Från Rilpedia

Fusionsfördraget
Signatärländernas ställningstaganden
Typ av fördrag	Ändringsfördrag
Utkast	23 september 1963
Signerat	8 april 1965
Ikraftträdande	1 juli 1967
Upphörande	1 maj 1999
Signaturer	EG:s 6 medlemsstater
Språk	EG:s 4 fördragsspråk

Fusionsfördraget, även känt som Brysselfördraget, var ett fördrag mellan Europeiska gemenskapernas medlemsstater som signerades den 8 april 1965 och trädde i kraft den 1 juli 1967. Fördraget innebar att de tre gemenskaperna, Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom), sammanfogades till Europeiska gemenskaperna (EG).

Syftet med Fusionsfördraget var att slå samman de parallella institutioner som hade upprättats för varje gemenskap. Därför upprättades istället kommissionen för Europeiska gemenskaperna och Europeiska gemenskapernas råd. Dessutom inrättades en gemensam budget för alla tre gemenskaperna. Även om fördraget inte innebar att någon union bildades, så betraktas fördraget av vissa som Europeiska unionens ursprungliga uppkomst.

Fördraget ingicks på obestämd tid men upphörde att gälla genom Amsterdamfördraget 1999. Det fanns ursprungligen på de fyra officiella språken inom Europeiska gemenskaperna och deponerades i Rom hos den italienska regeringen. För att kunna träda i kraft var fördraget tvunget att bli ratificerat i samtliga sex medlemsländer.

Innehåll 1 Historia 2 Innehåll 2.1 Viktiga ändringar 3 Ratificering 4 Se även 5 Källor 6 Externa länkar

Historia

Genom Romfördragen, som trädde i kraft 1958, inrättades två nya gemenskaper, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen. Institutionerna för dessa två gemenskaper liknade Europeiska kol- och stålgemenskapens, men var helt skilda åt med undantag för domstolen och den parlamentariska församlingen, som delades av samtliga tre gemenskaper.^[1]

De parallella strukturerna innebar dock ett ineffektivt och dyrt samarbete. Överenskommelsen om att slå ihop de tre gemenskapernas institutioner nåddes ungefär tio år efter att Romfördragen hade trätt i kraft. Resultatet var Fusionsfördraget, som innebar att gemenskaperna skulle slås samman till Europeiska gemenskaperna (EG). Samtidigt skulle ett gemensamt råd och en gemensam kommission finnas för gemenskaperna. Fördraget signerades den 8 april 1965 i Bryssel och trädde i kraft den 1 juli 1967.^[1]

Innehåll

Genom Fusionsfördraget slogs de parallella institutionerna för Europeiska kol- och stålgemenskapen, Europeiska ekonomiska gemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen samman till en enhetlig institutionell struktur. Därmed inrättades kommissionen för Europeiska gemenskaperna och Europeiska gemenskapernas råd. Sedan tidigare hade en parlamentarisk församling och en domstol varit gemensamma för de tre gemenskaperna.^[1]

Genom fördraget förblev dock de tre gemenskaperna formellt skilda från varandra. Vissa betraktar Fusionsfördraget som den egentliga starten för Europeiska unionen eftersom gemenskaperna fick genom fördraget en mer enhetlig utformning.

Fördragsnamn	Bryssel- fördraget	Paris- fördraget	Rom- fördragen	Fusions- fördraget	Europeiska enhetsakten	Maastricht- fördraget	Amsterdam- fördraget		Nice- fördraget	Lissabon- fördraget
Signerat	17 mars 1948	18 april 1951	25 mars 1957	8 april 1965	17 februari 1986	7 februari 1992	2 oktober 1997		26 februari 2001	13 december 2007
Ikraftträdande	23 oktober 1954	23 juli 1952	1 januari 1958	1 juli 1967	1 juli 1987	1 november 1993	1 maj 1999		1 februari 2003	Ej i kraft
Upphörande		23 juli 2002		1 maj 1999
				Europeiska atomenergigemenskapen (EURATOM)
				Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG)						Europeiska unionen (EU)
				Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG)
							Europeiska gemenskapen (EG)
				↑Europeiska gemenskaperna↑		Rättsliga och inrikes frågor (RIF)
							Polisiärt och straffrättsligt samarbete (PSS)
					Europeiska politiska samarbetet (EPS)		Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP)
	Västeuropeiska unionen (VEU)

Ratificering

Efter att Fusionsfördraget hade signerats den 8 april 1965 i Bryssel var det tvunget att bli ratificerat - godkänt - i alla de sex medlemsstaterna enligt deras respektive konstitutionella bestämmelser för att kunna träda i kraft.

Samtliga länder, Belgien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna och Västtyskland, valde att godkänna fördraget i sina nationella parlament, eftersom ländernas konstitutioner inte krävde folkomröstning om fördraget och politikerna inte ansåg det nödvändigt.

Fördraget var upprättat på Europeiska kol- och stålgemenskapens, Europeiska ekonomiska gemenskapens och Europeiska atomenergigemenskapens fyra officiella språk: franska, italienska, nederländska och tyska, det vill säga det som skulle bli Europeiska gemenskapernas officiella språk. Det var lika juridiskt giltigt på alla dessa fyra språk, men versioner av fördragen på senare EU-språk har lagts till efter hand som att unionen har utvidgats. Fördraget upphörde dock att gälla den 1 maj 1999, när Amsterdamfördraget trädde i kraft och ersatte Fusionsfördraget.

Fusionsfördraget och de nationella ratificeringsdokumenten deponerades i Rom hos den italienska regeringen, i likhet med Romfördragen och alla senare EU-fördrag.

Samtliga sex medlemsstater deponerade sina handlingar i Rom hos den italienska regeringen den 30 juni 1967, dagen innan det att fördraget trädde i kraft.^[2]

Se även

• Europeiska unionens fördrag

Källor

1. ↑ ^{1,0 1,1 1,2} ”EEG och Euratom”. EU-upplysningen. 2009-01-13. http://www.eu-upplysningen.se/Medlemskap-och-historik/Historik/EEG-och-Euratom/. Läst 2009-02-17. 
2. ↑ ”Ratification Details” (på engelska). Europeiska unionens råd. http://www.consilium.europa.eu/applications/Accords/details.asp?cmsid=297&id=1965002&lang=EN&doclang=EN. 

Externa länkar

• EUR-Lex: Europeiska unionens fördrag

v • d • r Europeiska unionens fördrag och tillhörande dokument Grundfördrag EKSG-fördraget (1951) · EFG-fördraget (1952) · EG-fördraget (1957) · Euratom-fördraget (1957) · EU-fördraget (1992) · Europeiska konstitutionen (2004) Ändringsfördrag Fusionsfördraget (1965) · Europeiska enhetsakten (1986) · Amsterdamfördraget (1997) · Nicefördraget (2001) · Lissabonfördraget (2007) Anslutningsfördrag Första utvidgningen (1972) · Andra utvidgningen (1979) · Tredje utvidgningen (1985) · Fjärde utvidgningen (1994) · Femte utvidgningen (2003) · Sjätte utvidgningen (2005) Övriga fördrag Första budgetfördraget (1970) · Andra budgetfördraget (1975) · Grönlandsfördraget (1984) Stadgor och andra dokument Schumandeklarationen (1950) · EIB-stadgan (1975) · Rättighetsstadgan (2000) · Berlindeklarationen (2007) Läs gärna mer om Europeiska unionens fördrag · Europeiska unionens historia · Europeiska unionens institutioner