Från Rilpedia

Helkroppsvibrationer (HKV) kan definieras som mekaniska svängningar/skakningar som överförs till kroppen. Undersökningar har visat att helkroppsvibrationer dels kan ge trötthet i muskulaturen, dels en ökad belastning i diskstrukturen, diskbråck och mikrofrakturer i kotornas ändplatta. De allra flesta studier visar att det finns ett samband mellan helkroppsvibrationer och rapporterade ländryggsbesvär (inklusive diskbråck). Det finns också skadefall där t ex snöskoterpassagerare respektive bussresenärer har drabbats av kotkompressionsfraktur efter ett enstaka men mycket kraftigt gupp. Både HKV och hand-arm vibration har visats påverka risken för hjärtinfarkt. Studier av bl a 14 000 arbetare i svenska gruvor indikerar att vibrationsexponering ger högre risk för hjärtinfarkt än vad buller respektive dammpartiklar ger. Kortvarig exponering för skakande vibrationer kan ha en alarmerande - stimulerande effekt. Långvarig exponering medför utmattning. Gungande vibrationer skapar trötthet; jämför effekten av babyns vagga och gammelmorfars gungstol. En speciell form av s k självpålagd HKV är vibrationsträning. Yrkesgrupper som är särskilt utsatta för helkroppsvibration är till exempel truck- och lastbilsförare och viss flygpersonal (helikopterförare). Genom AFS 2005:15 finns numera regler för högsta tillåtna yrkesmässiga exponering av helkroppsvibration. Föreskriften skiljer på Insatsvärde och Exponeringsgräns Särskilt känsliga personer, så som gravida kvinnor och deras ofödda foster, kan drabbas även vid tämligen låga / kortvariga exponeringar. Helkroppsvibration på tåg beror bl a av orunda vagnshjul och ojämna spår. Helkroppsvibration i vägfordon beror bl a av vägojämnhet och fordonets fart, typ och skick. I Sverige används Profilograf mätbilar för att laserskanna skicket på Vägverkets belagda vägar.