Heinrich von Kleist

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Heinrich von Kleist

Bernd Heinrich Wilhelm von Kleist, född 18 oktober 1777 i Frankfurt an der Oder, död 21 november 1811, var en tysk poet, dramatiker, novellist och publicist.

Heinrich von Kleist rönte föga uppskattning under sin livstid men anses ha inspirerat andra författare.

Kleist blev officerselev vid 15 års ålder men övergav det militära 1799 och påbörjade studier i naturvetenskap, juridik och filosofi. 1801-1804 reste han runt i Europa och arbetade därefter som preussisk statstjänsteman. År 1807 arresterades han, under en kortare tid, av fransmännen anklagad för spionage. Tillsammans med Adam Heinrich Müller gav Kleist under året 1808 ut tidskriften Phöbus, åren 1810 - 1811 tidningen Berliner Abendblättern.

Kleist begick, tillsammans med sin väninna Henriette Vogel, ett noga planerat självmord vid sjön Wannsee utanför Berlin. Han sköt först Henriette och sedan sig själv. Båda två ligger begravda på en kulle vid Kleinen Wannsee.

Innehåll

Verk

Idéhistoriskt låter sig Heinrich von Kleist endast med svårighet bestämmas: varken inom romantikernas teori eller den klassicistiska diskursen kan författaren och hans verk på ett oproblematiskt sätt inlemmas. Man kan exempelvis peka på hur Kleists korta skrift Om marionetteatern (Über das Marionettentheater) betraktats. Den tidiga Kleist-forskningen har läst denna text mer eller mindre som en teoretisk avhandling, och försökt att tyda den i linje med annan programmatiskt formulerad estetisk teori inom romantiken. Senare tolkningsförsök - i synnerhet sådana som knutit an till dekonstruktionen - betonar tvärtom textens subversiva potential och ser det centrala inslaget som den lekfullt ironiska demonteringen av den tidstypiska estetiskt-idealistiska diskursen.

Även om man försöker att placera Kleist inom romantiska strömningar måste en affinitet mellan hans dramer och den klassiska diktningen framhållas. Denna tillhörighet syns i ämnesval, på ett sådant sätt att Kleist oftast hämtar motiv ur antik mytologi (vilket närmast är ett kännetecken på klassicistisk estetik), och i sin bearbetning av ämnet håller sig inom klassisk dramaturgi. Icke destomindre överges dock, i Kleists på ytan klassicistiska dramer, grunden för den klassicistiska stilen, som skall prägla ämnesvalet: i stället för den allmänmänskliga, civiliserande elementet från den antika diktningen, låter pjäserna det egenartade, extrema och groteska träda i förgrunden.

Kleists första tragedi Schroffenstein har mycket gemensamt med Shakespeares Romeo och Julia. Den andra tragedin, Penthesilea är inspirerad av tre av Euripides' dramer (Medea, Hippolytos och Bacchanterna). Liksom dessa handlar den om krigiska kvinnor och här är motivet amazondrottningen Penthesilea och den grekiske hjälten Achilles. På grund av den höga stilen i språket, de på den tiden ouppförbara stridsscenerna och den av den antika tragedin inspirerade våldsamheten fick pjäsen ingen framgång under Kleists samtid. Mer framgångsrik än de båda blev hans romantiska skådespel Das Käthchen von Heilbronn från 1808, ett poetiskt drama med medeltidsinslag, som sedan dess behållit sin popularitet.

Som komediförfattare gjorde sig Kleist ett namn med Den sönderslagna krukan, en pjäs vars genretillhörighet dock varit föremål för diskussion. Den handlar om domaren Adam som steg för steg tvingas tillstå att det är han själv som är förbrytaren. Bland hans övriga dramer märks Die Herrmannschlacht, ett historiskt drama med åtskilliga referenser till den politiska situationen i Kleists samtid, framför allt Napoleons ockupation av diktarens hemland. Tillsammans med dramat Prins Friedrich von Homburg (om Fredrik II av Hessen-Homburg och Slaget vid Fehrbellin), som räknas till hans främsta verk publicerades den först 1821 av Ludwig Tieck i en utgåva med efterlämnade skrifter. Robert Guiskard, ett planerat storskaligt drama, blev aldrig mer än ett fragment.

Kleist är även en betydelsefull novellförfattare. Michael Kohlhaas (om Hans Kohlhaase och Martin Luther) räknas som en av de viktigaste tyskspråkiga novellerna från denna tid. Med sin juridiska tematik och sitt enkla språk anses den vara en viktig föregångare för Franz Kafka. Bland novellerna bör även nämnas Jordbävningen i Chile, Markisinnan von O. och Den heliga Cecilia eller Musikens makt.

I motsats till vad som var vanligt för tiden har inte Kleist lämnat något tydligt estetiskt program efter sig. Det närmaste är nämnda Om marionetteatern, vars fiktiva inramning och uppbyggnad dock gör den alltför komplex för att ges en entydig innebörd.

Verkförteckning

Kleist på svenska

  • Michael Kohlhaas återfinns i:

Michael Kohlhaas, Bakhåll, Lund 2007, Erik Ågren (övers.), 1. ISBN 978-91-7742-265-5. 

  • Den sönderslagna krukan, och Prins Friedrich von Homburg återfinns i:

Fredrik Böök: Värlslitteraturen: de stora mästerverken, del 42, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1927, 1. 

  • Penthesilea och Amfitryon är utgivna som:

Heinrich von Kleist: Två dramer, Hammarström & Åberg, Johanneshov 1987, Horace Engdahl (övers.), 1. ISBN 91-7638-071-8. 

  • Samtliga Kleist noveller finns översatta i:

Heinrich von Kleist: Noveller, Studentlitteratur, Lund 1987, Margaretha Holmqvist (övers.), 1. ISBN 91-44-33551-2. 

  • En kommenterad sammanställning av brev och dokument kring Kleists liv och död finns i:

Peter Handberg: Kleist - slutet, Vertigo, Stockholm 1999, Peter Handberg (övers.), 1. ISBN 91-973099-7-4. 

Externa länkar

Källa

Artikeln är, helt eller delvis, en översättning från tyskspråkiga Wikipedia.
Personliga verktyg