Hippie
Från Rilpedia
En hippie är en person tillhörande en subkultur som var stor i slutet av 1960-talet. Hippiekulturen uppstod under 1960-talet och den typiska bilden av hippien är en person med långt hår. De blev främst kända för att kämpa för fred och miljöfrågor. Andra saker som ofta förknippas med hippiekulturen är deras positiva inställning till medvetenhetsutvidgande droger och den speciella klädstilen.
En föregångare till hippierörelsen var beatnikrörelsen under det sena 1950-talet med bland annat författaren Jack Kerouac och poeten Allen Ginsberg, och deras bohemiska livsstil och livsfilosofi, delvis inspirerad av zen-buddhismen.
Innehåll |
Kläder och kultur
Klädmodet var ett mode med indiska influenser. Klädseln kunde bestå av halsband, vida kläder, pannband, sandaler, fritt växande hår och skägg, gärna med en blomma bakom örat. "Det vackra folket" föredrog naturlig skönhet. Exempel kan ses i filmatiseringen av den berömda musikalen Hair och i filmen Easy Rider.
Kulturella avtryck kan fortfarande märkas i samhället, som till exempel populärmusiken (The Grateful Dead, Jefferson Airplane, The Doors, Beatles, Jimi Hendrix, Janis Joplin med flera) och den psykedeliska affischkonsten (Rick Griffin, Sture Johannesson).
Rörelsens historia
Hippierörelsen tog form i Berkeley Peoples Park och på gatorna Haight/Ashbury i San Francisco, USA omkring 1966. I reaktion mot krig, kommersialism, alienation, karriär och statusjakt och med slagordet ”Peace, Love & Understanding” vände den nya generationen blickarna mot Indien, upptäckten av medvetenhetsutvidgande droger och ett enkelt och fredligt liv baserat på kärlek till allt levande, pacifism och kreativ gemenskap. "The Diggers" var en legendarisk teatergrupp som bedrev social verksamhet, delade ut gratis mat, kläder och fri sjukvård till "blomsterbarnen".
Höjdpunkten för hippierörelsen nåddes under den magiska "Summer of Love" i San Francisco 1967, men vid det laget hade hippiekulturen spridit sig ut över hela västvärlden, där boendekollektiv (med eller utan "fri kärlek") och ekologiska produktionskollektiv kom att få stort lokalt inflytande på många platser.
Vad som sedan hände är omtvistat, men antagligen skedde brottet mellan den sociala och den politiska delen av det internationella ungdomsupproret just vid denna tid. Hippies blev nu till Yippies (jmf: Jerry Rubin) och rörelsen politiserades kraftigt åt det anarkistiska och socialistiska hållet. Det mytomspunna året 1968 innebar början på en revolutionär vänstervåg över hela världen, där statens våldsupptrappning, Vietnamkriget och Kulturrevolutionen i Kina alldeles säkert ökade spänningarna och våldet. Hippiekulturen utsattes också för en aggressiv kommersialisering, där de lokala köpmännen såg en chans att tjäna pengar på kläderna, konsten och musiken.
Woodstockfestivalen 1969 - som också markerar slutet på denna första hippievåg – samlade omkring en halv miljon deltagare. Journalisten och författaren Maria-Pia Boethius har en gång sagt ”att hippierörelsen och idén om snällheten för snällhetens egen skull försvann var något av det sorgligaste som hänt”.
Hippies i dag
I dag överlever fortfarande vissa fragment av hippiekulturen; främst på USAs västkust i norra Kalifornien och Oregon där det anordnas hippieträffar, konserter och hippiemarknader i många städer. Utanför USA finns exempel som Christiania i Köpenhamn sedan 35 år tillbaka och i Sverige i Skogsnäskollektivet i Ramsele sedan 1970-talets början. Musiker som Peps Persson och Thomas di Leva kan kanske var och en på sitt sätt associeras med hippiekulturen. I England färdas hippies runt i husvagnar från plats till plats. Goa i Indien hade länge en koloni av västerländska hippies. New Age-rörelsen och Rave-kulturen kan möjligen ses som en uppföljare i modern tid. Vissa element i hippiekulturen har efterhand uppgått i det omgivande samhället och blivit allmänt accepterade, som vegetariska kostvanor och en harmonisk och miljövänlig livsstil.
Se även
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Hippie
Litteratur
- Jan Svante Vanbart: Vi drog. Jorden runt med 68-generationen. W&W 2005.
- Peter & Louise Mosskin: Ungdomsupproret. Bonniers 1969.
