Hönsfåglar
Från Rilpedia
| ?Hönsfåglar | |
|---|---|
 Tjäder (Tetrao urogallus)
|
|
| Systematik | |
| Domän: | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike: | Djur Animalia |
| Stam: | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam: | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass: | Fåglar Aves |
| Ordning: | Hönsfåglar Galliformes |
|
|
|
| §Galliformes | |
 Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen
|
|
Hönsfåglar (Galliformes) är en ordning av fåglar. Hanen kallas tupp, honan höna och ungen kyckling.
Innehåll |
Utseende
Näbben är oftast kort med mer eller mindre nedböjd överkäke, vars kanter omsluter underkäken. Vingarna är huvudsakligen korta, avrundade och kupiga. Stjärten har en växlande längd med 12 till 20 pennor. Benen är i allmänhet starka och hela underbenet i de allra flesta fall befjädrade. Hönsfåglar har tre framtår och bakre tån är högre fäst an framtårna. Ibland saknas bakre tån. Klorna är starka, trubbiga, oftast kupade och vanligen korta. Huvudet bär oftast ett smycke, såsom hudflikar, kammar eller fjäderbuskar. Benbyggnaden är grov och de särskilda benen obetydligt luftförande.
Beteende
Hönsfåglarna har i allmänhet tung flykt och uppehåller sig dels både på marken, dels i träd. Många arter rör sig med stor snabbhet på marken och ibland tas även vingarna till hjälp när de springer. Många av arterna har kraftfulla läten, främst under parningstid. Det förekommer både polygami som monogami. Hönsfåglarna häckar på marken i ett enkelt bo och lägger ofta många ägg. Ungarna är, då de kläcks, mycket utvecklade och kan genast springa omkring och själva ta den föda som de gamla drar fram åt dem, och växer mycket hastigt.
Dessa fåglars föda, som utgörs av växtämnen, insekter och maskar uppmjukas i krävan, innan den sväljs. Åtskilliga arter har tämjts och spritts till de flesta delar av jorden.
Taxonomi
Taxonomin för ordningen hönsfåglar är komplicerad och under diskussion. I The Clements Checklist of the Birds of the World (nov 2008), vilken fungerar som ett rättesnöre för många taxonomiska kommittéer i världen, har skogshönsen, tillsammans med pärlhöns och kalkoner förlorat sina respektive familjestatus och slagits samman med familjen fälthöns.[1]. Dessa behandlas då som underfamiljerna Tetraoninae, Numidinae och Meleagridinae.
Familjer i taxonomisk ordning
- Storfothöns (Megapodiidae)
- Hockohöns (Cracidae)
- Tofsvaktlar (Odontophoridae)
- Fälthöns (Phasianidae)
- Skogshöns (Tetraonidae) - behandlas ibland som underfamiljen Tetraoninae inom familjen Phasianidae
- Pärlhöns (Numididae) - behandlas ibland som underfamiljen Numidinae inom familjen Phasianidae
- Kalkoner (Meleagrididae) - behandlas ibland som underfamiljen Meleagridinae inom familjen Phasianidae
- Mesiter (Mesitornithidae) - kallas även duvrallar och placeras idag oftast i ordningen tran- och rallfåglar)
Tidigare kategoriserades familjen springhöns (Turnicidae) till ordningen men idag förs den ofta till en egen ordning eller till Charadriiformes. Även arten hoatzin har tidigare placerats inom ordningen men förs idag till en egen ordning.
Referenser
Noter
- ↑ Clements Checklist version nov. 2008 (exceldokument), www.birds.cornell.edu, läst 2008-11-29
Källor
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
