Institutet för rymdfysik

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Ingång till Institutet för rymdfysik

Institutet för rymdfysik (IRF) är ett statligt svenskt forskningsinstitut under Utbildningsdepartementet. IRF grundades 1957 av Kungliga Vetenskapsakademien under namnet Kiruna Geofysiska Observatorium (KGO), senare kallat Kiruna Geofysiska Institut (KGI), även om mätinstrument fanns i Kiruna sedan 1940-talet. IRF blev en statlig myndighet 1973.

IRF:s huvudkontor ligger i Kiruna, och verksamhet finns också i Umeå, Uppsala och Lund. Verksamheten i Uppsala startade 1952 under namnet Uppsala jonosfärobservatorium som en av FOA:s forskningsstationer och överfördes till IRF 1976. Verksamheten i Lund började 1996. Till IRF hör också Lycksele jonosfärobservatorium som överfördes 1970. Mätverksamheten i Lycksele startade 1957 i FOA:s regi. På Jämtön i Norrbotten har IRF en mät­station för infraljud.

Forskningsverksamhet

Institutionen för rymdvetenskap och Institutet för rymdfysik

Instrument i rymden

IRF flyger mätinstrument bland annat på Cassini, nu i bana runt Saturnus. Sensorn till IRFs instrument, en Langmuirprob, syns i denna bild som en liten pinne med en kula i änden nederst till vänster på rymdfarkosten, alldeles till vänster om den stora parabolantennen.

IRF deltar i flera stora internationella samarbetsprojekt där såväl satelliter som markbaserad utrustning används. I både Kiruna och Uppsala bygger IRF instrument som flygs på satelliter och rymdsonder. För närvarande analyseras data från sådana instrument som hjälper oss att bättre förstå plasma­fysikaliska processer i solvinden samt kring kometer och planeter. De mycket framgångsrika svenska satelliterna Viking och Freja, med IRF-instrument ombord, har ökat våra kunskaper om norrskensprocesser i jordens magnetosfär. IRF hade instrument på de svenska mikrosatelliterna Astrid 1 och 2 (1995 och 1998), och IRF:s egen nanosatellit Munin (sex kilogram) sändes upp november 2000.

Några av de pågående satelliter och rymdsonder som IRF har instrument med på:

• Cassini–Huygens (uppsänd 1997) är en NASA/ESA-mission till Saturnus och en av dess månar, Titan
• Cluster (2000) är ett ESA-projekt med fyra satelliter för studier av jordens magnetosfär
• Mars Express (2003) är en ESA-rymdfarkost för studier av planeten Mars (planet)
• Rosetta (2004) är ett av ESA:s "hörnstensprojekt", nu på väg till en komet
• Venus Express (2005) är ett ESA-projekt för studier av planeten Venus
• Chandrayaan-1 (2008) är en indisk mission till månen

Norrskensforskning från marken

Norrsken över Abisko.

Experiment utförs med forskningsradar, såsom EISCAT med sändare i Tromsö och på Svalbard. Dessa används bland annat för att studera de processer som ger upphov till norrsken. Norrskenets tre-dimensionella fördelning studeras med ALIS (Auroral Large Imaging System) ett avbildande multi-stationssystem som använder tomografiska rekonstruktionsmetoder, AI-metoder och avancerad IT. Systemet består av sex stationer med avancerade CCD-kameror samt ett kontrollcentrum.

Observatoriemätningar

Kontinuerliga mätningar görs vid IRF av:

• jordmagnetiska fältet
• norrsken
• kosmiskt radiobrus
• jonosfärens egenskaper

Atmosfärsforskning vid IRF

Pärlemormoln i stratosfären.

Atmosfärsforskningen är inriktad på studier av:

• ozon i meso- och stratosfären
• strato- och mesosfäriska moln
• strato- och mesosfäriska vindar kopplingen mellan olika atmosfärsregioner (t.ex transport av ämnen mellan troposfären och stratosfären)
• utbredning av mekaniska vågor.

Radar, optiska mätmetoder, sondraketer och ballonger används för att studera atmosfären.

Kontinuerliga mätningar görs av:

• atmosfäriska spårgaser (ozon)
• atmosfäriska vindar
• infraljud

IRF:s föreståndare

• 1957–1994 Bengt Hultqvist
• 1994–2003 Rickard Lundin
• 2003– Lars Eliasson

Se även

• Rymdfysik
• Rymdstyrelsen
• Plasma

Externa länkar

• IRF:s webbplats