1800-talet några av de få hundar av varghundstyp som fanns kvar på Irland och påbörjade en avel som skulle återskapa rasen som den var i sin storhets dagar. För att uppnå detta korsade han in en del andra hundraser som skotsk hjorthund, borzoi och grand danois. Han fick fram en hundtyp som förblev stabil i flera generationer och resultatet accepterades av hundvärlden som den irländska varghunden återuppståndelse. Hos den irländska kennelklubben visades den irländska varghunden för första gången som en som godkänd ras vid en hundutställning i april 1879 och en rasklubb bildades 1885. Till Sverige kom den irländska varghunden i modern tid redan på 1930-talet men aveln tog inte fart förrän på 1970-talet.
Övrigt
Idealhöjden för en irländsk varghundshane är 81-86 cm men i verkligheten så ligger många hanar idag på en höjd kring 90 cm i manken, minimihöjden för en hane är 78 cm. Det finns ingen idealhöjd för tikar men minimihöjden är 71 cm i mankhöjd. En hane bör väga minst 54 kg och en tik minst 41 kg. Det finns ingen maxhöjd eller maxvikt för en irländsk varghund, men hundarna får inte bli så stora eller så tunga att det påverkar rörelserna som ska vara lätta och aktiva. Den skall vara mycket stor och respektingivande, mycket muskulös och kraftigt men ändå elegant byggd.
Den vanligaste färgen är brindle, men hundarna ser ofta grå ut pga att täckhåren ofta blir grå eller silverfärgade. Det finns även röda, vita, vetefärgade, fawn och svarta varghundar.
Originalet av den Irländska Vargen var lika stor som ett Lejon.
