Griffon Bruxellois

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Griffon bruxellois)

Hoppa till: navigering, sök

Texten från svenska Wikipedia

Griffon bruxellois

Griffon bruxellois kan syfta på raserna Griffon Bruxellois, Griffon Belge och Petit Brabançon, som ibland räknas som varianter inom samma ras, det enda som skiljer dem åt är pälsfärg. En Griffon bruxellois väger omkring 3,5–6 kg och räknas som knähund. Rasen kommer från Bryssel, vilket namnet antyder.

Utseende

Alla tre raser är små, med ett platt ansikte, tydlig haka och stora, brett sittande ögon, vilket ger dem ett nästan mänskligt utseende. De jämförs ibland med ewoker eller wookiee från Star Wars-filmerna. Alla tre raserna att robusta knähundar med satta, cälbalanserade kroppar som ger dem ett nästan fyrkantigt utseende när man ser dem från sidan. En Griffon ska vara muskulös, kompakt, med bra benstomme och ska inte verka skör.

Historia

Under århundraden hade kortnosiga knähundraser funnits i Belgien, men rasens historia startade på 1800-talet, inte på de kungliga slotten utan i vagnshusen. För att hålla råttorna borta hade man små terrier kallade Griffons d’Ecurie i sina stall. Dessa Affenpinscher-liknande var populära. Någon gång under 1800-talet började man korsa dessa hundar med importerade knähundar som mopsar och King Charles Spaniel, vilket ledde till den pälstyp som Petits Brabançon har, spanieln bidrog till den rödaktiga, svarta och ljusbruna färgen som den nutida Griffon Bruxellois och Griffon Belge har.

Griffon Bruxellois blev allt populärare i slutet av 1800-talet både bland adel och arbetare i Belgien. Drottning Marie Henriette var hundentusiast och besökte ofta hundutställningar, ofta tillsammans med dottern. Drottningen började att föda upp Griffon Bruxellois, vilket gjorde rasen populär och två Griffon Bruxellois-klubbar startades i England och USA.

Första och Andra världskriget blev en katastrof för rasen. Krigstid är innebär svårigheter för alla hundraser och det minskade antalet ledde till fel, exempelvis på tårna. I slutet av Andra världskriget fanns det knappt några inhemska Bruxellois kvar och det var endast genom hängivna uppfödare (i främst England) som rasen överhuvudtaget överlevde.

Rasen har aldrig varit särskilt stor eller populär, även om den hade ett litet uppsving i slutet av 1950-talet och numera är en ganska ovanlig ras. Dock blev den populärare efter filmen Livet från den ljusa sidan och även på grund av ökade intresset för knähundar rent generellt.