Grön ängsgräshoppa

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Grön ängsgräshoppa
En hona av grön ängsgräshoppa
En hona av grön ängsgräshoppa
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djurriket
Animalia
Stam: Leddjur
Anthropoda
Understam: Sexfotingar
Hexapoda
Klass: Insekter
Insecta
Ordning: Hopprätvingar
Orthoptera
Underordning: Gräshoppor
Caelifera
Familj: Markgräshoppor
Acrididae
Släkte: Omocestus
Art: Grön ängsgräshoppa
O. viridulus
Vetenskapligt namn
§Omocestus viridulus
Auktor: Linné, 1758
En hane av grön ängsgräshoppa
En hane av grön ängsgräshoppa
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Grön ängsgräshoppa (Omocestus viridulus) är en art i insektsordningen hopprätvingar som tillhör familjen markgräshoppor.

Innehåll

Kännetecken

Den gröna ängsgräshoppan har en kroppslängd på 13 till 17 millimeter för hanar och 20 till 24 millimeter för honor. Dess färger kan trots dess trivialnamn variera från brunaktig till grönaktig eller gulaktig. Den kan även ha purpuraktiga inslag, främst på sidorna.

Utbredning

Den gröna ängsgräshoppan finns i större delen av Europa och öster ut till Mongoliet i Asien. På höjder högre än 900 meter över havet börjar arten i allmänhet bli sällsynt, men gränsen för artens förekomst i högre belägna områden beror till stor del på de lokala klimatförhållandena. På sydsidan av Alperna finns arten till exempel ända upp till 2 600 meters höjd. I Sverige finns den gröna ängsgräshoppan över så gott som hela landet.

Levnadssätt

Den gröna ängsgräshoppans habitat är gräsmarker, som ängar och inte allt för hårt betade hagmarker och andra liknade miljöer. Den finns också i ört- och buskskiktet i öppnare skogar. Födan är olika sorters gräs, som fårsvingel och kruståtel. Som andra hopprätvingar har den ofullständig förvandling och genomgår utvecklingsstadierna ägg, nymf och imago.

Hanen spelar både för att markera sin närvaro gentemot andra hanar och för att locka till sig honor. Det är en viss skillnad i de båda spelsätten. Sången som spelas för att avskräcka andra hanar är ett karaktärisk skärrande ljud som vanligen upprepas i intervaller om 10 till 20 sekunder, medan locksången är ett något kortare, lugnare ljud. Om honan är parningsvillig besvarar hon detta med ett liknande ljud.

Referenser

  • Heiko Bellmann: Der Kosmos Heuschreckenführer, Die Arten Mitteleuropas sicher bestimmen, Franckh-Kosmos Verlags-GmbH & Co KG, Stuttgart 2006, ISBN 3-440-10447-8.
  • Peter Detzel: Die Heuschrecken Baden-Württembergs. Verlag Eugen Ulmer GmbH & Co, Stuttgart 1998, ISBN 3-8001-3507-8.

Externa länkar

Personliga verktyg
På andra språk