Gråsäl

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
?Gråsäl
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Status i Sverige: Livskraftig
Poland Hel - seal.jpg
Systematik
Domän: Eukaryoter
Eukaryota
Rike: Djur
Animalia
Stam: Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam: Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass: Däggdjur
Mammalia
Ordning: Rovdjur
Carnivora
Familj: Öronlösa sälar
Phocidae
Släkte: Halichoerus
Nilsson, 1820
Art: Gråsäl
H. grypus
Vetenskapligt namn
§Halichoerus grypus
Auktor: Fabricius, 1791
Kegelrobbe-Halichoerus grypus-World.png
Blue morpho butterfly2 300x271.jpg
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Gråsälen (Halichoerus grypus) är en säl som lever både i Östersjön och Atlanten och är större än knubbsälen och vikaren. I motsats till andra svenska sälarter har den konformigt huvud. En gråsälsunge kallas kut. Gråsälen tillhör familjen öronlösa sälar och är den enda arten i släktet Halichoerus.

Gråsäls-hanen kallas också för ståte, pluralis ståtar.

Innehåll

Utseende

Hanen är mörkgrå med fläckar som är ljusare. Honan har mörkgrå fläckar på en silvergrå päls och ungarna är vita. Med sin längd av 230 centimeter och vikt av 220 kilogram är hanen klart större än honan som är cirka 180 centimeter lång och 150 kilogram tung. Hanen har också en större näsa än honan.

Utbredning

Gråsälar finns i tre separata populationer.

  1. Östersjögråsälen (H. g. balticus) är en självständig underart. Den fanns tidigare i hela Östersjön men det blev så intensivt jagad att den nu förekommer i stort sett bara vid de nordliga kusterna. Bara under vandringar når enskilda gråsälar Polen och Tyskland.
  2. Östatlantiska gråsälen lever längs kusterna vid Island, Storbritannien, Irland och Färöarna. Den förekommer också i Nordsjön, men endast sällan.
  3. Västatlantiska gråsälen lever längs kusterna vid Labrador, New Brunswick och Nova Scotia i Kanada och vid Grönland.

Levnadsstil

Gråsälar föredrar klippiga kuster men i Nord- och Östersjön finns de också på sandbankar. Mellan maj och juni ligger gråsälarna vanligen på land och byter päls.[2] När det inte är parningstid vandrar många unga sälar till avlägsna stränder. Men de återvänder som regel. Som föda tar gråsälen bara fisk. Den kan dyka ned till 70 meters djup.

Under parningstiden samlar sig gråsälar till små flockar. I flocken finns i genomsnitt 6 honor och en hanne. I större flockar kan det finnas flera hannar med var sitt harem. Strider mellan hannarna förekommer endast sällan. Oftare ser man mindre hannar som visar undergivenhet mot en dominant hanne. Parningen sker ungefär två veckor efter födseln av de unga gråsälarna, när honan slutar att ge di.

Hot och skydd

För säljägare har gråsälen varit ett viktigt byte. Även fiskare dödade gråsälar för de såg djuret som en konkurrent. Nu finns i de flesta länder skyddsåtgärder för gråsälen och beståndet i östra Atlanten har omkring 100 000 individer.

Beståndet i Östersjön var som minst i början av 1980-talet då det bara fanns 2000-3000 djur i havet. Utöver jakten bestod faran i miljögifter vilka förorsakade fortplantningsstörningar.[3] År 2000 uppgick antalet gråsälar till cirka 15 500 stycken och beståndet växer med cirka 8% per år, 2005 uppskattades populationen i Östersjön med ungefär 22 000 individer.[4]

Konflikter med fiske

Den växande gråsälstammen utgör ett allvarligt hot för kustfisket i Östersjön, främst i Sverige och Finland. Sälarna söker föda i redskap och river både fångst och redskap. Man har försökt utveckla sälsäkra ryssjor men nätfisket är svårare att skydda. Både Sverige och Finland har åter infört en begränsad jakt på gråsäl.[5] Det är frågan om kvotjakt och fortplantningstiden är fredad. I Sverige ersätts fiskarna för sälskador med cirka 16 miljoner kronor per år (2006).

Referenser

Noter

  1. Seal Specialist Group 1996. Halichoerus grypus. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species Läst 2007-01-13.
  2. Naturvårdsverket, besökt 1 maj 2009.
  3. Gråsälens status, Nationellt resurscentrum för biologi & bioteknik, besökt 1 maj 2009.
  4. Gråsälens bestånd, Naturvårdsverket, besökt 1 maj 2009.
  5. Skyddsjakt på gråsäl, Naturvårdsverket, besökt 1 maj 2009.

Webbkällor

Tryckta källor

Externa länkar

Personliga verktyg