Från Rilpedia

Hawker Osprey
Beskrivning
Typ	Spaning, jakt
Besättning	2
I aktiv tjänst	1932-1944
Versioner	S 9
Tillverkare	Hawker
Data
Längd	8,94 m
Spännvidd	11,28 m
Höjd	3,17 m
Tomvikt	1 545 kg
Max startvikt	2 245 kg
Motor	1 st Rolls-Royce Kestral V
Motoreffekt	631 hk
Prestanda
Max hastighet	270 km/h
Räckvidd med max bränsle	ca 200 km
Max flyghöjd	7 620 m
Beväpning
Kanoner / kulsprutor	1 fast 7,7 mm Vickers ksp, 1 rörlig 7,7 mm Lewis ksp

Hawker Osprey var ett brittiskt jaktflygplan avsett för hangarfartygsbasering.

Planet var en variant av Hawker Hart, som konstruerades i slutet av 1920-talet.

Hawker Osprey var ett biplan med vingar som kunde fällas in mot flyplanskroppen för att spara utrymme ombord på fartygen. Första flygningen skedde 1932. Flygplanskroppen bestod av en skelettkonstruktion i stål- och aluminiumrör som sedan dukbekläddes. Landningstället var en fast konstruktion med hjul. Motorn var en V-formad 12-cylindrig Rolls-Royce Kestral II som senare utvecklads vidare under perioden Osprey tillverkades. Den svenska versionen, S9, utrustades med en 9-cylindrig stjärnmotor av typ Mercury VI A på 600 hkr som hade licenstillverkats av Nohab i Trollhättan (urspr beteckning i Storbritannien Bristol Pegasus 1). Spanaren satt i det bakre sätet som var riktat mot fenan. Där fanns även en rörlig ksp.

Totalt producerades 132 Osprey, av vilka 124 levererades till Fleet Air Arm (Royal Navy’s air force), för placering på olika hangarfartyg. Vid andra världkrigets utbrott fanns 30 kvar i aktiv tjänst. Alla flygplanen avväpnades 1939 och användes av FAA som träningsflygplan vid 755:e, 758:e, och 780:e skvadronerna, utom ett flygplan som användes vid experimentstationen Porton med prov av kemisk krigföring.

Den svenska försvarsmakten köpte in sex Hawker Osprey, vilka fick beteckningen S 9. När man 1938 försökte beställa fler var tillverkningen redan nedlagd.