Helen Keller
Från Rilpedia
Helen Keller, född 27 juni 1880 i Tuscumbia i Alabama, död 1 juni 1968 i Westport i Connecticut, var en amerikansk författare, aktivist och föreläsare. Hon var den första dövblinda person som avlade en akademisk examen. Under sitt liv publicerade hon tolv böcker och ett stort antal artiklar. Hon var även politiskt aktiv och verkade för kvinnors, funktionshindrade och arbetstagares rättigheter.
Biografi
Keller föddes i Tuscumbia, en liten stad i Alabama, och vid 19 månaders ålder drabbades hon av en febersjukdom som förorsakade hennes handikapp. Den dittills livliga och glada flickan förvandlades till ett vilddjur som terroriserade sin omgivning. Hennes föräldrar tog slutligen kontakt med Alexander Graham Bell, som arbetade med döva barn. Eftersom Helen även var blind, rekommenderade han dem att kontakta Perkins-blindinstitutet i Massachusetts. Helens mor Kate Keller hade dessutom läst Charles Dickens resbeskrivning "American Notes", som skildrar Samuel Howes framgång med en annan dövblind flicka, Laura Bridgman, som ännu bodde på skolan.
Vid Perkins-institutet gav man uppdraget att försöka öppna Keller till den endast tjugo år gamla lärarinnan Anne Sullivan, vilket var början till ett 49 år långt samarbete. Sullivan var själv synskadad och en av Laura Bridgmans bästa vänner. Sullivan begärde och fick faderns tillstånd att isolera dottern från den övriga familjen i en liten stuga. Sullivans första mål var att få fram disciplin i den bortskämda Helen. Sullivan använde Samuel Howes metoder, och genom att i Helens hand rita symboler för olika föremål i deras närhet kunde den närmast utmattade Sullivan känna hur deras kontakt förstärktes.
När Helen Keller var tio år gammal hörde Sullivan om den norska flickan Ragnhild Kaata, som hade lärt sig tala trots att hon var blind och döv. Kaatas lärare använde en metod, som innebar att man rörde vid läpparna på varandra medan man talade och på så sätt kunde uppfatta vibrationerna. Helen Keller försökte lära sig att tala med samma metoder, men hennes muntliga språk var otydligt i hela hennes liv, vilket var en stor besvikelse för henne.
Efter sin collegeexamen gjorde Keller det till sin uppgift att arbeta för de sinneshandikappade i världen. Keller var socialist och hade ibland kontakter med misstänkta kommunister, vilka ofta var föremål för FBI:s utredningar.
År 1960 skrev Keller boken Ljus i mitt mörker. Hon avled 1968 mer än trettio år efter hennes lärare Anne Sullivan. På grundval av Kellers självbiografi Mitt livs historia skrevs en teaterpjäs som spelades på Broadway i nära två år och senare också filmatiserades tre gånger. Den gick på teater även i Stockholm under 60-talets första del.
Artisten Bo Burnham har även skrivit en sång om Hellen Keller som heter My perfect Woman
Källor
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009) |
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Helen Keller
